UTANFÖRSKAPANDET

2. METODOLOGI OCH TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER
I detta kapitel skall jag presentera de teorier jag skall använda i analysen av mitt empiriska
material. Mitt mer renodlade metodkapitel, som följer detta, kommer att lägga vikt vid hur jag
använt mig av teorierna vid analysen av diskurser och begrepp.
Socialkonstruktivism
Socialkonstruktivism är ett spretigt begrepp som många vill göra anspråk på 3 och i likhet med
många övriga teoretiska perspektiv, såsom exempelvis kritisk realism och hermeneutik, positionerar
sig den som en motsats till positivismen. Utgångspunkten är att verkligheten, som vi
uppfattar den, är socialt konstruerad och forskning inom denna riktning handlar företrädesvis
om att visa, eller diskutera, hur dessa konstruktioner ser ut och har kommit till (Alvesson &
Sköldberg 2008 s. 81). Vikten vid en analys bör således läggas vid hur ett fenomen är konstruerat
och vad det implicerar.
Vivien Burr (1995 s. 2ff) presenterar fyra premisser, vilka jag kort skall redogöra för,
som kan sägas känneteckna hela det socialkonstruktivistiska fältet. Den första är en kritisk
inställning till självklar kunskap. Det finns med andra ord ingen sann objektivitet. Verkligheten
görs istället tillgänglig genom kategorier och via dessa produceras vår föreställda kunskap
om världen. Våra världsbilder är med andra ord aldrig objektiva eller genomskinliga. Den
andra premissen handlar om historisk och kulturell specificitet. I och med att våra världsbilder
aldrig är objektiva eller självklara, är de specifika och kontingenta, det vill säga relativa och
förändringsbara. Vad som angrips är föreställningen om världens, eller människors, inre essens.
Inga identiteter eller karaktäristika är äkta eller stabila, då de konstrueras socialt och
diskursivt. De kategorier som tillhandahåller och ordnar våra världsbilder är kulturellt och
historiskt präglade. De kunde med andra ord ha en annorlunda karaktär i en annan tid eller på
en annan plats. Vidare är sambandet mellan kunskap och sociala processer en socialkonstruktivistisk
premiss. De kategorier som styr hur vi uppfattar världen konstrueras och upprätthålls
genom sociala processer. Det är endast i social interaktion som gemensamma sanningar och
kunskap produceras. I samma sociala rum sker dessutom en kamp om vad som skall ses som
sant och falskt. Slutligen betonas också sambandet mellan kunskap och social handling. De
kategorier som ordnar våra världsbilder påverkar vårt sätt agera. Vissa handlingar tillskrivs en
naturlighet samtidigt som andra blir otänkbara eller förbjudna. Hur kunskap och sanningar
konstrueras påverkar således våra sociala handlingar.
Det paradigmskifte inom delar av samhällsvetenskaperna som innebar en övergång från
positivism till att beakta språkets och diskursens betydelse för det sociala brukar kallas ”den
språkliga vändningen”. Språket kan inte underkastas den mänskliga viljan hur som helst, istället
bygger alla språkliga uttryck på tidigare utsagor vilket gör varje specifik text till en smältdegel
där en mängd olika typer av tidigare texter blandas ihop och skapar en ny text. Detta
fenomen brukar benämnas intertextualitet (Neumann 2003 s. 39). Utsagor är med andra ord
aldrig helt isolerade, utan bygger på tidigare och parallella dramatiseringar och mottagandet
förstås alltid till en viss del utifrån dessa.
3 Ibland benämns denna teori som socialkonstruktionism men jag har valt att för enkelhetens skull genomgående
använda termen socialkonstruktivism.
7