UTANFÖRSKAPANDET

Transitivitet
Transitivitet handlar främst om att se vilka processer och deltagare som finns kodade i meningar
och syftet är att visa hur händelser och processer binds samman med olika objekt och
subjekt. Enligt Fairclough är det alltid viktigt att studera huruvida agentskap, kausalitet och
ansvar görs explicita eller döljs i utsagor. Politiskt laddade frågor som krig, arbetslöshet och
lågkonjunkturer uttrycks ibland som händelser som bara sker och ibland som konsekvenser av
handlingar med ansvariga aktörer, ofta utifrån vilken politiska och ideologiska övertygelse
som textproducenten har (Fairclough 1992 s. 181). I en mening kan man söka efter aktiva
eller passiva röster. I en passiv sats är målet subjektet och agenten är antingen passiv eller helt
frånvarande. I en mening som ”2000 bilarbetare sades upp av Volvo” är det bilarbetarna som
är subjektet och Volvo blir den passive agenten. Om meningen skulle lyda ”2000 bilarbetare
uppsagda” är agenten helt frånvarande ur satsen. Skulle däremot meningen formuleras som
”Volvo säger upp 2000 bilarbetare” görs Volvo till det subjekt och den aktiva agent som är
ansvarig för processen. Fairclough menar att det finns politiska och ideologiska skäl att utelämna
en agent eller göra denna passiv för att dra fokus från den ansvarige till själva processen
som då sätts i förgrunden och blir given (ibid. s. 182).
Nominalisering, som Fairclough inordnar under transitivitet, är en grammatisk term som
syftar på att ett verb eller ett adjektiv omvandlas till ett substantiv. Detta medför att processer
döljs och ersätts av en enhet vilket i sin tur leder till generalisering och abstraktion. En allvarlig
konsekvens kan vara att agentskap och ansvar på så sätt mörkas (Fairclough 2003 s. 220).
Ett exempel på nominalisering skulle kunna vara ”uppsägning av 2000 bilarbetare”. Uppsägningen
blir ett substantiv snarare än ett verb och i satsen ges ingen förklaring till vem som
beslutat om uppsägningen vilket gör att processen döljs. Nominaliseringar transformerar alltså
processer och aktiviteter till enheter och objekt.
Metafor
Det tredje, och sista analysredskapet som jag hämtar från Faircloughs kritiska diskursanalys är
metafor. En generell definition av metafor är bildligt uttryck. Likheten är beroende av sammanhanget
och metaforer fungerar därför endast då lyssnaren har tillgång till detta. Metaforen
skiljer sig från liknelsen i det att metaforen enbart består av en bild och det som bilden betecknar,
utan något jämförelseled. Fairclough menar att metaforer är en fundamental del av
alla former av språk och diskurser, även i vetenskapliga och tekniska sådana. Genom att använda
vissa metaforer konstrueras en verklighet på ett specifikt sätt, och den hade sett annorlunda
ut om andra metaforer använts. På så sätt påverkar metaforer det sätt vi tänker och agerar
på. Många metaforer är så inbakade i vårt vardagliga tal att de närmast blivit naturaliserade
varför det är svårt, till och med när man anstränger sig, att upptäcka dem. Till exempel är
krigsmetaforer som ”attack” eller ”försvar” något som vi lite till mans slänger oss med. Fairclough
menar dock att en dylik militarisering av språket i sin tur leder till en militarisering av
tanken och de sociala praktikerna (Fairclough 1992 s. 194f). En annan vanlig variant av metaforer
är medicinska sådana, exempelvis ”parasitera” och ”febril”.
Binära oppositioner
Ett begrepp som, utöver de redan redovisade, är tillämpligt på lingvistiska textanalyser, men
som Norman Fairclough inte själv använder, är binära oppositioner. Mening i text skapas ur
skillnaden mellan motsatspar som ställs upp. Exempel på binära oppositioner kan vara
vit/svart, svensk/invandrare, man/kvinna och innanför/utanför. Detta kan ofta vara ett klumpigt
och onyanserat sätt att skapa mening. Binära oppositioner är i sin rigida tvådelade struk-
17