UTANFÖRSKAPANDET

syfte på en tydligt politisk punktaktion som endast var aktuell under ett kort tidsintervall. Den
användning av ”utanförskap” som jag hittills redogjort för kännetecknas av en splittring där
inga specifika nodalpunkter hittills framträder. Inte heller är det så att förbindelser mellan
moment formerats. Snarare utmärks begreppsanvändningen att vissa flytande signifikanter
(isolering, värdelöshet, ungdomsarbetslöshet, funktionshinder och så vidare) i viss mån ekvivalerats
med ”utanförskap”, men då frekvensen varit låg, tidsmässigt begränsat eller innehållsmässigt
isolerad kan – i diskursteoretiska termer – dessa flytande signifikanter inte sägas
ha blivit fixerade. Detta hindrar dock inte att vissa frön till moment planterades i denna diskursens
första tendens till blomstring. Vad som utmärker de flytande signifikanterna här är att
de i fallen ”isolering” och ”värdelöshet” bär på en negativ prägel och i fallen ”arbetslöshet”
och ”funktionshinder” pekar på ett särskiljande från majoriteten eller normen. ”Utanförskap”
är hittills något av ett diskursivt embryo som ännu inte framtonat som ett tydligt definierat
socialt problem, utan det är snarare en begynnande problemkonstruktion vi har sett prov på.
41