You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
identitet till en början identifiera de subjektspositioner som diskursen anvisar och en lämplig
ingång kan då vara att urskilja de nodalpunkter och flytande signifikanter som diskursen organiseras
kring. Om vi än en gång skulle ta exemplet underklassdiskursen skulle vi därmed
kunna urskilja exempelvis ”våldsamt beteende”, ”ras” och ”lättja” som flytande signifikanter
som givits en privilegierad status inom just denna diskurs, med andra ord blivit diskursens
nodalpunkter. Dessa begrepp är dock fortfarande flytande signifikanter i den meningen att de
kan återfinnas i även andra diskurser där de i andra ekvivalenskedjor skapar andra meningar.
Därefter är det av vikt att se hur dessa nodalpunkter ges mening genom att ekvivaleras med
eller ställas mot andra moment (Winther Jørgensen & Phillips 2000 s. 54). Om vi ser att det
finns en ekvivalenskedja mellan underklass - våldsamt beteende - fattigdom - lathet - svarta
människor så är det vi ser med andra ord precis konstruktionen av en kollektiv identitet. Vidare
är det av intresse av att se hur en diskurs, eller en identitet, etableras relationellt, det vill
säga genom att ställas i förhållande till något som den inte är. Finns det en ”underklass” bör
det rimligtvis finnas en ”överklass” och finns det ett ”utanförskap” bör det finnas ett ”innanförskap”
och så vidare.
Då min studie i högsta grad syftar till att undersöka hur en specifik diskurs konstruerats,
men dessutom till att visa hur en identitet konstrueras diskursivt till följd av denna, ansåg jag
att diskursteorin var ett lämpligt alternativ. Jag vill visa hur den grupp av människor som
många gånger blir till föremål för insatser inom det sociala arbetet konstitueras. Diskursteorin
används relativt sällan inom socialt arbete, men däremot inspirerades jag av en avhandling i
sociologi om diskurser inom äldreomsorgen, framlagd på Karlstads universitet år 2005 av
Malin Wreder. Hon valde att analysera öppna enkätsvar med hjälp av de diskursteoretiska
begreppen nodalpunkter och flytande signifikanter. Wreders avhandling visade mig att det är
möjligt att tillämpa Laclau och Mouffes tunga och i regel politiska teorier på ett ämne inom
den disciplin jag själv är verksam inom.
Kritisk diskursanalys
Den kritiska diskursanalysen placerar sig, jämfört med diskursteorin, i en något annorlunda
position inom det diskursanalytiska fältet. Till skillnad från Laclau och Mouffe gör denna
teoris förgrundsgestalt, Norman Fairclough, gällande att diskursen bara är en bland flera
aspekter av varje social praktik, ett perspektiv som inte är fullt så poststrukturalistiskt om man
så vill (ibid. s. 13). Det är i själva verket ett flertal olika teorier som samlas under paraplybegreppet
kritisk diskursanalys (ofta förkortat till CDA på engelska), men eftersom Fairclough
är den mest välkände företrädaren, samt eftersom hans teorier är applicerbara på mitt material,
är det hans teori jag fokuserar på här.
Norman Fairclough har gjort sig känd som en lingvistisk forskare som studerat maktrelationer
genom noggrann läsning ur ett kritiskt diskursanalytiskt perspektiv. Han har bland
annat utifrån sin teori undersökt New Labours retorik i sin bok New Labour, New Language?
(2000). Den kritiska diskursanalysen har en uttalad förändringsambition genom sitt syfte att
belysa maktrelationer i den sociala världen och därmed bidra till att jämna ut maktbalansen i
samhället. Då diskursen enligt Fairclough alltid fungerar ideologiskt ser den kritiske diskursanalytikern
som sin uppgift att visa hur diskursiva konstruktioner främjar vissa sociala gruppers
intressen (Winther Jørgensen & Phillips 2000 s. 69).
Fairclough ser texter som en del av en social praktik, där skriften eller talet är ett sätt att
agera och interagera, men dock inte det enda. Vissa sociala praktiker vilar mer på texten än
andra, exempelvis är talet underordnat det fysiska agerandet i en fotbollsmatch medan de rent
lingvistiska praktikerna är det huvudsakliga elementet i en lärosal (Fairclough 2003 s. 21).
Texter produceras och konsumeras genom diskursiva praktiker, vilket i sig är en del av social
15