SVANESÅNGEN - Böcker

en konst och nog gick veterinärens trampaxel sönder.
Olles föräldrar hade affär och med båt färjade han folk
och varor över Lombån. Ibland kunde det vara bröllopsföljen
med brud och brudgum som i finaste stass cyklade flera
mil till kyrkan. Vid överfarten i Lombheden lånade man
gummistövlar för att sedan ta på sig lågskorna innan man
cyklade vidare till Bränna.
– Men först borsta dom av sig byxorna, minns Olle. Jag
kunde ha flera cyklar i båten men alla i Mjöträsk hade inte
cykel, man hade inte råd. Lantbrevbäraren Johan Johansson
skjutsa jag med båten många gånger. Johans cykel var
en Jagare.
Det fanns tre cykelmärken: Jagare, Oskar som var en
lyxcykel och Funkis som var en enklare variant. Hos Olle
Persson hade man tre Jagare och en Oskar.
August Karlsson, den legendariske polismannen i Överkalix,
hade en röd Monark halvracer med bockstyre. En
dyrbar klenod som orsakade mycket rabalder, minns Ivar
Svallfors:
Att cykla i gångstigslandet var en konst som inte alla
behärskade.
– Några spolingar upptäckte att August fria efter husmor
på ålderdomshemmet i Brännaberget. Dom hissa upp hans
cykel i flaggstången och där var den då han sedan skulle iväg. August hade sån otur att cykelramen
hamna runt flaggstången så man var tvungen att ta ner hela stången.
En gång då Olle Persson och några kompisar satt och fikade på Brännvalls café fick de se August
Karlsson, i lång kappa och med sin fina cykel.
– Vi undra vad som hände och gick ut. Då fick vi veta att det var övning med en brandbomb vid
Brännvalls lagård. En bilist blev stoppad av August som sa: ”Stopp! Här går inte att köra, vägen är
ju sprängd”. Bilisten såg förvånad ut men lydde. Han backa, höll av från gatan och körde förbi.
På den tiden var bilar inte var mans egendom men det fanns förstås åkare med lastbil, buss och
taxi. Smeijarna i Hedensbyn hade en sjusitsig Chevrolet under kriget då Olle var med och byggde
skolan och Konsum i Kypasjärv.
– Jag och Arne Strand från Svartbyn var yngst så vi fick åka i släpet, en öppen släpvagn av trä. En
gång sprack bakfälgen på Chevan mellan Kypas och Svartträsk – det var fel däck åt fälgarna. Reservhjulet
var dåligt med sprickor och slangen var lappad på fem ställen. För att inte belasta för mycket
fick vi sitta åt ena sidan, i knä på varann, och fyra man satt i framsätet. Smeij-Martin körde.
I början på 50-talet blev Olle själv lycklig bilägare. För 1 850 kronor köpte han vrålåket, en Hudson
Super Six från 1929 som Nais-Olle köpt strax före kriget.
– Det var status att äga en sån lyxbil. Man blev känd överallt och jag hade mycket roligt.
Det har han fortfarande men nu handlar det mest om fordon på två hjul. I flera låsta utrymmen på
gården har han sina rariteter som han mekar och donar med.
– Min första större mc var en BSA. Den ska jag renovera nu. Jag köpte den begagnad i Västanäs
1946 då vi byggde Folkets hus i Bränna.
Det väcker minnen hos Ivar Svallfors. Han bodde nämligen granne med arbetsplatsen – nog kan
världen vara liten ibland:
– Ni var fem lombhedare som byggde Folkets hus och ni åt i källarn hos oss, hade det som rastplats.
Alla hade ni mc och du Olle hade den största. Jag var fem år och stod i timmar och beundra
motorcyklarna, bäst var då ni starta dom.
Det är frestande att starta en hoj för att njuta av ljudet men Olle håller sig. I stället berättar han om
Pesa-Hugo som hade en vass Norton.
188