SVANESÅNGEN - Böcker

Ruskjakten i Granberget
Morgonens första upptag kom nästan direkt efter släppet nära kojan vid bäcken. Men haren stack
inte som vanligt mot urskogen vid Granberget. I stället gick drevet mot sydost där haren började
bukta helt och hållet på förbjuden mark. Morbror Tore hör bara med ett öra men har sedan barnsben
programmerat hjärnan för stövarskall. Det innebär att han hör drevet på långt håll medan riktningen
blir mer diffus, ibland 180 grader fel.
Nu fortsätter drevet allt längre bort, österut mot Kälvudden till. Mycket talar för att vi bör följa
efter men dilemmat är att vi kommit till gränsen där Domänmarken slutar och därmed också jaktarrendet.
Därför lämnar vi gevären vid den osynliga gränsen och fortsätter raskt längs den smala
grusvägen. Då och då stannar vi för att försöka lokalisera drevet och nu, jo jäklar, haren tycks ha
vänt. Av gammal vana säger vi inte så mycket utan ler menande mot varandra.
I kurvan några hundra meter bakom oss har jaktkamraten Sven dykt upp på vägen Där står han
med nerverna, och troligen även hanarna, på helspänn. Sven är skjutglad och springer gärna efter
drevet, brukar till och med skjuta haren på legan och en och annan tjäder från bilen. Det retar sig
31