SVANESÅNGEN - Böcker

Ängesåborna. Dessa hade försökt få bevis på Järämäfolkets
våldsamheter men ingen vågade komma till patan
av fruktan för att bli skjuten.
Hindrik Michelsson påstår ånyo att Ella bett honom
mot betalning skjuta Esaias. Även soldaten Michel
Springare från Ängesån påstår sig ha fått samma förfrågan.
Mordoffrets äldste son Hans vänder sig nu mot
Michel Springare. Påstår att Springare ett par år tidigare
ska ha sagt att han skjutit efter Esaias ”så att håret lossnat
på honom”. Detta förnekar Springare och det finns
inga vittnen. Däremot uppger ett vittne att ”lappen” Lars
Larsson Pitsa sagt att ”Esaias borde skjutas ihjäl”. Erik
Esaiasson åberopar bonden Israel Israelsson i Tirijaur
och kyrkoherdens hustru i Överkalix. Dessa är inte närvarande
och kan inte vittna, men enligt Erik har de hört
Hindrik Michelsson hota med att skjuta benen av Esaias
Thomasson.
Länsman Hedberg åberopar också vittnen som inte är
närvarande. På väg till rättegången har Olof Nilsson från
Mycket har förändrats på de 250 år som gått sedan Wännäs hoppat ur länsmans ackja och gömt sig. Olof
patamordet. Och det går alltid att spekulera i hur det blivit har tidigare gett Erik alibi för tidpunkten då han kommit
om om inte varit.
till Tårasjaur, nämligen klockan fem på morddagsmorgonen.
Till länsman skall dock Olofs hustru ha sagt att
det var vid den tid då folk brukar gå i kyrkan, alltså mellan klockan åtta och nio. Länsman påstår
också att Karin Olofsdotter, som också befann sig i Tårajaur, ska ha sagt att Erik kom dit då boskapen
en andra gång blev körd till skogs efter att ha återvänt hem.
Erik Esaiasson hävdar åter på det bestämdaste att han varit i Tårasjaur samma tid som Esaias blev
skjuten i Järämä. Häradsrätten anmodar då Herr Kyrkoherden Björkman att förmana Ella Eriksdotter
och Erik Esaiasson till bekännelse. Resultatet blir att de nekar och kyrkoherden får nöja sig med
att lämna ett betyg om deras kristendomskunskap och förda leverne. När jag läser Bengt Anderssons
redogörelse går tankarna till mordet på Carolin Stenman. Hennes mördare kunde fällas tack vare
dagens effektiva rättsapparat, med välutbildade poliser och åklagare samt DNA och snabba kommunikationer.
Rättegången i Gällivare om Esaiasmordet har nu pågått i tre dagar och till stor del bestått av
lösa rykten, obekräftade andra- och tredjehandsuppgifter, beskyllningar och motbeskyllningar. Tio
personer har inte kunnat höras eftersom de vistas flera mil från tingsplatsen och inte kunnat nås.
Dessutom inser häradsrätten att Erik Esaiassons hustru borde höras, liksom Eriks 18-årige broder
Esaias som var hemma på gården när fadern sköts. Brottmålet kan därför inte slutföras. Ett extrating
(Urtima ting) skall hållas och i avvaktan på detta skall Erik Esaiasson och hans moder, ”med anledning
av för dem besvärande omständigheter”, hållas i förvar på Landsfängelset i Piteå.
Urtima tinget kom förmodligen aldrig till stånd. Det finns nämligen inget protokoll utan bara ett
tillägg på protokollet från ordinare tinget, med upplysningen att rannsakningen angående misstänkte
nybyggaren Erik Esaiasson är insänd till Svea Hovrätt. Hovrättens handlingar försvann i en
brand och vid utgallringar på 1800-talet, därför är domens formulering okänd i dag. Däremot vet
vi att Erik Esaiasson och Ella Eriksdotter sommaren 1762, ett år efter mordet, återvände hem som
fria medborgare.
I kyrkböckerna finns ingen anteckning om att Esaias Thomasson begravts. Enligt Bengt Andersson
fick han en så kallad syndabegravning. Prästen tycks ha räknat Esaias till gruppen ”döda utan
76