SVANESÅNGEN - Böcker

tydlig väg på tallheden men jag tänker att här nog funnits människor i många tusen år. Om stenåldersfolket
var samernas förfäder vet ingen säkert i dag. Klart är dock att stora delar av Norrbotten,
bland annat detta område i Lule Lappmark, var ”sameland” innan koloniseringen kom igång på
allvar genom Lappmarksplakatet. Samerna var den tidens ”indianer” och behandlades som sådana
av handelsmän och bofasta ”svenskar”. Följande rader är från ett tingsprotokoll i Kalix år 1665:
”...i juni klagas över en hop lappar som gör stor skada och intrång, varigenom samma lappar försumma
sina land och fiskelägen i lappmarken, kronan till stor skada. Länsman samt Hans och Carl
i Ytterbyn, Olof i Månsbyn, Israel i Stråkanäs och Anders i Ryssbält blir pålagda att driva lapparna
härifrån med våld. Sedan tager Bondersbyn emot och driver dem från by till by.
Till Överkalix och därifrån skall de drivas till Lappmarken. Såframt ovanskrivna personer det
försumma skall socknen ha makt och tillstånd att göra anspråk emot dem, all den skadan som de
kan förorsakas. Eljest och om några lappar ligga härikring om andra byar, skall de och desslikes
bortdrivas, tagandes sina grannar till hjälp. Dock om de sedan komma tillbaka skall de ånyo bortdrivas.”
Några år senare, 1673, kom Lappmarksplakatet som bland annat syftade till att kristna ”de hedniska
lapparna”. Nybyggarna fick skattefrihet i femton år och befrielse från krigstjänst, vilket blev
en effektiv morot för koloniseringen av Lappmarken. Nybygget Järämä grundlades cirka 1680
och var bland de första i det som skulle bli Gällivare socken. Socknen bildades 1742 av delar från
Jokkmokks socken samt Jukkasjärvi, Sjockjocks och Kaitums lappbyar. Samerna var länge största
befolkningsgruppen men då var förstås folkmängden en helt annan än i dag. År 1815 hade Gällivare
församling 1 122 invånare – i Luleå, Råneå, Nederkalix, Överkalix, Gellivare och Jockmokk
bodde sammanlagt cirka 20 000 personer.
På uppdrag av statsmakterna undersökte notarien
Abraham Roman år 1817 möjligheterna att exploatera
järnmalmsbergen i ”Norrbotten och dess lappmarker”.
I sällskap av potentater som bergmästaren
Qvensel samt baronen och landshövdingen Koskull
genomkorsade Abraham Roman stora delar av området.
Roman fann bland annat att ”Svenskarne” missbrukade
sina rättigheter att bosätta sig som nybyggare
bland de ”nomadiska Lapparne”. Exempelvis
tog många nybyggare betalt av lappen som vistades
på nybyggarens område, trots att lappen ”af ålder ägt
rättighet att beta sin rehnjord på detta ställe”. Även
spriten var ett effektivt medel för att kuva ”landets
egna barn”, enligt Roman.
Beträffande Gällivaremalmen föreslog han (70 år
innan Malmbanan invigdes) att den skulle transporteras
längs Linaälven och Ängesån, för att i Gyljen
smältas till tackjärn och sedan vidareförädlas i Töre.
En bergslag skulle bildas för att säkerställa transporterna
och få bränsle till masugnen. Bergslagen skulle
enligt Roman bestå av ett 30-tal byar och nybyggen
i Överkalix och Gällivare, däribland ”Satterjeromas”.
Kärt barn har många namn och från början hette nybygget
Järämä. Namnet är samiska och betyder sel,
alltså lugnvatten mellan två forsar. I början av 1800talet
flyttades nybygget till mindre frostlänt mark ett
Stora delar av nuvarande Norrbotten var sameland innan
koloniseringen tog fart i slutet av 1600-talet.
65