SVANESÅNGEN - Böcker

– Det var ett enormt sug och han for
nedför fallet.
Vid det laget hade Dagmar och Sture
åkt hem till Ulmjärv. Beskedet fick de
på telefon.
– Det var ett hemskt besked att få,
särskilt för mamma och pappa. På
morgonen hade mamma gjort i ordning
matsäcken åt Östen, bland annat
mjölk i en flaska.
Samma sommar hittades Östens polotröja
under fallet. Den hade fastnat
i ett träd på botten men kroppen återfanns
aldrig.
– Mamma sörjde på sitt sätt, hon var
tystlåten. Det var värst på höstarna då
det blev mörkt och la is.
Dagmar och de andra barnen hörde
dock aldrig Frida beklaga sig, varken
när det gällde dödsolyckorna eller andra
sorgliga händelser.
– Hon var tystlåten, försagd. Om inte
pappa funnits hade mamma varit hemma
mest. Då pappa blev sjuk tyckte
hon det var jobbigt. Hon ville flytta till
Luleå där de flesta barnen bodde.
Nu har Viktor och Frida varit döda
sedan länge och Lövberget är avlövat,
Linafallet blev Östens öde sedan han försökt korsa älven med en osäker flotte.
bildligt talat. Men inte bokstavligt för
nu är det midsommartid och ljust hela
natten. Innan Bo-Göran och jag åker ned mot kusten vill vi gärna besöka Lövberget. Givetvis med
Dagmar och Kurt som guider och de är inte nödbedda. Vid avtagsvägen väster om Ängesåbron
blickar vi upp mot liden och Backgården. Även om sly och annan växtlighet tagit över är det fortfarande
vackraste gårdsstället i trakten. Backgården hade även en ståtlig oxe, minns Dagmar.
– Vi brukade promenera dit med kon från Lövberget. På Backgården bodde tre gammalgossar.
Dom hette Emil, Axel och Lasse och kallades Backpojkarna.
Ett annat spännande ställe inom cykel- och promenadavstånd från Lövberget är Årkutsträsk. Dagmar
minns med glädje syskonen Maja och Nils-Petter Andersson som bodde där vid sjön.
– Jag var ofta hos Maja och Nils-Petter. Dom hade inga barn så vi fick vara ifred. Vi var ute på sjön
i en gammal eka och fiska. Dom hade stall, lagård och sommarlagård. Det var så trivsamt och jag har
många fina minnen därifrån.
Maja Andersson flyttade så småningom till min hemby Hedensbyn. Hon var hushållerska hos Oskar
Eriksson på Oara-gården där jag ofta var och hämtade mjölk. Och då byborna vandrade förbi på
Gällivarevägen för att betäcka sina kor hos Oara följde vi småpojkar förstås efter – det var häftigt
att se tjuren i aktion men kossorna tyckte vi synd om.
Men nu är vi framme i Lövberget och här regerade torparkärleken, för det mesta åtminstone. Frida
var 17 år och piga i Paharova då hon träffade sin Viktor, året därpå föddes Agda.
– Mormor Ingeborg var bara 16 år då hon fick Frida, tillägger Dagmar.
Laestadianismen bidrog starkt till att det blev så många barn i gårdarna; tio–tolv ungar var ingen
50