SVANESÅNGEN - Böcker

Först skottar man sig ned och försöker få
kompisen att tända.
För den som varit med förr är fällningen en enkel
match.
Visst är väl råstyrka bra men bäst är att
använda insidan och hävstångsprincipen.
194
Börje från Flakaberg och Arne från Flakaträsk är samma andas barn.
Båda har en positiv livssyn och brukar genomföra det man föresatt sig.
var vit med mörkgul man. På A8 där jag gjorde värnplikten hade
vi 400 hästar. Vi koppla ihop sex hästar och drog kanonen. Jag
var kusk och hade två hästar och skott hästar hade jag ju gjort
sedan jag var tolv år.
Första åren som skogsarbetare högg Arne manuellt med svans
och yxa och sedan blev han en av de första på Kalix revir med
motorsåg.
– Det var en Mc Culloch 1952, jag var på Björkforsbevakningen
den vintern. Om jag inte minns fel kosta sågen 1 400 kronor
och det var inte lite på den tiden. Vi fick hålla oss själva med såg
men i början på 70-talet fick vi två sågar av Domänverket. Jag
hade sex sågar på 22 år och det är inte mycket.
Sista fem åren före pensioneringen 1987 körde Arne skördare.
– Dom ville ha mig tre år till men jag sluta då jag fyllde 60. I
maj blir jag 83 men känner mig inte äldre än då jag var 50. Men
om jag inte varit igång tror jag inte att jag levt nu.
Arne är noggrann som få men samtidigt går det undan. Jag och
Börje, som själv jobbat i skogen, är imponerade över hur metodiskt
och effektivt Arne fäller sina träd: snabbt skottar han sig
ned till marken, drar igång den trögstartade sågen, fäller, kvistar,
apterar och drar ihop till prydliga högar. Säkert skulle han ha
fortsatt till skymningen men Barbro har nog snart dukat fram
kaffet, gissar Arne och gör sig redo för hemfärden.
”Vi kom och störde dig”, påpekar jag försynt.
– Nä, det kommer ju fler dar. Jag har ingen brådska och det är
trivsamt att jobba i skogen, det har jag alltid tyckt.
Framme vid bilen visar det sig att Börje och jag behöver draghjälp
då framvagnen hängt upp sig i en grop. ”Jag hämtar traktorn,
det går snabbt”, säger Arne och tio minuter senare är bilen