UNIVERSITETET

i dessa sammanhang uppmärksammat hur nya medier även tidigare i
historien har haft långtgående konsekvenser för verksamheten. Och då
inte bara vid formeringen av de humanistiska disciplinerna, utan också
för hur det humanistiska forskarsubjektet konfigurerats över tid. 11 En
lucka finns därför i förståelsen av hur dagens diskussioner kring digital
humaniora kan relateras till tidigare historiska perioder och mediehistoriska
brytpunkter. Om det verkligen är så att humanistens sedan
länge etablerade praktiker är på väg att omgestaltas genom teknikens
utmaningar och möjligheter, så kan detta knappast ske utan en medvetenhet
om det förgångna och den långa historia som man lämnar bakom
sig.
Sedan 1800-talet då universitetet fick sin bekanta form, har dess
främsta uppgift varit att producera och förmedla kunskap. I föreläsningssalar,
vid skrivbord, genom experiment; med hjälp av språk, böcker
och skrivdon. Universitetet har således från början varit en förening
av människan och hennes teknologier. Att förstå universitetet ”som
medium” är att försöka sätta fingret på just detta – akademin som en
historiskt föränderlig sammansättning av medier, informationsteknologier,
nätverk, spatiala konfigurationer och kommunikativa strategier;
en funktion av sin ”hårdvara” lika mycket som sin ”mjukvara”.
Akademin och de humanistiska praktikerna tar inte i dag, genom samhällets
digitalisering, ett första kliv in mediehistorien. Universitetet har
alltid varit en del av den. 12
Den här boken samlar ett antal texter som belyser universitetets historiska
och samtida praktiker utifrån detta perspektiv. Forskare med
varierande bakgrund har inbjudits att reflektera kring universitetet i
allmänhet och humaniora i synnerhet, förstådda som historiska och
tekniskt förankrade fenomen. Bidragen sträcker sig från reflektioner
kring den egna forskningspraktikens relation till nya medier till återblickar
mot akademins äldre historia; de medverkande inkluderar litteratur-
och medievetare, idéhistoriker och historiker. Tillsammans kartlägger
de var sin del av universitetets mediala komplex. Om kartläggningen
på intet sätt är systematisk eller komplett så har detta inte heller
varit målsättningen. Den samling bidrag som här presenteras bör i
stället fungera som en utgångspunkt för att se bortom det invanda, för
att på nytt ana vad kunskap inom akademins vördade väggar är, har varit
och kanske kommer bli.
10