UNIVERSITETET

er. Någonting som inneburit att hennes forskning såväl som undervisning
numera inbegriper praktiska inslag av design och ”konkret framställning
av artefakter, prototyper och installationer”. Engberg beskriver
en rörelse där en från början helt och hållet analytisk relation till nya
medieformer allt mer har kommit att övergå i ett kreativt engagemang:
”I dag kan jag inte tänka mig att arbeta med teoretiska frågeställningar,
historiskt grundade studier och analyser av de kulturfenomen som intresserar
mig utan att också på något sätt pröva mina idéer genom praktik.”
Inom ramen för den typ av verksamhet som Engberg och Lindhé
bedriver är den skrivna boken inte längre det enda eller ens självklara
målet och medlet för forskningen. Det forskarsubjekt som här framträder
har lämnat skrivbordet för att integrera kollektiva processer, estetik,
kod och det omgivande samhällets direkta reaktioner på forskningens
objekt och resultat. Forskningen tillåts inte bara förhålla sig till,
utan även med egen rätt ge upphov till estetiska och interaktiva objekt.
Patrik Svensson undersöker i sitt bidrag universitetet som en växande
palett av uttrycksmöjligheter. Han framhåller hur en mångfald av
uttryck i dag kan existera i form av digitala, såväl som rumsliga och textbaserade
medier. Om högskolan traditionellt har favoriserat de textmässiga
uttrycken, är detta dock något som redan tycks på god väg att
förändras. Svensson reflekterar kring hur han själv länge ägnat sig åt
ett slags multimodal experimentverksamhet, med det digitala laboratoriet
HUMlab i Umeå som framväxande bas. Likt Lindhé och Engberg
har hans akademiska arbete kommit att präglas av mötet mellan
akademins äldre verksamhetsformer och de nya möjligheter som digital
teknik erbjuder.
Antologins andra tematiska avdelning, Universitetssystemet: Människor,
medier, maskiner, samlar bidrag som vart och ett på sitt sätt berör
universitetets kommunikativa relation till samhället utanför. Genom
historiskt skiftande teknologier som fotografi, tidskrifter och bloggar
har akademin relaterat till sin utsida och på olika sätt integrerat samhället
i sina inre praktiker. Magnus Bremmer illustrerar detta genom att
uppmärksamma de informella och internationella observatörsnätverk
som växte fram kring den meteorologiska vetenskapen under 1800-talets
andra halva. Allmänheten görs här – genom en tidig form av crowd
sourcing, riktad uppmärksamhet och cirkulation av fotografier – till en
del av ett forskningsnätverk där akademin, i egenskap av en lokaliserad
plats, enbart utgör en nod bland andra.
12