RAPPORT

med en fluorerad sidokedja är vanligt förekommande eftersom de är effektiva både för att
stöta bort olja, fett och vatten. Ett flertal exempel på 6:2 fluortelomerer för denna användning
finns registrerade i USA, bland annat från DuPont. Även perfluorpolyetrar (PFPE) från
Solvay används som alternativ. Det är oklart hur användningen ser ut i EU och Sverige men
det är enligt forskare relativt lätt att se om ett papper är behandlat med ett högfluorerat ämne
(Trier 2015). PFAS skapar en rund droppe av olja och vatten till skillnad mot exempelvis
silikon som planar ut oljan (men inte vattendroppen). I flera fall saknas information om PFAS
i pappers- och livsmedelsförpackningar eftersom det betraktas som konfidentiell företagsinformation.
Analyser av danska mikrovågspopcornspåsar visar innehåll på diPAPs och S-
diPAPs (Trier et al. 2011). I en amerikansk studie (Liu et al. 2013) kunde innehåll av FTOH
uppmätas i nära 90 procent av undersökta livsmedelsförpackningar. Högst halter hittades av
6:2 FTOH (12 mg/kg), medianhalten för summan av alla FTOH var 0,4 mg/kg.
Information från det svenska produktregistret, IUCLID-databasen samt olika
inventeringslistor visar att det på den globala pappersindustrimarknaden finns ett stort antal
polymerer/polymerråvaror, främst poly/perfluorerade (met)akrylpolymerer och monomerer.
Andra stora ämnesgrupper är poly/perfluorerade alkyltioler (C4-20), poly/perfluorerade
alkylsulfamidderivat (C4-9), poly/perfluorerade alkylfosforföreningar (C8). Ett mindre antal
ämnen representerades av alkylestrar (C6-14), alkylsilikon/siloxaner (C6) och
alkylsulfon/sulfinsyror (C8).
Brandskum
Att PFAS kan förekomma i brandskum har beskrivits i tidigare publikationer från Kemikalieinspektionen
(KemI 2013 och 2014). Det finns olika typer av brandskum som används vid
olika sorters bränder. Så kallade klass-A skum är till för bränder i fibrösa material såsom
byggnader medan klass-B skum används för bränder i vätska. Det är i klass-B skum som
högfluorerade ämnen används (KemI 2015). De används främst på grund av sin effektiva
förmåga att skapa en tunn vattenfilm mellan skummet och det brinnande bränslet. Filmen
innebär att skummets kapacitet att snabbt sprida ut sig över vätskeytan ökar samtidigt som
avdunstning och värmestrålning förhindras. Dessa brandskum används vid petroleumbränder
på exempelvis flygplatser och oljeraffinaderier, så kallade klass-B bränder. Det finns även
exempel på att brandskum med fluor används vid brandövningsplatser, fast utspädda till en
lägre koncentration (KemI 2014).
Fluorbaserade brandskum kan delas in i följande kategorier:
• Fluorproteinskum (FP). Vanliga utanför Sverige och används exempelvis för
brandskydd vid petroleumindustrier och ombord på fartyg.
• Filmbildande skum (AFFF, Aqueous Film Forming Foam). Utvecklades under 1960-
talet och används till petroleumbränder inom exempelvis flyget och marinen.
• Filmbildande fluorproteinskum (FFFP). Används även det inom flyget. Här används
även fluorämnet som skumstabilisator (Wang et al. 2013).
• Alkoholresistenta fluorpolymerdetergentvätskor (AR-AFFF). Är ett universalskum där
fluorämnet används som skumstabilisator.
• Alkoholresistenta filmbildande fluorproteinskum (AR-FFFP). Är ett universalskum
som utvecklades under 1970-talet.
Den kartläggning av brandskum som Kemikalieinspektionen gjorde tillsammans med MSB
våren 2014 (KemI 2014) visar att det finns två tillverkare av brandskum i Sverige, Fomtec i
Helsingborg och Kempartner i Vadstena. De tillverkar filmbildande skum, både med och utan
fluortensider. När det gäller leverantörer domineras den svenska marknaden för brandskum av
34