RAPPORT

Synteskemikalier (intermediärer)
Vid tillverkning av fluorpolymerer (polymerer med en fluorerad ryggrad, för förklaring se
avsnitt 3.1) genom så kallad emulsionspolymerisation använde tidigare i stort sett alla
tillverkare natrium- eller ammoniumperfluoroktanat (NaPFO eller APFO, dvs. salter till
PFOA) som processmedel. Även PFNA och dess ammoniumsalt förekom. Ytaktiva
fluorämnen används som emulgeringsmedel och bidrar till att ämnen från vattenfasen kan
reagera med ämnen från hydrofoba fasen bilda en polymer. Enligt Prevedouros et al. (2006)
behövs några tiondelar av en procent av det högfluorerade ämnet jämför med mängden
producerad polymer. Processmedlet (det ytaktiva fluorämnet) förstörs när den vattenhaltiga
fluorpolymeremulsionen torkas vid höga temperaturer. Vid låga härdningstemperaturer kan
rester av processmedlet finnas kvar i den färdiga polymerprodukten. Exempel på fluorpolymerer
är polytetrafluoretylen (PTFE) som används i Teflon ® , andra exempel är
polyvinylidenfluorid (PVDF), fluorerad etylenpropylen (FEP) och perfluoralkoxyl polymer
(PFA). De största tillverkarna i Nordamerika, Japan och Europa är anslutna till det
amerikanska naturvårdsverkets så kallade Stewardship-program och har därmed åtagit sig att
fasa ut PFOA och dess salter från produktionen till slutet av 2015. Detta gör att användningen
av PFOA för produktion av fluorpolymer kommer minska inom EU. Däremot kommer med
stor sannolikhet företag som inte anslutit sig till Stewardship-programmet (stora tillverkare i
Kina och Ryssland) fortsatt använda PFOA.
Totalt uppskattas dagens efterfrågan av fluorpolymerer inom EU vara drygt 53 000 ton per år
(20 procent av den globala marknaden, Echa 2015). Volymmässigt är PTFE är den viktigaste
fluorpolymeren eftersom den utgör cirka 60 procent av den globala fluorpolymermarknaden.
Efterfrågan i EU för PTFE producerad genom emulsion (och därmed med fluorkemikalie som
processmedel) beräknas vara 21 000 ton per år. Om antagandet görs att tillgången i EU
speglar den globala marknaden innebär det att 70 procent är anslutna till Stewardshipprogrammet
och att övriga tillverkare fortsatt använder PFOA och dess salter i sin produktion.
Detta innebär att 6 500 ton per år (30 procent) av den PTFE som används i EU kan innehålla
rester av PFOA.
Studier redovisade i PFOA-begränsningsförslaget (Echa 2015) visar att när PFOA används
som processmedel kan slutprodukten (fluorpolymeren) innehålla relativt höga halter av
PFOA. Men halten av PFOA kan variera stort, mellan 0,001-0,005 procent i pulvermaterial
och 0,1-0,5 procent i dispergerat material. Det innebär (baserat på 6 500 ton PTFE) att cirka
3-16 ton PFOA per år kommer in i EU genom import av PTFE-blandningar.
Även om industrin i väst till stor del fasat ut PFOA i sin produktion har de under senare år
utvecklat andra fluorbaserade alternativ, ofta specifika för olika företag. Användning av dessa
som processmedel kan (på motsvarande sätt som när PFOA används) innebära att rester finns
kvar i slutprodukten. I stället för PFOA används i många fall olika perfluorpolyetrar (PFPE)
som processmedel. Exempelvis har de globala kemikalieiföretagen 3M, DuPont, Solvay och
Asahi utvecklat olika ämnen som ingår i gruppen PFPE.
GenX eller D3 Dimer salt (CF3CF2CF2OCF(CF3)COO - NH4 + , CAS-nummer 62037-80-3)
från DuPont är registrerad i Reach med en tillverkning av 10-100 ton/år i EU. Andra exempel
på fluorbaserade processmedel som registrerats inom EU är ADONA från 3M
(CF3OCF2CF2CF2OCHFCF2COO − NH4 + , CAS-nummer 958445-44-8) (Wang et al. 2013,
Echa 2015) och EEA-NH4 (ammonium di-fluor [1,1,2,2-tetrafluor-2-
(pentafluoretoxy)etoxy]acetat, CAS-nummer 908020-52-0) (Echa 2015).
Enligt industrin (Echa 2015) fungerar de högfluorerade ämnena med kortare kollkedja på ett
likvärdigt sätt som PFOA, dock krävs högre halter för att uppnå samma effekt. Kinesiska
46