oppgaven finner man i sin helhet her

om kirkemusikk beskriver også instrumentenes rolle i liturgien, og da først og fremst
pipeorgelets funksjon og egnethet.
2. Messen av 1962 – musikk under lavmessen
Vi har allerede vært inne på ulike typer lavmesser, der den franske orgelmesse og den
sungne lavmesse er de to hovedvariantene vi blir konfrontert med for musikkens
vedkommende. I Norge og andre skandinaviske land gikk den sungne lavmessen under
navnet sangmesse, som har mest til felles med den tyske tradisjonen og som er den vi vil
konsentrere oss om i studiet av den liturgiske sang i Norge. Denne messeformen ble feiret
side om side med høymessene frem til liturgireformen av 1970. En annonse for messene
og gudstjenestene som fant sted i Oslo hver uke var alltid å finne i St. Olav tidsskrift (første
gang den 20. juni 1897), og der nevnes bl.a. stille messe, sangmesse med homili (preken),
levittmesse med preken og høymesse.
Under en stille messe var det vanlig at menigheten sang salmer på folkespråket som i
større eller mindre grad erstattet ordinariet og propriene, slik vi så det i de ulike typer
stille messe i kapitlet om liturgi. I slike messer sang celebranten ingenting, men leste
likevel alle tekstene som i en høymesse. Mange som ikke kjenner så godt til den
prekonsiliære praksis hevder at denne type menighetssang på folkespråket var et helt nytt
fenomen etter liturgireformen – men selv om sangen under høymessene riktignok i
praksis var forbeholdt koret, så var det altså minst like vanlig og populært å synge salmer
på folkespråket under lavmessene i de fleste europeiske land. Dette er dokumentert på en
interessant måte i boken Nordisk Katolicism av Yvonne Maria Werner, der hun bl.a. gjengir
en rapport fra den katolske biskopen i Danmark, Johannes von Euch, til Vatikanet i 1888:
”I flera församlingar organiserades lekmannakörer, i andra var det ordenssystrarna och
skolbarnen som svarade för den liturgiska sången i mässan. Men i de fall detta inte var
möjligt hade man, liksom vid de folkliga andakterna, kyrkovisor på folkspråk. 65 Seden med
folkspråklig psalmsång i mässan hade man infört i Danmark redan på 1850-talet, och 1857
utgavs en katolsk psalmbok på danska. 66 Denna sed, vilken var tämligen utbredd i det
katolska Tyskland, stred egentligen mot de liturgiska bestämmelserna och krävde därför
ett särskilt tillstånd (indult). Enligt då gällande liturgiska riktlinjer skulle den musikaliska
gestaltningen liksom gudstjänsten som sådan – och detta gällde såväl mässa som tidegärd
– vara helt på latin. Allt annat betecknades som missbruk (abusum), vilket endast i
undantagsfall kunde tolereras. 67 Men i Danmark, liksom i de övriga nordiska länderna,
65 Fotnote 317: ”von Euch til Ledóchowski den 3. dec. 1897”.
66 Fotnote 318: ”Grüder till Barnabó den 8. dec. 1871”.
67 Fotnote 319: ”Om de vid denna tid gällande kanoniska bestämmelserna, se V. Thalhofer,
Handbuch der katholischen Liturgik. (2. Aufl.). Freiburg 1912, s. 284-297.
46
46