You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
’Suomenselkä var en naturlig gräns. Man sade att man åkte från Österbotten <strong>till</strong> Finland.’<br />
Ett typiskt mått på en österbottnisk by är tusen individer. Det är <strong>till</strong>räckligt många för att ett kollektivt ’vi’<br />
ska konstrueras, säger Nils Erik Villstrand, professor i nordisk historia vid Åbo Akademi.<br />
Vilken storlek hade en typisk österbottnisk<br />
by?<br />
”Kanske 1000 individer är ett bra mått. Det<br />
måste vara <strong>till</strong>räckligt många för att ett socialt<br />
vi ska konstrueras”, säger Nils Erik Villstrand.<br />
Det handlar <strong>också</strong> om geografiskt avstånd.<br />
När kommunerna bildades från och med<br />
1870-talet följde de i stort kapellgränserna.<br />
Man behövde kunna ta sig <strong>till</strong> och från kapellet<br />
på en dag.<br />
”Purmo är ett intressant exempel. Purmo<br />
beskrivs genomgående som ’avlångt’. Nederpurmo<br />
och Överpurmo har ofta haft svårt att<br />
Styrkor<br />
flit<br />
påhittighet<br />
samarbeta, vilket på Purmospråk återkommer<br />
i konstaterandet ’he ska va två åv allt’. Jag<br />
minns från min egen barndom i Vilobacka när<br />
vi en gång besökte Nybränn [i andra ändan av<br />
kommunen] hur jag tyckte det var som att åka<br />
nästan <strong>till</strong> världens ände”, säger Nils Erik Villstrand.<br />
Från Österbotten <strong>till</strong> Finland<br />
Möjligheter Hot<br />
livsmedel<br />
småskalig industri<br />
energiproduktion<br />
Genom de många krigen under 1500- och<br />
1600-talen blev österbottningarna i högre<br />
grad än tidigare kungens undersåtar. Mot-<br />
Nils Erik Villstrands snabb-SWOT om Österbotten<br />
Svagheter<br />
knutpatriotism<br />
splittring<br />
Mikael Nybacka<br />
storskalighetstänket<br />
avundsjuka<br />
stånd gjordes mot centralmaktens krav med<br />
kulmination på 1590-talet i Klubbekriget.<br />
”Bönderna förlorade kampen, men inte sitt<br />
politiska inflytande. De bytte <strong>till</strong> en anpassningsstrategi.<br />
Tjärbränningen gav dem möjligheten.<br />
Den österbottniska ekonomin var<br />
beroende av fria flöden av varor”, säger Nils<br />
Erik Villstrand.<br />
Tjärbränningen och penningekonomin<br />
banade väg för individualismen. Österbottningen<br />
formade sin egen världsbild och levde<br />
i en personlig gudsrelation inom olika väckelserörelser.<br />
Pietismen i sin såväl radikala som<br />
kyrkliga variant och herrnhutismen nådde på<br />
1700-talet Österbotten som direktimporter<br />
från huvudstaden Stockholm. Väckelserörelserna<br />
riktade sin vassa udd mot den förkunnelse<br />
som överheten ville ha.<br />
Kopplingen mellan Österbotten och Finland<br />
var svag. Storskogen kring Suomenselkä<br />
utgjorde en naturlig gräns, och Österbotten<br />
utelämnades oftare än inbegreps i det dåtida<br />
Finlandsbegreppet. När den ryska ockupationsmakten<br />
år 1716 utfärdade en proklamation,<br />
riktades den <strong>till</strong> alla som bodde i ”furstendömet<br />
Finland, och Öster båtenska Provincien”.<br />
Man färdades ”emellan Finland och Österbotten”<br />
eller flyttade från Österbotten ”<strong>till</strong><br />
Finland eller <strong>till</strong> Sverige”. Det ”östra Sverige”<br />
bestod av ”Finland med Österbotten”.<br />
Österbotten och Västerbotten lydde under<br />
1600-talet tidvis under en och samma ståthållare<br />
eller landshövding. Som samlande<br />
benämning på landet i norr användes ofta<br />
”Norlanden”, med de två delarna ”Wester<br />
Norlanden” och ”Öster Norlanden”, berättar<br />
Nils Erik Villstrand.<br />
”När den östliga halvan år 1642 för en kort<br />
tid delades i två län behövde man inte mindre<br />
än tre väderstreck för att namnge dem. Det<br />
södra länet, <strong>också</strong> kallat Vasa län, ståtade med<br />
namnet ’Öster Norlandz Södre Landzhöfdingzdöme’!”<br />
Befolkningsexplosion<br />
Efter 1860-talets nödår omvandlades det<br />
österbottniska lantbruket väsentligt. Rågodlingen<br />
gav vika för vallodling, mjölkboskap<br />
och smörframställning. Mjölkförädlingen<br />
revolutionerades av separatorn i kombination<br />
med ångmaskinen.<br />
”Vid samma tid utkonkurrerades de österbottniska<br />
seglande träfartygen av ångfartyg<br />
i järn och stål. Strömmarna av folk och varor<br />
började gå mot sydost med S:t Petersburg som<br />
motor i ekonomin. Den nybyggda Saima kanal<br />
Sveriges län åren 1660–1721.<br />
Större delarna av Torneå,<br />
Övertorneå, Pello och<br />
Kolari kommuner hörde<br />
<strong>till</strong> Västerbotten.<br />
Pedersöre var<br />
ursprungligen<br />
en verklig<br />
storsocken;<br />
nordgränsen<br />
gick vid<br />
Kemi älv.<br />
Väster-<br />
botten<br />
och de nya järnvägarna gjorde transporterna<br />
lättare <strong>till</strong> lands. Stockholm försvann inte,<br />
men hamnade längre bort. Det ekonomiska<br />
livet i Österbotten hamnade på efterkälken”,<br />
säger Nils Erik Villstrand.<br />
Samtidigt blev österbottningarna i rask takt<br />
allt fler. Under åren 1805–1880 ökade befolkningen<br />
i södra Österbotten med över 170 procent.<br />
Allra snabbast växte den jordlösa befolkningen.<br />
Allt färre kunde förverkliga livsmålet<br />
att bli en självägande bonde.<br />
”I denna situation uppstod knivjunkaren.<br />
En typisk sådan var en hemmanslös bondson<br />
som frustrerad över sina usla framtidsutsikter<br />
spritpåverkad protesterade mot tingens ordning<br />
genom våldsbrott. Inemot 2000 personer<br />
miste livet i våldsbrottsvågen”, säger Nils<br />
Erik Villstrand.<br />
Attityden var ändå att var och en hade att<br />
ta ansvar för sin egen framtid. Ett alternativ<br />
som öppnade sig just från 1870-talet var emigrationen.<br />
Man räknar med att över 150 000<br />
emigranter från Vasa län företog resan över<br />
Atlanten fram <strong>till</strong> första världskrigets utbrott<br />
Öster-<br />
botten<br />
ÖSTERBOTTEN<br />
LOUNAISMAA<br />
1914. Det var över hälften av alla emigranter<br />
från Finland.<br />
”Egentligen var Amerikaemigrationen<br />
bara en annan variant av den österbottniska<br />
traditionen med arbetsvandringar. Man reste<br />
ut för att lägga grunden <strong>till</strong> en bättre framtid<br />
hemma”, säger Nils Erik Villstrand.<br />
Minst en tredjedel av emigranterna återvände.<br />
Ofta med ett kapital stort nog att betala<br />
bort skulderna på hemmanet, köpa sig ett eget<br />
hemman eller skaffa <strong>till</strong>äggsjord och effektiva<br />
jordbruksmaskiner.<br />
Nils Erik Villstrand: ”Emigrationen <strong>till</strong><br />
Amerika kom att påverka österbottningarnas<br />
sätt att tänka, tala och leva. De återvändande<br />
hade med sig såväl vänsterradikalism som frikyrklighet.<br />
Med pengar på fickan, fina kläder,<br />
klackring på fingret, manligt myndig med<br />
klockked på magen eller feminint mondänt<br />
med örhängen i öronen kände man sig inte<br />
underlägsen bönderna.”<br />
Språket en tredje rangens fråga<br />
PERÄPOHJOLA–<br />
LAPPI<br />
Gränsen mellan svenskt och finskt bosättningsområde<br />
var länge suddig i Österbotten. I<br />
söder låg stora skogar och kärr mellan svenskt<br />
och finskt område, och i norr fanns vid åarnas<br />
övre lopp ett stort gemensamt kolonisationsområde<br />
som först på 1600- och 1700-talet<br />
blev finskt.<br />
”Särskilt i fråga om den materiella kulturen<br />
saknas en tydlig gräns mellan svenskt och<br />
finskt. Språket var en tredje rangens fråga, om<br />
OULUNJÄRVEN<br />
SEUTU<br />
KAINUUN<br />
JA<br />
KUUSAMON<br />
VAARAMAA<br />
SUOMEN-<br />
SELKÄ VAARA-<br />
KARJALA<br />
HÄMEEN<br />
VILJELY- JA<br />
JÄRVIMAA<br />
ITÄINEN<br />
JÄRVI-SUOMI<br />
ETELÄINEN<br />
RANTAMAA<br />
Den breda åsen Suomenselkä<br />
enligt miljöministeriets karta<br />
över landskapstyper i Finland.<br />
Suomenselkä fungerar som<br />
vattendelare. Mot nordväst<br />
rinner de österbottniska<br />
älvarna ut i Bottniska viken.<br />
På sydöstra sidan ligger<br />
insjösystemen.<br />
Under århundradena var<br />
Suomenselkä en effektiv<br />
gräns mellan Österbotten och<br />
Finland. Det var enklare att<br />
ta sig <strong>till</strong> Stockholm än <strong>till</strong><br />
Helsingfors eller Petersburg.<br />
Först med järnvägen på<br />
1880-talet förändrades detta.<br />
Notera att landskapstypen<br />
Österbotten inte är det<br />
samma som det historiska<br />
Österbotten.<br />
ens det. Det var näringslivet som avgjorde hur<br />
redskapen såg ut och vilka byggnader som<br />
bonden ansåg sig behöva”, säger Nils Erik<br />
Villstrand.<br />
Älv- och ådalarna var leder för en tvåvägskommunikation,<br />
ett ömsesidigt utbyte av<br />
varor, tjänster, teknik och kunnande mellan<br />
orter vid kusten och upp i landet. Tvister om<br />
rätten <strong>till</strong> olika resurser förekom, men oenigheten<br />
berodde inte på vilket språk man talade.<br />
Med 1800-talets nationella rörelser förändrades<br />
synsättet. Särskilt folkskolorna blev en<br />
starkt polariserande mekanism, som grundade<br />
en uppdelning i svensk och finsk bosättning.<br />
”Framför allt järnvägen knöt Österbotten<br />
<strong>till</strong> Finland. 1883 invigdes järnvägslinjen<br />
Tammerfors–Vasa, 1887 nådde järnvägen Jakobstad.<br />
Stockholm detroniserades därmed<br />
definitivt som österbottningarnas huvudstad”,<br />
säger Nils Erik Villstrand.<br />
Den nya tiden manifesterades rent bokstavligt<br />
genom järnvägen. Denna använde rikstid,<br />
för att möjliggöra enhetliga tidtabeller. År<br />
1903 var man i Vasa efter lång tvekan mogen<br />
att gå över från lokal tid <strong>till</strong> Helsingforstid.<br />
Stadens klockor vreds då fram 13 minuter.<br />
svenolof karlsson<br />
_________<br />
fotnot. Artikeln bygger i hög grad på Nils Erik Villstrands<br />
artikel ’Hur ligger landet eller Österbotten<br />
1 000+’, publicerad i Tusen år i Österbotten, utgiven<br />
av Österbottens museum.<br />
14 katternö katternö 15
Change language