Går också till Ekenäs Energis kunder *

Tre frågor
Karl Vilhjalmsson
n Caj Södergård är forskningsprofessor
i digitala
medier och teknologichef
vid VTT. Caj växte upp i
Larsmo och doktorerade
vid Tekniska Högskolan i
datorstödd bildbehandling.
Före VTT-tiden arbetade
Caj inom industrin
med att utveckla seende
robotar. Han har skrivit flera
böcker och innehar fem
patent. Han ledde i flera år
den finlandssvenska TekNatur-tävlingen för skolungdomar.
Tekniken utvecklas hela tiden. Hur förändras vårt sätt att
leva av det? Hur bra kan vi förutse förändringarna? Teknik
och vetenskap står bakom det enorma uppsvinget i levnadsstandard
sedan industrialismens födelse för 200 år sedan. Vi är
allt friskare, lever allt längre, är bättre utbildade och vet via medier
och resor mycket mera om vår omvärld. Arbetet blir fysiskt
lättare. Vi träffar allt flera människor och kommunicerar med
dem över telefon och Internet. En global medvetenhet växer
fram. Förstås har tekniken också fört med sig problem, men
nettoeffekten är positiv många gånger om.
Teknikutvecklingen kan förutsägas ganska väl inom begränsade
fack. Till exempel har datorernas beräkningskapacitet
sedan sextiotalet fördubblats ungefär var adertonde månad,
helt enligt ’Moores lag’ som formulerades för över 40 år sedan.
De tekniska grundpelarna för 2020-talet finns redan i laboratorierna.
Tittar man på hur tekniken tillämpas blir det mera komplicerat.
Olika teknikslag växelverkar, till exempel informationsteknik
tränger igenom på de flesta områden liksom nanotekniken också
väntas göra. Det finns täta kopplingar till vetenskap, ekonomi,
samhälle och politik. Det gör det svårt att föreställa sig förändringarna
på länge sikt. Ett exempel är just Internet, som ingen
förutsåg på sextiotalet trots att beståndsdelarna redan då fanns.
Vilka energikällor är det realistiskt att vi satsar på i framtiden?
Jag anser att Finland bör satsa på förnybara energikällor
samt på kärnkraft. Vårt kyliga klimat, vår energiintensiva
exportindustri samt utsläppsbegränsningarna ger inte mycket
alternativ till kärnkraft. Satsningen på kärnkraft bör dock inte
ta luften ur utvecklingen av förnybar energi, såsom sol-, vind
och bioenergi, där stora exportmarknader håller på att öppna
sig. Vi bör också lära oss att bättre hushålla med energin. Ute
i världen varierar förhållandena mycket från region till region.
Varje region bör förstås utnyttja sina starka sidor.
Vad betyder livskvalitet för dig? Det betyder å ena sidan stabilitet:
hälsa, familj och vänner, ett arbete där jag kan göra en
insats, god boendemiljö och natur. Å andra sidan är livskvalitet
också omväxling och möjligheter att lära sig och uppleva nya
saker. Ett ställe där mitt sinne vilar är när jag sitter på bryggan
på sommarstället i Larsmo och tittar ut över Hästöfjärden.
Innehåll
Framtiden stavas multi-utility 4
Kvinnorna som bestämmer 6
Varför är vi som vi är? 12
Mat för alla sinnen 18
Tre vänners viktminskning 26
Vinland det goda 32
Vår naturresurs torven 44
Lokalbolagen rustar till kamp 46
Mikael Nybacka
ÖGONFRÖJD. ”Hur maten
ser ut betyder ungefär
hälften av hur den smakar”,
säger krögaren Richard
Hardeling på Restaurang
Hästöskatan. Sidan 18.
Katternö 2 • 2012 Ansvarig utgivare Stefan Storholm, Storgatan 8, 68600 Jakobstad, tel. (06) 781 5300,
fax (06) 781 5322, stefan.storholm@katterno.fi, www.katterno.fi Adressändringar Siv Granqvist,
tel. (06) 781 5333, siv.granqvist@katterno.fi Produktion Botnia Information, www.botniainformation.fi
Projektledare Peter Appel, Annika Lillkvist Redaktörer Svenolof Karlsson/Storkamp Media,
www.storkamp.com, Peter Appel, Johan Svenlin, Susanne Strömberg, Sonja Smedlund
Layout Glenn Nylund, Annika Lillkvist, Janne Nylund Pärmbild Karl Vilhjálmsson Tryck Forsberg 2012
Dags för timeout?
Alla länder har olika geografi. Det betyder att de har olika förutsättningar
för kraftproduktion. Till exempel får Norge praktiskt taget
all sin el av vattenkraft, Sverige omkring hälften, Finland drygt en
tiondel och Danmark i stort sett ingenting.
Tyskland, Polen, England och andra länder har stora mängder kol.
Länder som Ryssland och Norge har gigantiska olje- och gasfyndigheter.
Finlands enda riktigt betydande energikälla är torv. Bioenergi i olika varianter
finns i alla länder, men räcker ingenstans till som bulkvara.
Frankrike och Sverige har byggt ut kärnkraften storskaligt. Danmark,
Spanien och Tyskland har satsat stort på vind och sol, intermittenta energikällor
som inte producerar el utgående från samhällets behovskurvor.
Geografin har också andra konsekvenser. I norra Europa behöver vi
mycket värme och ljus. I södra Europa behövs
luftkonditionering och kyla. I tättbefolkade
områden kan värme- och elförsörjningen
utformas koncentrerat och storskaligt. I
glesbygd måste man tänka småskaligt.
Det som ännu komplicerar saken är
att el måste produceras samtidigt som den
används och att överföring av el över långa
avstånd ger mycket svinn. Enorma investeringar
behövs, om elnäten ska uppgraderas
för att kunna klara överföring i stor skala
genom Europa.
Trots dessa ytterst varierande förutsättningar
har politikerna tagit sig an utmaningen att skapa enhetliga europeiska
regler för energibranschen. Argumenten handlar om energibesparingar,
omställning till förnybara bränslen med mera, vilket man kan ha
respekt för.
Samtidigt går det inte att undvika frågan om politikerna verkligen vet
vad de gett sig in i. Inom energibranschen råder stor oro över den utveckling
som skett och över nya EU-direktiv som förbereds ner på en förbluffande
detaljerad nivå.
För bara Femton år sedan gjordes en historisk avreglering av
elmarknaden. Nu har redan en påreglering skett som, enligt Europaparlamentarikern
Eija-Riitta Korhola, ”med sin djungel av stödsystem allt mer
börjar likna jordbrukspolitiken”.
För oss i Katternögruppen gör detta det ännu viktigare än förr att följa
trenderna och den politiska diskussionen, både internationellt och hemmavid.
Vi måste bli bättre på att beskriva vår verklighet för politikerna.
Kan vi som lokala aktörer göra detta i samlad tropp, kan det vi säger få
särskild tyngd. Det gryende samarbetet inom Lokalkraft och mellan de
nordiska lokala energibolagen bådar i det avseendet gott.
Alla skulle må bra av ett rejält kunskapslyft om energibranschen och
dess villkor. Kanske ska vi våga ställa frågan: Förstår man i Bryssel de
specifika förutsättningarna i olika regioner? Är det läge för en timeout
och en nystart som vi inleder med en förutsättningslös analys av energifrågorna?
peter boström
Styrelseordförande, Katternö Ab
Kan man lita på
politikernas löften?
n Jani Lundqvist:
”Man får ta löftena med en
nypa salt! Mycket beror på
hur nära det är till nästa
val! Hur det sen blir hänger
ju inte bara på den som ger
löftena. Ca 70 procent av
löftena håller.”
n Anneli Enroth:
”Det var en svår fråga.
I vissa fall! Hoppeligen!
Men man lovar nog för
mycket! Cirka 40 procent
av löftena håller!”
n Ritva Ahlvik:
”Hmm… Inte helt och
hållet. Jag har följt med
en hel del och noterat
att politikerna inte alltid
håller vad de lovar. Till
70 procent, kanske.”
n Mats Östman::
”Både ja och nej.
Enskilda politiker lovar
ibland mera än vad
partiet kan hålla. Ett
annat problem är att
det i verkligheten blir
annorlunda än man har
tänkt sig. Men jag tycker
ändå att man håller
omkring 80 procent
av sina löften.”
2 katternö katternö 3