Energieffektivisering - Byggnadsfysik - Lunds tekniska högskola

Hänsynstagande till äldre bebyggelse vid ombyggnad
vara konstnärliga värden, miljöskapande värden eller identitetsvärden. I det andra steget görs
en sammanfattning och jämförande bedömning av den grundläggande värderingen. Därefter
bedöms hur autentisk, och/eller ovanlig byggnaden är. Om en byggnad är gammal är det t.ex.
viktigt att bevara alla dess detaljer. Är byggnaden däremot relativt ny och en del av ett större
bestånd är det viktigt att bevara det som är representativt för beståndet. Denna bedömning
leder fram till slutsatser om vad det är som är viktigast att bevara för framtiden, och slutligen
en sammanfattande kulturhistorisk värdering. Denna sammanfattande värdering är det sista
steget och i den ska det tydligt framgå vad som är viktigt att bevara och varför. Bara för att en
värdering är gjord betyder det inte att den är slutgiltig, den kan behöva kompletteras och
fördjupas med tiden, t.ex. vid en större restaurering. Vid vård och eventuell förändring av en
byggnad är det dessutom viktigt med respekt för materialet och de byggnadstekniker som
använts. Alla eventuella ändringar som görs ska vara lätt utbytbara och göras i syfte att
förlänga byggnadens livslängd (Unnerbäck, 2003).
4.3 Vad säger lagen?
I Sverige finns idag två sätt att enligt lag skydda en byggnad, enligt Kulturminneslagen eller
enligt Plan- och bygglagen. I Plan- och bygglagen 3 kap 10 § står ”Ändringar av byggnad
skall utföras varsamt så att byggnadens karaktärsdrag och dess byggnadstekniska, historiska,
miljömässiga och konstnärliga värden tas till vara.” (Plan- och bygglag, (1987:10)). Detta
gäller för alla byggnader oavsett om de har något ytterligare skydd eller inte. Det innebär
alltså att en ändring av en byggnad alltid ska utföras varsamt även om det inte krävs bygglov
för att göra förändringen. Det är byggnadsnämndens uppgift att se till att kraven efterlevs
(Boverket, 2006a).
I Plan- och Bygglagen 3 kap 12 § står dessutom ”Byggnader, som är särskilt värdefulla från
historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt eller som ingår i ett
bebyggelseområde av denna karaktär, får inte förvanskas” (Plan- och bygglag, (1987:10)).
Dessa speciellt värdefulla byggnader bör vara angivna i den kommunala detalj- eller
översiktsplanen. Där är det även möjligt att precisera varsamhetsbestämmelser och om
byggnader är så värdefulla att förbudet mot förvanskning gäller för dem. Kommunerna kan
dessutom bestämma att det kan behövas bygglov för mindre ändringar, som vanligtvis inte
kräver det. Det är viktigt att poängtera att förvanskningsförbudet inte är det samma som ett
förbud mot att förändra. En förändring kan vara tillåten om den kan motiveras och utförs på
ett sätt som passar ihop med byggnaden och inte förstör de befintliga värdena (Boverket,
2006a).
Byggnadsnämnden ska se till att en tilltalande stads- och landskapsmiljö upprätthålls och
varje förändring ska ske med utgångspunkt i att tillföra helhetsbilden något positivt.
Kommunen ska se till att detta uppfylls genom bygglov och inspektioner (Boverket, 2006a).
Kulturminneslagen gäller för byggnader som blivit utsedda till byggnadsminnen. Det är
oftast länsstyrelsen som utser dem, men vem som helst kan ge förslag. I Sverige finns det
dessutom strax över 260 statliga byggnadsminnen, dessa byggnadsminnesförklaras av regeringen
och riksantikvarieämbetet är ansvariga för tillsynen av dem (Riksantikvarieämbetets
hemsida). Det är dessutom staten som äger de statliga byggnadsminnena (Förordning
(1988:1229) om statliga byggnadsminnen m.m.). När en byggnad blir byggnadsminne ska
länsstyrelsen dessutom ange skyddsbestämmelser för hur den ska vårdas och på vilka sätt den
inte får ändras (Lag (1988:950) om kulturminnen m.m.). Kulturminneslagen säger att
18