Energieffektivisering - Byggnadsfysik - Lunds tekniska högskola

Sammanfattning
Sammanfattning
Under 1940-talet rådde i Sverige en stor bostadsbrist på grund av en stor inflyttning till
städerna, och de befintliga bostäderna var små och överbefolkade. Flerbostadshusen som uppfördes
på 1940-talet har ofta en stor potential för energieffektivisering eftersom de ofta är
byggda av massivt tegel eller lättbetong utan isolering, vilket på den tiden var helt enligt normerna.
Idag finns ett från EU utfärdat direktiv att medlemsländerna ska minska sin energianvändning
med 20 % fram till år 2020, och eftersom 42 % av Sveriges energi går till
bostäder finns det mycket att göra. I denna rapport undersöks möjligheter för energieffektivisering
av Ribevägen 1 i Malmö som är ett flerbostadshus uppfört i massivtegel 1946.
De energieffektiviseringsåtgärder som undersöktes var inre och yttre tilläggsisolering med 70
mm och 120 mm isolering, fönsterbyte och tätning av klimatskalet.
Vid en stor förändring av en befintlig byggnad måste förändringen enligt Plan- och bygglagen
utföras varsamt och får inte förstöra byggnadens olika värden. Två intervjuer med bygglovsarkitekter
genomfördes och i deras arbete använder de sig av Plan- och bygglagen, detaljplaner
och kommunernas olika bevaringsprogram, men de använder sig även av sin erfarenhet
och ibland konsulterar de stadsarkitekter och antikvarier. I fallet med den undersökta byggnaden
hade troligtvis en yttre tilläggsisolering varit tillåten eftersom byggnaden blivit betydligt
förändrad på 1980-talet.
Tre typer av mätningar gjordes på byggnaden; mätning med loggrar av RF och temperatur ute
och inne i två lägenheter, tryckprovning av en lägenhet samt i samband med det även en
termografering. Mätningarna visade att byggnaden var relativt tät, men läckte lite vid bjälklagsanslutningen
och mellan fönsterbåge och – karm. Termograferingen visade att de största
köldbryggorna var vid bjälklagsanslutningen mot ytterväggen och genom fönsterkarmarna.
Temperaturen och den relativa fuktigheten i väggen beräknades med de olika tilläggsisoleringarna,
och det visades att det i inga fall uppstod en relativ fuktighet på över 100 %
vilket innebär att risken för kondensering av vatten i konstruktionen är liten. Dock blev den
relativa fuktigheten på många ställen betydligt högre än 70 % vilket kan leda till mögelpåväxt
på trädetaljer. Beräkningsprogrammet HEAT2 användes och visade att de största köldbryggorna
uppstod vid anslutningar mot ytterväggen vid inre tilläggsisolering. Även
beräkningsprogrammet VIP+ användes för att beräkna byggnadens energianvändning vid de
olika åtgärderna, och det visade sig att alla de olika undersökta tilläggsisoleringarna skulle
minska energianvändningen så mycket att den skulle klara dagens nybyggnadskrav på 110
kW/m 2 och år.
Slutsatsen efter beräkningarna är att en yttre tilläggsisolering hade varit den effektivaste
energibesparingsåtgärden, och eftersom byggnaden redan är betydligt förändrad från ursprunget
skulle detta troligtvis inte vara ett problem att genomföra. Även en inre tilläggsisolering
hade minskat energianvändningen betydligt, men allvarliga köldbryggor hade uppstått
vilket skulle kunna leda till olika problem. Fönsterbyte och tätning av klimatskalet hade
hjälpt något, men inte alls i samma utsträckning som de olika tilläggsisoleringarna.
Nyckelord
Energieffektivisering 1940-talet Flerbostadshus Tilläggsisolering Varsamhet
Ombyggnad 2006/32/EG Bygglov
iii