Energieffektivisering - Byggnadsfysik - Lunds tekniska högskola

6.1.1.3 Konvektion
Beräkningar
Konvektion innebär att en vätska eller gas som strömmar mellan ytor tar med sig värme från
den varma ytan och lämnar över det till den kalla. När det gäller byggnader och deras isolerande
förmåga är det oftast luft som transporterar värmen. Strömningen av luften kan vara
naturlig, s.k. egenkonvektion, eller påtvingad. Den naturliga strömningen uppkommer p.g.a.
densitetsskillnader i luften, eftersom kall luft är tyngre än varm. Luftströmning kan även orsakas
av vind eller fläktar som kan tvinga luften att hamna där den kanske inte hade hamnat på
ett naturligt sätt. Redan 1701 beskrev Newton värmetransporten från en yta till luft med
följande ekvation:
Vid påtvingad konvektion, där u är lufthastigheten, används följande samband för värmeöverföringskoefficienten:
Om en fasadyta är utsatt för en vindhastighet u m/s används:
För egenkonvektion vid innerytor används:
(Sandin, 1996).
6.1.2 Fukt i luft
Fukt i byggnader kan komma från många olika ställen, t.ex. kan den finnas i luften som
kommer in utifrån via ventilation eller luftläckage, byggas in genom att de material som
används innehåller fukt, eller så kan fukten komma från olika aktiviteter som pågår i
byggnaden.
Luft innehåller alltid en viss mängd vatten. Hur mycket vatten luften kan innehålla beror på
vilken temperatur den har, varm luft kan innehålla mycket mer vatten än vad kall luft kan.
Vanligtvis mäts luftfuktigheten som relativ fuktighet, d.v.s. hur mycket vatten luften
innehåller i förhållande till hur mycket den maximalt kan innehålla vid den givna
40