Energieffektivisering - Byggnadsfysik - Lunds tekniska högskola

7 Slutsats
Slutsats
Vid en energieffektivisering med omfattande ombyggnad av en äldre byggnad finns det
många viktiga saker att tänka på. Dels hur ombyggnaden kommer att påverka
inomhusklimatet och klimatet för den befintliga stommen och dels hur det kommer att
påverka byggnadens utseende och hur det i sin tur påverkar intrycket ett område ger.
Vid en renodlad energieffektivisering är målet oftast att få ner energianvändningen så mycket
som möjligt, dock brukar kostnaden för åtgärden påverka hur det görs. För stadskontoren och
antikvarier är det allra viktigaste att byggnadens utseende och andra värden bevaras intakta
för kommande generationer det allra viktigaste. Ofta kolliderar dessa mål med varandra, när
det ena målet direkt motverkar det andra. Det är därför viktigt att föra en dialog i varje enskilt
fall om vad som är viktigast i just det fallet, och hur det är möjligt att kompromissa för att
åstadkomma så mycket som möjligt för varje sida.
I fallet med byggnaden i denna rapport är den mest effektiva av de undersökta
energieffektiviseringsåtgärderna en yttre tilläggsisolering. Denna åtgärd sparar mest energi,
minskar köldbryggorna och placerar den befintliga konstruktionen i ett bra klimat. Alla av de
olika tilläggsisoleringarna skulle enligt beräkningarna få ner energianvändningen till den nivå
som idag krävs vid nybyggnad. En yttre tilläggsisolering leder dock till ett förändrat utseende
av byggnaden, med mycket tjockare väggar, speciellt om utseendet med tegelfasad ska
behållas. Dessutom bildas djupa nischer vid fönsteranslutningar, och anslutningen mot
grunden och taket kräver omarbetning för att inte se konstiga ut. Byggnadens utseende är
dock redan ganska betydligt förändrat vid ombyggnaden på 1980-talet med de nya fönstren
och de stora inglasade balkongerna, så det finns inte så mycket av den ursprungliga känslan
kvar i huset. Därför skulle det inte göra så mycket att genomföra en yttre tilläggsisolering, det
skulle dessutom inte behövas så tjock isolering för att få ner energianvändningen under de
krav som finns i normerna.
För flerbostadshus byggda på 1940-talet i övrigt ger de olika åtgärderna liknande effekter som
de framräknade om konstruktionen är liknande den på Ribevägen 1. I de fall byggnadens
utsida inte har förändrats så mycket är det troligt att en inre tilläggsisolering blir lättare att få
igenom än en yttre. Problemet med en inre tilläggsisolering är att den inre användbara
golvytan minskar, betydande köldbryggor uppstår där innerväggar och bjälklag ansluter till
ytterväggen, och det finns även risk för problem med den befintliga ytterväggskonstruktionen
om den blir för kall och fuktig. Tegelfasaden i detta fall klarar sig dock bra mot frostsprängning
enligt beräkningarna, och därför borde även andra liknande konstruktioner klara
sig bra. Det finns dock en något större risk hos byggnader med högre fukttillskott än det som
använts i beräkningarna i denna rapport.
Vid en yttre tilläggsisolering skulle det vara lämpligast att använda cellplast eller mineralull
som klarar av ganska höga fuktigheter, dock får isoleringen inte vara för tät, vilket innebär att
mineralull skulle vara det absolut bästa. Vid inre tilläggsisolering skulle alla av de undersökta
materialen fungera utmärkt.
Det viktigaste vid en ombyggnad för energieffektivisering är att hitta en bra kompromiss
mellan att bevara det gamla och förbättra klimatskalet på ett bra sätt.
59