1978 nr 170.pdf - BADA - Högskolan i Borås

Lotta-Fia (HFs bil - v ar anm.) stod och glänste som en ko-
lossal reseda utanför entren. (DS s. 171)
~ilia Hasselbacken skimrade som en grön skarabé... (KH s. 113)
Stora allmänna gränd rullade ut sig mellan lindarna ner till
vattnet som en filmremsa med seklets fyrverkeri i celluloi-
den (KH s. 41)
Skymtade Vesper Johnson som tedde sig som en san dar hopkru-
pen sandstensdjävul som spyr ut regnvatten friin taksprangen
p& gotiska tempel. (NN s. 100)
Allusion: anspelning p& händelser, personer eller litteratur.
Allusionen ar till sin karaktär sadan att den förutsätter vis-
sa insikter. Hos ST förekommer sadana allusioner har och var.
De är inströdda i texten pa ett satt som inte behöver reta dem
som inte känner till anspelningen. Det kan däremot uppröra den
som känner till den och inte kan komma pa varifran. Det blir
alltsa nAgot för finsmakarna:
sky av vittnen (LL s. 201) Allusion pil en av Uorothy Sayers
romaner,
Mannen som var Torsdag (KH s. 158) Allusion pa en av C. K.
Chestertons böcker.
Moren hade gjort sin plikt (KH s. 74) Allusion p2 Schillers
ffFiesto".
haka p3 i Djurgilrdsbrunnsvik. Ikväll red' inga najader pil
viigorna. (SM s. 59) Bellmanallusion.
Nerverna dallrar, gomseglet bränner, ögonen rinner, tungan
svartnar, haret vitnar och faller av. Hör! Charon tutar i
luren. (LL s, 204) Bellmanallusion.
Allitteration: rim p4 första bokstaven i ord.
Allitteration som ST använder som ett stilistiskt grepp för
att skapa en humoristisk effekt i böckerna. Allitteration
finns aven i, vissa av STs titlar samt i kapitelrubriker'. Vis-
sa av allitterationerna är lyckade och tyder pa en lust att
leka med ordi