buddhism för idag - Stockholms Buddhistcenter
buddhism för idag - Stockholms Buddhistcenter
buddhism för idag - Stockholms Buddhistcenter
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Om medkänsla i skuggan av Kina<br />
Under 33 år var buddhistmunken<br />
Palden Gyatso politisk fånge i<br />
de kinesiska fängelserna i Tibet.<br />
Mellan 26 och 59 års ålder var<br />
svält, tortyr och <strong>för</strong>nedring en<br />
del av hans vardag, en verklighet<br />
omöjlig <strong>för</strong> de flesta av oss att<br />
<strong>för</strong>eställa sig. Malin Rosén och<br />
Joakim Eneroth fick en intervju<br />
med honom i Dharamsala under<br />
våren 2005.<br />
Tibets samtidshistoria har lämnat sina spår<br />
i den nu 72-årige munkens kropp. Hans ben<br />
är deformerade av fotbojorna han tvingades<br />
bära under två och ett halvt år. Han har inga<br />
tänder kvar efter att en fängelsevakt pressat<br />
in en elbatong i hans mun. Han visar på<br />
ärren efter tatueringarna, som skrapades<br />
bort med kniv. Resterna av brännskadorna.<br />
Den ärrade tungan. Förlusten av hörseln<br />
på ena örat.<br />
Det är tyst i rummet när Palden Gyatso<br />
redogör <strong>för</strong> hur han behandlades i de<br />
kinesiska fängelserna. Det enda som hörs är<br />
hans hesa röst och tunga andhämtning. En<br />
obehandlad, punkterad lunga följer honom<br />
genom livet som en ständig påminnelse<br />
om de många gånger han misshandlades<br />
i fängelset.<br />
Tolkens ansiktsuttryck och fotografens<br />
suckar är de enda kommentarer som ges.<br />
När tolken översätter <strong>för</strong>svinner Palden<br />
Gyatsos blick stilla ut genom fönstret.<br />
För en stund anas det mörker som är lätt<br />
att <strong>för</strong>vänta sig hos en man med hans<br />
livshistoria. Men så skiftar det fårade<br />
ansiktet igen, han ler och skrattar och vill<br />
plötsligt kramas, bjuda på te och envisas<br />
med att få slå in tolkens fötter i en varm<br />
filt. En krukväxt blommar i en plåtburk<br />
på bordet och från altarskåpet vinkar<br />
Dalai Lama ut över rummet från färgglada<br />
vykort.<br />
”Jag anser mig vara en mycket lycklig<br />
människa just nu”, säger Palden Gyatso<br />
en stund senare. Men hur det är möjligt?<br />
Vad <strong>för</strong>väntar vi oss av en människa med<br />
hans historia som tortyroffer och politisk<br />
flykting? Är medkänsla och lycka det vi<br />
associerar till?<br />
Tibetfrågan hamnar allt mer i skuggan<br />
av Kinas blomstrande marknad. Den ki-<br />
nesiska regeringen kränker konsekvent<br />
de mänskliga rättigheterna och med världens<br />
starkast växande ekonomi fram<strong>för</strong><br />
ögonen tystnar västvärldens kritik allt<br />
mer. Enligt Amnesty avrättar Kina årligen<br />
12<br />
Palden Gyatso visar hur hans mun <strong>för</strong>stördes av en elektrisk batong under ett <strong>för</strong>hör. Tungan är sprucken och<br />
gommen ärrad. Elchockerna skadade också hans närminne och fick alla hans tänder att falla ut.<br />
fler människor än hela den övriga världen<br />
tillsammans och vittnesmål från <strong>för</strong>e<br />
detta politiska fångar visar på brutala <strong>för</strong>-<br />
hållanden i fängelserna. Sedan 50-talet har<br />
det tibetanska folket kämpat <strong>för</strong> rätten till<br />
sitt land, sin kultur och sin religion. 1,2<br />
miljoner tibetaner beräknas ha dött till följd<br />
av den kinesiska invasionen och än <strong>idag</strong><br />
är det många politiska fångar som delar<br />
Palden Gyatsos öde.<br />
Trots att Kina undertecknat alla FN:s<br />
konventioner rörande mänskliga rättigheter<br />
rapporterar Amnesty om en tvivelaktig<br />
ambition att efterleva dem. Detta är någon-<br />
ting som västvärlden måste ta ställning till<br />
i sina relationer med Kina.<br />
I oktober 1950 korsade den kinesiska<br />
armén Yangtzefloden <strong>för</strong> att ”befria”<br />
det tibetanska folket. Det feodala styret<br />
skulle krossas, landet moderniseras<br />
och befolkningen åter<strong>för</strong>enas med det<br />
kommunistiska moderlandet Kina.<br />
Retoriken bakom invasionen och det<br />
kommande vanstyret handlade om frihet och<br />
materiell utveckling. Den kommunistiska<br />
ideologin skulle skapa ett harmoniskt och<br />
rättvist samhälle. Resultatet blev någonting<br />
helt annat. Det skulle dröja fem år innan<br />
kineserna kom till Palden Gyatsos kloster.<br />
Det var samma år han fyllde 22. Soldater<br />
omringade klostret medan munkarna <strong>för</strong>beredde<br />
kinesernas besök genom att bära<br />
fram blommor och tillreda te. Men de<br />
kinesiska tjänstemännen tackade nej, de<br />
hade inte kommit <strong>för</strong> att dricka te. Deras<br />
uppgift var att reformera munkarnas tän-<br />
kande.<br />
I den Tibetanska traditionen <strong>för</strong>sörjs<br />
munkarna av sina familjer utan<strong>för</strong> klostret,<br />
vilket gjorde dem alla till <strong>för</strong>tryckare och<br />
exploatörer av den arbetande klassen,<br />
enligt kineserna. I Palden Gyatsos fall,<br />
eftersom han kom från en välbärgad familj,<br />
var domen extra hård. Han klassificerades<br />
som ”son till rik godsherre”, vilket innebar<br />
lägsta status i den nya hierarkin. Senare<br />
skulle han också komma att tillhöra klassen<br />
”oren”, eftersom han deltagit i ”antikinesisk<br />
verksamhet”.<br />
Det <strong>för</strong>sta mötet med den kommunistiska<br />
tankereformen och de fostrande studiesessionerna<br />
skulle kunna framstå som lustiga<br />
om det inte var <strong>för</strong> att de kantades av våld<br />
och <strong>för</strong>ödmjukelser.<br />
Palden Gyatso berättar i sin självbiografi,<br />
Elden under snön (Amaryllis Media,