buddhism för idag - Stockholms Buddhistcenter

More documents

Recommendations

Info

Om medkänsla i skuggan av Kina Under 33 år var buddhistmunken Palden Gyatso politisk fånge i de kinesiska fängelserna i Tibet. Mellan 26 och 59 års ålder var svält, tortyr och förnedring en del av hans vardag, en verklighet omöjlig för de flesta av oss att föreställa sig. Malin Rosén och Joakim Eneroth fick en intervju med honom i Dharamsala under våren 2005. Tibets samtidshistoria har lämnat sina spår i den nu 72-årige munkens kropp. Hans ben är deformerade av fotbojorna han tvingades bära under två och ett halvt år. Han har inga tänder kvar efter att en fängelsevakt pressat in en elbatong i hans mun. Han visar på ärren efter tatueringarna, som skrapades bort med kniv. Resterna av brännskadorna. Den ärrade tungan. Förlusten av hörseln på ena örat. Det är tyst i rummet när Palden Gyatso redogör för hur han behandlades i de kinesiska fängelserna. Det enda som hörs är hans hesa röst och tunga andhämtning. En obehandlad, punkterad lunga följer honom genom livet som en ständig påminnelse om de många gånger han misshandlades i fängelset. Tolkens ansiktsuttryck och fotografens suckar är de enda kommentarer som ges. När tolken översätter försvinner Palden Gyatsos blick stilla ut genom fönstret. För en stund anas det mörker som är lätt att förvänta sig hos en man med hans livshistoria. Men så skiftar det fårade ansiktet igen, han ler och skrattar och vill plötsligt kramas, bjuda på te och envisas med att få slå in tolkens fötter i en varm filt. En krukväxt blommar i en plåtburk på bordet och från altarskåpet vinkar Dalai Lama ut över rummet från färgglada vykort. ”Jag anser mig vara en mycket lycklig människa just nu”, säger Palden Gyatso en stund senare. Men hur det är möjligt? Vad förväntar vi oss av en människa med hans historia som tortyroffer och politisk flykting? Är medkänsla och lycka det vi associerar till? Tibetfrågan hamnar allt mer i skuggan av Kinas blomstrande marknad. Den kinesiska regeringen kränker konsekvent de mänskliga rättigheterna och med världens starkast växande ekonomi framför ögonen tystnar västvärldens kritik allt mer. Enligt Amnesty avrättar Kina årligen 12 Palden Gyatso visar hur hans mun förstördes av en elektrisk batong under ett förhör. Tungan är sprucken och gommen ärrad. Elchockerna skadade också hans närminne och fick alla hans tänder att falla ut. fler människor än hela den övriga världen tillsammans och vittnesmål från före detta politiska fångar visar på brutala för- hållanden i fängelserna. Sedan 50-talet har det tibetanska folket kämpat för rätten till sitt land, sin kultur och sin religion. 1,2 miljoner tibetaner beräknas ha dött till följd av den kinesiska invasionen och än idag är det många politiska fångar som delar Palden Gyatsos öde. Trots att Kina undertecknat alla FN:s konventioner rörande mänskliga rättigheter rapporterar Amnesty om en tvivelaktig ambition att efterleva dem. Detta är någon- ting som västvärlden måste ta ställning till i sina relationer med Kina. I oktober 1950 korsade den kinesiska armén Yangtzefloden för att ”befria” det tibetanska folket. Det feodala styret skulle krossas, landet moderniseras och befolkningen återförenas med det kommunistiska moderlandet Kina. Retoriken bakom invasionen och det kommande vanstyret handlade om frihet och materiell utveckling. Den kommunistiska ideologin skulle skapa ett harmoniskt och rättvist samhälle. Resultatet blev någonting helt annat. Det skulle dröja fem år innan kineserna kom till Palden Gyatsos kloster. Det var samma år han fyllde 22. Soldater omringade klostret medan munkarna förberedde kinesernas besök genom att bära fram blommor och tillreda te. Men de kinesiska tjänstemännen tackade nej, de hade inte kommit för att dricka te. Deras uppgift var att reformera munkarnas tän- kande. I den Tibetanska traditionen försörjs munkarna av sina familjer utanför klostret, vilket gjorde dem alla till förtryckare och exploatörer av den arbetande klassen, enligt kineserna. I Palden Gyatsos fall, eftersom han kom från en välbärgad familj, var domen extra hård. Han klassificerades som ”son till rik godsherre”, vilket innebar lägsta status i den nya hierarkin. Senare skulle han också komma att tillhöra klassen ”oren”, eftersom han deltagit i ”antikinesisk verksamhet”. Det första mötet med den kommunistiska tankereformen och de fostrande studiesessionerna skulle kunna framstå som lustiga om det inte var för att de kantades av våld och förödmjukelser. Palden Gyatso berättar i sin självbiografi, Elden under snön (Amaryllis Media,
När Palden flydde till Indien lyckades han smuggla med sig tortyrinstrument som kineserna använder. Pistolkniven ovan används ofta under demonstrationer, då ett gift styrks mot eggen tillräckligt för att döda en människa. Kniven kan sedan, i trånga folksamlingar, obemärkt tryckas in i människor och väcker mindre uppmärksamhet än ett pistolskott. Elbatonger används ofta under förhör med buddhistnunnor som ett våldtäktsinstrument. I Paldens fall blev hans mun förstörd av en sådan elbatong. ”Det kändes som om min kropp slets i bitar.” 2000), om hur frågande de alla stod inför de kinesiska tjänstemännens budskap. Han beskriver hur en äldre munk från en rik familj fick alla sina ägodelar utsläpade på gårdsplanen i syfte att upplysa munkarna. En kinesisk officer lyfte upp en tjock vinröd rock av ylle från den gamle mannens hög. ”Var kom den här ifrån?” frågade han bistert. ”Ull”, svarade munken. Den kinesiske officeren blev paff över hans enkla svar. Han antog att någonting måste ha gått förlorat i översättningen och såg mot tolken. Tolken upprepade frågan. ”Var kom den här ifrån?” ”Ett får”, sa munken, som började gråta. Vi tyckte alla att han klarade sig mycket bra genom att ha besvarat frågorna på ett så korrekt och intelligent sätt. Men hans svar var inte korrekta. Han hade inte tagit hänsyn till de livegnas arbete. Enligt den dialektiska materialismen och teorin om klassbetingade orsakssammanhang borde munken ha svarat att rocken kom från de exploaterade klassernas arbete. När Palden Gyatso arresteras första gången 1961 är det för att han vägrar att Handfängslena skiljer sig mot vanliga handklovar genom att ha en vass kant på insidan, som dras åt ju mer man rör sig. De används för att fästa fången med ena handen mot taket så att personen kan misshandlas utan att göra motstånd. Den värsta smärta Palden mottog hängande på det sättet var när vakterna kastade kokande vatten över honom. Den runda gasbomben har innehållit giftig tårgas, som kan leda till medvetslöshet för den som andas in röken. på falska grunder anklaga sin lärare för spioneri. I den tibetanska buddhistiska traditionen är läraren den människa som står dig närmast i världen. Det är en re- lation som bygger på tillit och respekt och därför var det en omöjlighet för Palden Gyatso att baktala sin lärare. Förhören och misshandeln pågick i flera dagar. Kinesernas noggrannhet var rigorös. Om och om igen under fängelsetiden fick han berätta sin livshistoria från 8 års ålder. ”Myndigheterna kontrollerade och jäm- förde min bekännelse med den från andra munkar och bybor. Kineserna gjorde så med alla. De jämförde varje påstående man gjorde med vittnesmål från ens syskon och alla som hade även det svagaste samband med en själv. De byggde upp detaljerade akter om var och en. Och de såg till att man visste om hur noggranna de var.” ”Men din bror sa så här”, kunde förhörs- ledaren säga. ”Varför kommer du inte ihåg det?” Så tankarna började jaga varandra: Vet de verkligen allt? Sa min bror verkligen det där? Hur mycket bör jag avslöja?” Under de första åren i fängelset svalt många av medfångarna ihjäl. Den dagliga matransonen bestod av en kopp te, en mugg svag kålsoppa och ett hekto rågmjöl. Palden Gyatso berättar att när de somnade på kvällen visste de aldrig vilka som skulle vakna upp igen dagen efter. Fångarna var desperata, de kokade lädret i sina stövlar och några försökte till och med att äta gräs, vilket gjorde dem allvarligt sjuka. 1962 försökte Palden Gyatso och ett antal andra fångar fly från fängelset. Flykten misslyckades. Med den buthanska gränsen inom synhåll upptäcktes flyktingarna av kinesiska soldater. Palden Gyatsos resa in i den politiska fångens helvete tog där- efter en ny vändning. Under sex månader tvingades han bära både hand- och fotbojor dygnet runt. Han var fullständigt beroende av sina medfångar, som hjälpte honom att äta, tvätta sig och gå på toaletthinken. Hjälpsamheten lindrade ”Hjälpsamheten och omtanken från de andra fångarna lindrade situationen. Det finns faktiskt saker jag saknar från fängelsetiden. Framför allt är det mina vänner. När jag skrev min självbiografi och återvände till fängelsetiden i tankarna grät jag ofta när jag såg alla de som hjälpt mig träda fram ur minnet. Jag fick många nära vänner i fängelset, många av dem dog också där. Jag tänker fortfarande ofta på dem, speciellt när jag tillreder eller njuter av en god måltid… och alla som är fängslade just nu. När jag äter ensam finns mina tankar ständigt hos dem.” Efter sex månader togs handbojorna bort för att han skulle kunna arbeta bättre. Men fotbojorna skulle han tvingas bära ytterligare två år. De var sammanlänkade med en mycket kort kedja och under två och ett halvt år kunde Palden Gyatso endast hasa sig fram. ”Men bojorna kunde inte kontrollera mina tankar, det var min fysiska kropp som var fängslad. Jag kände mig ofta mentalt fri. Fast under den mest extrema tortyren kände jag mig som en fånge. Under sådana perioder var jag en fånge även i sömnen, i drömmarna.” Under den kinesiska kulturrevolutionen 1967-76 intensifierades våldet och för- hören. Fångarna hetsades till att ange och bestraffa varandra. Deltog man inte aktivt i misshandeln och fördömandet av en utpekad medfånge, blev man själv misstänkt för att ”stödja reaktionärerna” och näst på tur att utsättas för en thamzing, som de kollektiva bestraffningsmötena kallades. Under våren 1968 utsattes Palden Gyatso för en två veckor lång thamzing. Varje dag, efter arbetets slut, misshandlades han av sina cellkamrater under övervakning 13
Page 1 and 2: odhi buddhism för idag NR 17 novem
Page 3 and 4: Stora möjligheter till fördjupnin
Page 5 and 6: Möjligheter till expansion Det fin
Page 7 and 8: Under Vimalakirtis påverkan i Mör
Page 9 and 10: Alokavira har mött personer från
Page 11: Råd för att övervinna tvivel 1)
Page 15 and 16: Buddhistnunnan Tenzin Choedon, 28
Page 17 and 18: Widening Circles - en memoar av och
Page 19 and 20: En mandala i dataåldern! En mandal
Page 21 and 22: Buddhism-nu återuppstår Tidskrift
Page 23 and 24: Bodhishri (Finland) Förledet står
Page 25 and 26: Sanningen står framför dig I för
Page 27: Först måste dock sägas: Det är

buddhism för idag - Stockholms Buddhistcenter

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?