buddhism för idag - Stockholms Buddhistcenter

Stora möjligheter till fördjupning
Under en ordenshelg i oktober sa min finske ordensbroder Nagashila
något som slog an en sanningens ton. Han menade att vi inte har
en egen oberoende praktik. Något sådant finns inte. Att tala om min
praktik är en motsägelse. ”Min praktik” är så beroende av andra
och yttre omständigheter att den egentligen inte kan sägas vara min.
Det ligger en djup och lockande sanning förborgad i detta,
men det är också en sanning som utmanar. Den exponerar
våra egocentriska tendenser: mina behov, min praktik, mitt
tillflyktstagande, mina saker, min ensamretreat o.s.v.
Givetvis har vi egna behov och givetvis har vi en egen praktik,
men det ligger i praktikens natur att inse hur beroende och
sammanvävd den är med andra och med traditionen. Det vore
kanske mer hjälpsamt att säga att det finns två poler i vårt
dharmautövande: den personliga och den altruistiska. För att nå
framgång på vägen, för att ”utvecklas” måste vi ge båda polerna
uppmärksamhet – både omsorgen om själv och omsorgen om
andra.
Sangharakshita har beskrivit detta som en spänning, nästan en
konflikt, mellan å ena sidan en längtan, ett behov att gå djupare i
sig själv och å den andra det naturliga behovet att svara på andra
människors behov och lidande. Den första yttrar sig ofta för en
buddhist som ett starkt behov av stillhet, egentid, mer än något
av retreat. Den andra polen yttrar sig som ett behov att göra något
för andra och världen i stort, att känna att vårt liv har mening och
en betydelse i ett större sammanhang.
Denna spänning är den motor som driver en bodhisattva – den
som strävar mot upplysningen för alla varelsers skull – framåt i
sin utveckling. Det är den spänning som till slut gör att bodhichitta
uppstår, som på sätt och vis spränger och lyfter individen in i en
större dimension, där mitt är ditt, vårt är allas, där strävan blir en
lek och glädjen lyser på allt.
Det slår mig att den första polen representerar tillflykten till
Buddha, medan den andra representerar tillflykten till Sangha
och hur de förenas genom vår praktik och sanningens yttersta
perspektiv – allting är samberoende.
När vi nu är i stånd att forma ett retreatcenter är det viktigt att
reflektera över detta. Vi är många som så längtat efter detta, att
kunna vara mer på retreat, att ge näring åt behovet av stillhet
och fördjupning. Retreatcentret ger oss denna chans, samtidigt
som centret i Stockholm eller vår vardag, var vi än befinner oss,
ger oss möjligheten att ta tillbaka detta och dela det med världen
och andra.
Och vi är beroende av båda. Om den ena polen får för lite
energi, kommer den andra att lida. Om vi ger för mycket energi åt
endera, kommer vi inte att lyckas. Vi har därför en stor utmaning
framför oss, som alltid, att arbeta på denna balans och att göra
det tillsammans.
Jag hoppas då att vi bättre kan möta det lidande och de orättvisor,
som finns i vår värld, och att göra något för att förändra det. I detta
nummer av BODHI möter du Palden Gyatso och hans tibetanska
bröder och systrar, som Jocke och Malin mötte förra året. Du kan
även läsa om många andra exempel på hur vi praktiserar idag.
Jag vill tacka för alla era bidrag och önska oss alla framgång och
lycka i nästa viktiga steg i vår utveckling som sangha.
Viryabodhi
3