Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
En kvåll med<br />
folkpensionårer<br />
Av NILS HELANDER<br />
En ung fru på stadshuset har ett levande intresse för<br />
sin hembygd. De gamla pensionärerna kan knappast ha<br />
någon mera uppmärksammad lyssnare än hon, när de<br />
berätta om sina mer eller mindre gripande minnen från<br />
en tid som var hård på många sätt.<br />
En dag ringde hon upp julbladets utgivare och omtalade,<br />
att hon i sin bekantskapskrets hade flera äldre<br />
kumlabor som är goda berättare och som levat med när<br />
<strong>Kumla</strong> ännu blott var ett betydelselöst stationssamhälle.<br />
Hon hade tänkt att samla några av dessa åldringar vid<br />
en kopp kaffe i sitt hem och undrade om inte jag ville<br />
komma och prata med dem.<br />
Naturligtvis tackade jag ja till förslaget. Det är inte<br />
varje dag man har tillfälle att få vara tillsammans med<br />
några pensionärer i den äldre åldersklassen.<br />
Tyvärr var ett par av de inbjudna hindrade att komma<br />
med. Det dröjde inte länge förrän åldringarna vid<br />
kaffebordet började berätta om sina upplevelser. Och det<br />
unga värdfolket hjälpte dem igång, när så behövdes.<br />
När man i över trettio år hållit på att intervjua<br />
ortsbor) så blir det givetvis ofta samma händelser som<br />
man hör berättas. Men den här kvällsstunden fick jag<br />
lyssna till mycket, som jag inte hört tidigare. Flera av<br />
de omtalade särpräglade personerna är borta ur tiden<br />
men har anförvanter kvar, varför man måste vara återhållsam<br />
med pennan, även om frestelsen kan vara nog så<br />
stor att återge vissa händelser.<br />
Under samvaron erinrade vi varandra om de gamla<br />
originalen, som man måste gå till kyrkböckerna för att<br />
få veta deras riktiga namn. Men deras mer eller mindre<br />
lustiga smeknamn, kände man till. Ur mitt "arkiv" har<br />
jag kunnat komplettera en del av vad jag hörde berättas<br />
denna kväll.<br />
Den gamla fattigstugan, som låg på den utvidgade<br />
kyrkogårdens norra del, var ett trist tillhåll för de gamla<br />
medellösa. Där sammanfördes så många olika slags människor<br />
med allehanda lyten. En och annan med tydliga<br />
tecken på sinnessjukdom. Renligheten var det dåligt beställt<br />
med. Någon badning förekom inte, och det var<br />
VÄLKOMMEN<br />
och gör Edra inköp för julen av SKODON<br />
Posthuset, <strong>Kumla</strong> - Tel. 703 37<br />
Motiv jr3n I88D-talets Kltmla.<br />
hjonen i allmänhet nöjda med. Ett besök hos dessa arma<br />
människor frestade inte till återbesök. Stanken från rummen<br />
var outhärdlig. I de små rummen bodde flera personer.<br />
Under den kalla årstiden blev det sällan någon<br />
ventilation. Att vara föreståndarinna på detta ålderdomshem<br />
var både krävande och tålamodsprövande.<br />
Minst av allt var det någon lämplig sysselsättning för<br />
kvinnor med känsliga nerver.<br />
Fattigvårdsstyrelsen här var lika lite som i andra <strong>kommun</strong>er<br />
benägna att offra några större slantar på sina<br />
stackars församlingsbor i fattigstugan. Det skulle sparas<br />
på <strong>kommun</strong>ens medel, även om sparsamheten medförde<br />
att mången fick lida nöd.<br />
Andra medellösa, som ej var intagna i fattigstugan,<br />
erhöll ett månatligt undersröd av tre kronor. Det lilla<br />
understödet kunde också fås ut in natura. I ett gårdshus<br />
på fattigstugetomten utportionerades mjöl och gryn m. m.<br />
Husets källarbostad tjänade som likbod. Inte underligt,<br />
att de gamla, som man hör berätta hur det kändes att<br />
hämta ut tilldelningen från denna lokal, tycker att förhållandena<br />
nu har blivit oändlige bättre. Man har alla<br />
fått det ekonomiskt förmånligare och klasskillnaden har<br />
utjämnats. Det sistnämnda inte minst tack vare ett framgångsrikt<br />
folkbildningsarbete inom olika slags sammanslutningar,<br />
där man arbetade för människovärde och för<br />
hjälp åt dem som av olika anledningar hamnat på skuggsidan<br />
av livet. Ärliga understödet till ett par makar uppgick<br />
inte till 100 kr. Folkpensionen för två har ju stigit<br />
till 4.000 kr.<br />
Lantbrukare Johan Johansson i Södra Mos biträdde<br />
som pojke vid uppvägningen av varorna till de fattiga.<br />
Det var i regel mjöl som utdelades jämte ett par kronor<br />
i kontanter. Inte var det så mycket att få för de stackars<br />
medellösa och inte på långt tillräckligt att livnära sig på<br />
till nästa månads utdelning. En och annan, som tyckte<br />
att han fått för lite i sin påse, kontrollvägde mjölet hos<br />
"Fosse1iuses", handelsboden vid Kyrkogatan.<br />
En signatur K. A. H. berättar om den sista fattigutdelningen<br />
vid det gamla sockenmagasinet i Hardemo:<br />
Skohalle1L<br />
SKOLVÄGEN 3<br />
13
Change language