26.07.2013 Views

1961 32:a årgången - Kumla kommun

1961 32:a årgången - Kumla kommun

1961 32:a årgången - Kumla kommun

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

En kvåll med<br />

folkpensionårer<br />

Av NILS HELANDER<br />

En ung fru på stadshuset har ett levande intresse för<br />

sin hembygd. De gamla pensionärerna kan knappast ha<br />

någon mera uppmärksammad lyssnare än hon, när de<br />

berätta om sina mer eller mindre gripande minnen från<br />

en tid som var hård på många sätt.<br />

En dag ringde hon upp julbladets utgivare och omtalade,<br />

att hon i sin bekantskapskrets hade flera äldre<br />

kumlabor som är goda berättare och som levat med när<br />

<strong>Kumla</strong> ännu blott var ett betydelselöst stationssamhälle.<br />

Hon hade tänkt att samla några av dessa åldringar vid<br />

en kopp kaffe i sitt hem och undrade om inte jag ville<br />

komma och prata med dem.<br />

Naturligtvis tackade jag ja till förslaget. Det är inte<br />

varje dag man har tillfälle att få vara tillsammans med<br />

några pensionärer i den äldre åldersklassen.<br />

Tyvärr var ett par av de inbjudna hindrade att komma<br />

med. Det dröjde inte länge förrän åldringarna vid<br />

kaffebordet började berätta om sina upplevelser. Och det<br />

unga värdfolket hjälpte dem igång, när så behövdes.<br />

När man i över trettio år hållit på att intervjua<br />

ortsbor) så blir det givetvis ofta samma händelser som<br />

man hör berättas. Men den här kvällsstunden fick jag<br />

lyssna till mycket, som jag inte hört tidigare. Flera av<br />

de omtalade särpräglade personerna är borta ur tiden<br />

men har anförvanter kvar, varför man måste vara återhållsam<br />

med pennan, även om frestelsen kan vara nog så<br />

stor att återge vissa händelser.<br />

Under samvaron erinrade vi varandra om de gamla<br />

originalen, som man måste gå till kyrkböckerna för att<br />

få veta deras riktiga namn. Men deras mer eller mindre<br />

lustiga smeknamn, kände man till. Ur mitt "arkiv" har<br />

jag kunnat komplettera en del av vad jag hörde berättas<br />

denna kväll.<br />

Den gamla fattigstugan, som låg på den utvidgade<br />

kyrkogårdens norra del, var ett trist tillhåll för de gamla<br />

medellösa. Där sammanfördes så många olika slags människor<br />

med allehanda lyten. En och annan med tydliga<br />

tecken på sinnessjukdom. Renligheten var det dåligt beställt<br />

med. Någon badning förekom inte, och det var<br />

VÄLKOMMEN<br />

och gör Edra inköp för julen av SKODON<br />

Posthuset, <strong>Kumla</strong> - Tel. 703 37<br />

Motiv jr3n I88D-talets Kltmla.<br />

hjonen i allmänhet nöjda med. Ett besök hos dessa arma<br />

människor frestade inte till återbesök. Stanken från rummen<br />

var outhärdlig. I de små rummen bodde flera personer.<br />

Under den kalla årstiden blev det sällan någon<br />

ventilation. Att vara föreståndarinna på detta ålderdomshem<br />

var både krävande och tålamodsprövande.<br />

Minst av allt var det någon lämplig sysselsättning för<br />

kvinnor med känsliga nerver.<br />

Fattigvårdsstyrelsen här var lika lite som i andra <strong>kommun</strong>er<br />

benägna att offra några större slantar på sina<br />

stackars församlingsbor i fattigstugan. Det skulle sparas<br />

på <strong>kommun</strong>ens medel, även om sparsamheten medförde<br />

att mången fick lida nöd.<br />

Andra medellösa, som ej var intagna i fattigstugan,<br />

erhöll ett månatligt undersröd av tre kronor. Det lilla<br />

understödet kunde också fås ut in natura. I ett gårdshus<br />

på fattigstugetomten utportionerades mjöl och gryn m. m.<br />

Husets källarbostad tjänade som likbod. Inte underligt,<br />

att de gamla, som man hör berätta hur det kändes att<br />

hämta ut tilldelningen från denna lokal, tycker att förhållandena<br />

nu har blivit oändlige bättre. Man har alla<br />

fått det ekonomiskt förmånligare och klasskillnaden har<br />

utjämnats. Det sistnämnda inte minst tack vare ett framgångsrikt<br />

folkbildningsarbete inom olika slags sammanslutningar,<br />

där man arbetade för människovärde och för<br />

hjälp åt dem som av olika anledningar hamnat på skuggsidan<br />

av livet. Ärliga understödet till ett par makar uppgick<br />

inte till 100 kr. Folkpensionen för två har ju stigit<br />

till 4.000 kr.<br />

Lantbrukare Johan Johansson i Södra Mos biträdde<br />

som pojke vid uppvägningen av varorna till de fattiga.<br />

Det var i regel mjöl som utdelades jämte ett par kronor<br />

i kontanter. Inte var det så mycket att få för de stackars<br />

medellösa och inte på långt tillräckligt att livnära sig på<br />

till nästa månads utdelning. En och annan, som tyckte<br />

att han fått för lite i sin påse, kontrollvägde mjölet hos<br />

"Fosse1iuses", handelsboden vid Kyrkogatan.<br />

En signatur K. A. H. berättar om den sista fattigutdelningen<br />

vid det gamla sockenmagasinet i Hardemo:<br />

Skohalle1L<br />

SKOLVÄGEN 3<br />

13

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!