1961 32:a årgången - Kumla kommun

Storgatan på 1920-talet.
Tredje huset till vänster Källtorp) mitt
emot på andra sidan gatan hade Hartman
sin karamellbod.
JUSt som en liten re1iefgubbe var J>Karintorparn". Inte
väckte det väl någon större uppmärksamhet när han om
fredagsmorgnarna tassade gatan fram med sin dragkärra.
Men hade han med ens uteblivit skulle man säkert snart
saknat honom. Året runt var han klädd i en tjock doffelrock,
som sett så många somrars sol och vintrars snÖ
att den ursprungliga svarta färgen gått över i dunkelgrön.
På huvudet hade han en liten hattskopa, vars
brätte, både fram och bak var så hårt uppvikt att det
smög tätt utmed kullen.
En lång väg hade han vandrat. Från Karintorp i Lerbäcks
socken och till Hallsberg är det inte näst glrdsväg,
om man ska gå. Ar man därtill gammal och ska
släpa på en dragkärra, så räcker nog vägbiten till att
bli trÖtt på. Men varför han skulle ha med sig den stora
kärran var inte lätt att räkna ut. Det lilla, lilla säckomvirade
bylte, som väl fastsurrat låg på flaket, kunde han
lätt ha burit under armen eller i handen. Men till Hallsberg
kom han med både bylte och kärra. När affärerna
öppnade, började han en underlig kommers. Ut och in i
bodarna lunkade han och bad, ömsom att få köpa, ömsom
att få sälja ett eller två ägg. Om han hade med sig
de först saluförda äggen hemifrån eller om han helt
enkelt köpte dem i någon affär, fick ingen veta. Hans
mening var väl att försöka tjäna något öre på varje ägg.
När han kommit igenom alla bodar som kunde tänkas
handla med ägg kom turen till hushållen.
Förunderligt tyst tog han sig in i husen och knallade
upp och ner i trapporna, och detta fastän han hela tiden
måste föra ett litet krig med kängorna, som i avsaknad
av snören hotade att falla av vid varje steg. Av naturliga
skäl, så att säga, hade nederdelen av byxbenen kommit
att ligga mellan kängskaft och vrist. Fast snörlösa)
kunde kängskaften hjälpt till att motverka den där besvärliga
glappningen en smula om de bara slutit ihop
lite grann, men det gjorde de inte. Efter år av obunden
frihet stävade de nu åt sidorna och liknade mest duvvingar
spända till flykt.
VERKSTAD
•
Det knackade på dörren och utanför stod den lille
gubben och sträckte fram en näve som varligt omslöt ett
eller två ägg, som han ville sälja. Var näven tom, ville
han köpa ett par. Han var aldrig påträngande och pockande.
"Köp ägga frua, di ä goa å rara) kan ho sälja mej
ett ägg", var nästan de enda ord han sa. Men vad inte
munnen förmådde, kunde ögonen. De tiggde och bad så
innerligt vackert, där de tittade fram under hattbrätte
och nerfallna hårslingor, blå som en sommarhimmel och
oskyldiga som på ett barn. Men den oskyldiga blicken
motsades i någon mån av den air av finurlighet som liksom
omvärvde gubben, alltifrån de bedrövligt slokande
mustascherna och ner till de uppåtvända skosnytorna.
Han talade aldrig om för någon hur det gick med
affärerna. Trots att höstregnet skvalade och dagen för
länge sen gått över i kväll gjorde han inget brådska med
att avsluta kommersen. Först då han märkte att dem han
besökte började gå till vila gav han upp och traskade
tYSt och stilla bort till dragkärran, som med sitt lilla
bylte på flaket troget väntat utanför David Perssons
affär. Och efter denna långa dag skulle han gå hem
över Vingabacken-Tomta-Klevsbacken-Åsbro-Karintorp.
Stackars lilla gubbe! Det är att hoppas att han,
medan han knallade fram genom nattmörkret kunde få
glädja sig åt att ha tjänat åtminstone någon krona på
sina, minst sagt, underliga affärer.
Kanske kunde det finnas något mer att nämna om
hur livet tedde sig på Storgatan medan seklet ännu var
ungt. Det får i så fall bli en annan historia.
Kumla Julblad i Hallsberg
Julbladet säljes i bokhandeln samt i Folkets Hus och
Jacks tidnings- och tobaksaffärer.
Aldre bilder från Hallsberg är julbladets utgivare
tacksam att få köpa eller låna.
BIL-, MOTORCYKEL-, TRAKTOR- OCH
HÄSTVAGNSDÄCK - GUMMIREPARA­
TrONER - BENSIN OCH OLJOR
TELEFON 70350, 71155
35