Dimt!!'r}-'Ioner - Sjöhistoriska samfundet

16
tillsättningen av typ utredningen handlagts i departementet, men statsrådets
inställning antyder, att någon positiv lösning av ersättningsfrågan inte eftersträvats.
II. Ett nytt bakslag. Utredningsförslag och
opinionsbildningar 1936-1937
Redan innan 1936 års försvarsbeslut var ett faktum hade man nästa anslagskrav
klart i kretsen kring Ny Militär Tidskrift. Det gällde luftvärnet, som var
mycket bristfälligt. Bombanfall mot civila mål i spanska inbördeskriget hade
upprört den allmänna opinionen världen över och skapat förståelse för motåtgärder,
bl a luftvärn. I) Vid denna tid uppstod alltså frågan om ev ytterligare
försvarsanslag skulle tillfalla flottan eller luftförsvaret.
Utgångsläget för 1936 års typutredning var alltså inte särskilt gynnsamt.
Chefen för marinen amiral de Champs hade - som redan nämnts - erhållit
uppdraget att verkställa utredningen. Kapten Stig H:son-Ericson blev sekreterare.
I övrigt medverkade i stort sett en begränsad krets officerare, som alla
var knutna till marinstaben, nämligen dess chef kommendör Gösta Ehrensvärd,
chefen för operationsavdelningen kommendörkapten Elis Biörklund
samt kapten Rutger Croneborg, adjutant åt chefen för marinen.2)
Den första handling, som visar att utredningsarbetet påbörjats, är en promemoria
av Croneborg den 17 september. Han föreslog, att utredningen borde
ta fasta på behovet av import av bränsle m m över Västkusthamnarna i
händelse av krig. Här fanns, menade Croneborg, en möjlighet att motivera
nya fartyg. Nya artilleri fartyg måste dock byggas med tanke på tjänstgöring i
Östersjön. De borde få möjlighet att genom hög fart undvika överlägsna motståndare,
men själva vara artilleristiskt överlägsna fientliga kryssare. Ersättningsbyggnad
borde avse kraftigt bestyckade kryssare med 4 st 25 eller 6 st 21
cm kanoner.3) Det var alltså frågan om tesen "snabbare än de starkare och
starkare än de snabbare". Den 10 november hade utredningsarbetet framskridit
så långt, att en underhandsförfrågan kunde göras hos marinförvaltningen
angående en pansarkryssare på 8.000 ton med 6 st 21 cm kanoner och 28-30
knops fart. 4) Vid denna tid blev det dock känt inom utredningen att regeringen
planerade ett flottavtal med England om begränsning av deplacementet hos
nya örlogsfartyg till 8.000 ton. Detta ansågs mycket hindrande för arbetet. De
Champs protesterade förgäves hos regeringen och förklarade att det var
omöjligt att bygga fullgoda artilleri fartyg inom ramen för ett så begränsat
deplacement. 5) Därav framgår, att de Champs hade planer på att föreslå ännu
större artillerifartyg.