Dimt!!'r}-'Ioner - Sjöhistoriska samfundet

26
till 31,8 milj kr per fartyg. Därmed hade den av uppdragsgivaren angivna
kostnadsramen måst överskridas ganska kraftigt.
Marinförvaltningen uppgav givetvis, att alla möjligheter till kostnadsreduktioner
noggrant hade undersökts, dock med negativt resultat. Under detta arbete
hade man granskat en fartygstyp, som liknade de finska kustskeppen.
Det hade dock visat sig, att denna typ var alldeles för klent skyddad. Fartyg av
denna typ skulle inte ens kunna upptaga strid med motståndare, som hade 15
cm bestyckning, än mycket mindre med moderna tunga kryssare av här nyss
angiven typ. De finska kustskeppens mycket låga fart ansågs också vara en besvärande
nackdel. Även av andra skäl var denna fartygstyp mindre lyckad och
icke lämpad att efterlikna, hävdade marinförvaltningen.21 )
Redan här kan nämnas, att general Thörnell sedermera i sitt utlåtande
rekommenderade det av marin förvaltningen projekterade pansarskeppet.
Med tanke på försvarsstabschefens inflytelserika ställning torde detta resultat
betecknas som en framgång för dem som strävade efter nya artillerifartyg.
Förtjänsten härav tillfaller i hög grad Åkermark och det framlagda förslaget
överensstämde helt säkert med hans egna åsikter om hur ett ändamålsenligt
artillerifartyg i den lägre prisklassen skulle konstrueras. Redan under arbetet
på remissyttrandena 1935 hade Åkermark förordat en liknande lösning22) och
han skulle sedermera göra sig känd som en varm förespråkare för det av chefen
för försvarsstaben framlagda förslaget. Till resultatet bidrog naturligtvis
också i hög grad Ström bäck, som inom försvarsstaben fick föra flottans talan.
Chefen för marinen saknas emellertid i detta sammanhang. Vid en intern
överläggning ifrågasattes, om inte chefen för marinen enligt instruktionen
skulle fungera som ordförande i marinförvaltningen, då ett så viktigt ärende
som ersättningsfrågan avgjordes. En av ledamöterna i marinförvaltningen
upplyste som svar härpå, att Åkermark ansett det vara en "specialfråga, där
CM icke behövde inblandas" . 23) Här skymtar alltså meningsmotsättningarna
mellan de Champs och Åkermark om kustskeppets existensberättigande. Det
bör tilläggas, att Strömbäck för sin del hävdade, att chefen för marinen inte
borde ha förbigåtts. Det blev också Strömbäck, som i slutskedet av utredningsarbetet
informerade marinens högste chef om vad som förevarit i utredningen.
Detta skedde emellertid inte förrän vissa delar av det färdigskrivna utlåtandet
i förtid kommit ut i pressen genom en indiskretion.23) Amiral de
Champs själv tycks å sin sida länge ha hoppats på att få deltaga i arbetet på
försvarsstabschefens utlåtande. Enligt en anteckning i Croneborgs dagbok
den 21 december ville amiralen vårda sina kontakter med försvarsstaben för
att möjliggöra samarbete i ersättningsfrågorna. 24 ) När de Champs efter