Dimt!!'r}-'Ioner - Sjöhistoriska samfundet

46
de. Av propositionen framgick vidare, att regeringen genom beslut den 1 mars
1940 uppdragit åt marin förvaltningen att i enlighet med de närmare direktiv,
som kunde lämnas av chefen för marinen, företaga ytterligare en utredning
om lämpliga fartygstyper och uppgöra därav betingade förslag. 51)
Detta regeringens beslut kom att innebära, att intresset för de bägge pansarskeppen
helt upphörde och att marinmyndigheterna i ersättningsfrågan helt
och hållet fick börja om från början. I den föregående framställningen har
nämligen visats, att den sjömilitära sakkunskapen vid denna tid strävade efter
helt andra, väsentligt bättre fartygstyper . Det pågående världskriget medförde
också, att ekonomiska hänsyn tillmättes mycket mindre betydelse än förr och
av krigshändelserna skulle snart nya erfarenheter erhållas om hur flottans
framtid borde gestaltas.
v. Avgörandets år. Överläggningar och beslut 1940
I chefens för marinen flottplan den 7 december 1939 förutsattes ytterligare utredningar
om flottans fartygstyper , särskilt om artillerifartygen .1) Den 19
januari 1940 anhöll marinförvaltningen om anvisningar hur dessa konstruktionsuppgifter
skulle lösas.2) Denna framstöt föranledde överläggningar mellan
chefen för marinen amiral Tamm och försvarsstabschefen general Thörnell.
Thörnell visade sig nu vara positivt inställd till mycket storstilade planer på
ersättningsfrågans lösning. I en strängt förtrolig PM till departementschefen
från Tamm och Thörnell gemensamt hette det, att sedan kriget brutit ut fanns
det inte längre samma anledning som förut att ta hänsyn till ekonomiska faktorer.
Den tänkta fartygstypens grova artilleri borde utökas till sex pjäser mot
tidigare fyra och skyddet borde förbättras. Fartyget borde bli längre, vilket
eventuellt borde få en gynnsam inverkan på fartegenskaperna, allt jämfört
med 1939 års pansarskepp.3)
Den 5 februari samlades ett antal yngre sjöofficerare på begäran av chefen
för marinen för en informell diskussion om bl a nybyggnadsfrågan. Hur skulle
1939 års pansarskepp förbättras? Mariningenjör Hult framlade ett förslag
på 13.000 ton och 6 st 25 cm kanoner och kraftigt vattenlinjepansar.4) Överläggningarna
fortsatte den 12 februari. De flesta ansåg att detta bestyckningsalternativ
var det bästa. Fartygstypen borde vara "snabbare än de starkare
och starkare än de snabbare". Skyddet visade sig vara en besvärlig fråga.
Krigserfarenheterna hade redan visat hur sårbara större örlogsfartyg kunde
vara. Sänkningarna av de engelska örlogsfartygen Courageous och Royal Oak