Dimt!!'r}-'Ioner - Sjöhistoriska samfundet

18
de Champs' program där 1 skepp och 2 lätta kryssare utgått.ll)
Senast den 21 december hade tydligen amiralen bestämt sig för vad han
skulle föreslå. Denna dag fick nämligen H:son-Ericson presentera resultaten
för en vidare krets av yngre sjöofficerare i ett föredrag. Under diskussionen
framfördes skarp kritik mot den föreslagna pansarkryssaren. Gösta Odquist
och Yngve Ekstrand krävde att fullgoda pansarskepp med 28 cm kanoner
skulle byggas. De hade inte någon större förståelse för sjöförsvaret på Västkusten.
Föredragshållaren förklarade, att det inom deplacementet på 8.000
ton skulle vara omöjligt att bygga ett förstklassigt pansarskepp. Det skulle ej
heller - av inrikespolitiska skäl - vara lämpligt att ånyo lancera 1934 års
pansarskeppsförslag, hävdade han. Mariningenjör Hult bekräftade, att det
var tekniskt omöjligt att bygga ett fullgott pansarskepp på 8.000 ton. Även af
Klint fann det vara rimligt att släppa tanken på 28 cm artilleri och i stället höja
farten. 12)
På nyåret, närmare bestämt den 8 januari 1937, vände sig chefen för marinen
till marinförvaltningen med begäran om projektering av pansarkryssaren.
13 ) I en svarsskrivelse till chefen för marinen i februari bekräftade marinförvaltningen,
att den föreslagna pansarkryssaren inte skulle kunna byggas
inom 8.000 ton. 14 ) Projekteringen fortsatte dock utan att dess karaktär förändrades.
Redan den 6 april offentliggjorde emellertid sekreteraren enligt uppdrag
huvuddragen av typutredningens blivande betänkande genom ett föredrag
"Sjömilitära synpunkter i typfrågan" . Detta anförande var den första offentliga
redogörelsen för utredningens pågående arbete. Genom föredraget fick
allmänheten reda på, att utredningen valt en ny lösning, pansarkryssaren. Det
var inte längre frågan om en moderniserad version av Sverige-skeppen såsom
1934 års pansarskeppsförslag. Totalt sett var det en synnerligen omfattande
flottplan. Satsningen på Västkustens sjöförsvar var också en viktig nyhet. 15 )
Föredraget väckte ringa uppmärksamhet i pressen. Svenska Dagbladet t ex
hade större förståelse för luftvärnets behov. 16)
Ett nytt viktigt skede i det interna arbetet i typutredningen inleddes i slutet
på maj månad. Då började nämligen överläggningar om hur man skulle förfara
om statsmakterna inte godtog det förslag, som utredningen ämnade framlägga.
Det första beviset på denna verksamhet är en promemoria författad av
H:son-Ericson, daterad den 26 maj. I detta aktstycke påpekades, att det var
nödvändigt, att nybyggnader snarast kom igång. Accepterades inte utredningens
förslag om en utsjöflotta med skepp, återstod möjligheterna lätt utsjöflot-