Dimt!!'r}-'Ioner - Sjöhistoriska samfundet

22
viljan att ta kontakt med ledande politiker medverkade till att typutredningen
aldrig ledde till något. 25)
III. Generalens kompromiss. Utredningsförslag och
opinionsbildningar 1937-1938
Den 8 oktober 1937 förklarade regeringen således, att den av chefen för marinen
amiral de Champs verkställda typutredningen inte skulle kunna ligga till
grund för statsmakternas beslut angående flottans ersättningsbyggnad samt
uppdrog åt chefen för försvarsstaben att ytterligare granska hela problemkomplexet.
Med uppdraget följde vissa direktiv. Enligt dessa skulle chefen för försvarsstaben
avlämna ett förslag angående flottans framtida sammansättning
och uppgifter inom ramen för vad som åsyftades i 1936 års försvarsbeslut,
nämligen bevarandet av flottans dåvarande slagkraft och användbarhet. I
direktiven meddelades också några alternativa lösningar av utredningsuppdraget.
Antingen kunde man - såsom chefen för marinen föreslagit - bibehålla
utsjöflotta med skepp eller så kunde man tänka sig en hel eller partiell
övergång till lätt utsjöflotta eller till skärgårdsflotta med skepp. Till sist framhölls
i direktiven, att stor hänsyn måste tagas till de ekonomiska faktorerna. I)
Därmed hade den fortsatta behandlingen av dessa mycket betydelsefulla
ärenden undandragits de marina myndigheterna. Chefens för marinen förslag
hade i sin helhet underkänts och en fortsatt handläggning på det militära planet
bedömts nödvändig. Vidare hade regeringen tagit avstånd från tanken på
en parlamentarisk kommitte, en lösning, som man inom typutredningen räknat
med och som från marin synpunkt torde ha varit relativt förmånlig. Ett
sådant arrangemang kunde nämligen ha inneburit, att chefen för marinen fått
direkt kontakt med de parlamentariska instanserna utan medverkan av annan
militär sakkunskap. Dåvarande chefen för försvarsstaben general Thörnell
har förklarat, att det var naturligt, att uppdraget gick till honom, då försvarsgrenschefens
förslag ej godtogs. Försvarsstaben skulle nämligen svara
för planläggningen i stort av alla tre försvarsgrenarnas användning vid krig.
Inom staben fanns också marin sakkunskap av hög kvalitet. Det fanns också
möjligheter att utanför staben anlita ytterligare expertis.2)
I och med att chefen för försvarsstaben erhållit utredningsuppdraget förlorade
chefen för marinen all kontakt med detta arbete. Inte förrän i slutskedet
- i början av februari 1938 - informerades amiral de Champs om utredningsarbetets
förlopp.3) Chefen för marinstaben - en av huvudpersonerna i
typutredningen - fick inte del av det viktigaste utredningsmaterialet förrän