Dimt!!'r}-'Ioner - Sjöhistoriska samfundet

44
I kamrarna framförde en hel rad talare mer eller mindre kritiska synpunkter
på pansarskeppen. Däremot var det knappast någon, som var positivt inställd
till fartygen. I första kammaren förklarade Knut Petersson, som undertecknat
en av de nyss nämnda motionerna, att det var bättre att bygga lätta fartyg,
som blev färdiga fortare och därtill behövdes bättre. Det moderna sjökriget
skulle nämligen - enligt talaren - komma att domineras av lätta, torpedförande
fartyg. Petersson menade alltså, att byggandet av pansarskeppen inte
skulle uppskjutas utan fastmer inställas. Detta så mycket mer som fartygstypen
- enligt vad han erfarit - var mindre ändamålsenlig.39) Även Erik von
Heland underkände pansarskeppen med ungefär samma argument som Petersson.40)
Georg Andren, som tillhörde utskottet, var tveksam.41 ) Harald
Nordenson och Nils Wohlin upprepade tidigare framförd kritik mot fartygen.
Den senare fann det beklämmande, att ingenting gjordes för att revidera planerna
på ersättningsbyggen. Det var ju nödvändigt - förklarade han - att få
fram en typ, som var verkligt ändamålsenlig.42)
Regeringens talan fördes främst av statsministern, som hänvisade till den
flottplan, som var under utarbetande. Regeringen var visserligen angelägen
om att flottan skulle få möjligheter att fullfölja sina uppgifter, men förbehöll
sig samtidigt rätten att på ett helt annat sätt än tidigare pröva ersättningsplanernas
ändamålsenlighet. Utskottets förslag var början till den flottpolitik,
som skulle föras i fortsättningen, förklarade han. 43 ) Statsministern önskade
alltså inte göra något särskilt klarläggande uttalande och i varje fall inte uppträda
till försvar för de aktuella pansarskeppen. Det vill också synas som om
utskottets utlåtande var skrivet i samråd med honom.
Försvarsministern statsrådet Sköld förklarade i andra kammaren, att det
var nödvändigt att tillföra svenska flottan nya artillerifartyg samt att den nu
aktuella typen helst borde förbättras något. Det var däremot inte lämpligt att
snedvrida ersättningsproblemet genom att bygga ett för stort antal lätta fartyg,
hävdade Sköld i polemik mot motionärerna.44)
Även de bägge högerledarna fann frågan komplicerad. Domö sade sig kunna
förstå, att man hyste en viss tveksamhet inför själva fartygstypen. Det var
dock nödvändigt med artillerifartyg och eftersom det hade varit så många
utredningar i typfrågan, skulle det vara ganska olyckligt om riksdagen upphävde
det nyligen fattade beslutet eller uppsköt dess förverkligande. 45) Bagge
hänvisade till den pågående utredningen och hoppades att flottan snart skulle
få erforderlig förstärkning. 46)
I riksdagen fanns således knappast något intresse för de nya fartygen trots
att endast ett par månader förflutit sedan man beviljat ett stort anslag för
deras byggande.