Historiens portar - Alternaliv

Historiens Portar
För den moderna människan är den Mytiska Åldern knappt
mer än en flyktig dröm, glömd när väckarklockans larm
påminner om vardagens plikter. Ändå fanns den än gång. I
alla fall så länge mänskligheten trodde att den en gång funnnits.
Konsensusverkligheten, mänsklighetens kollektiva syn
på världen, formar till och med det förflutna. Sakta börjar den
moderna epokens tristess blöda igenom tidens membran och
infektera mer magiska århundraden. Alla våra historievetenskapliga
sanningar utrotar gamla teorier och myter, stryper
dem i sitt statiska nät. Varje legend som skjuts i sank och försvinner
ur det allmänna medvetandet försvagas även i det förflutna.
Till sist kommer magin aldrig att ha funnits.
Redan innan Teknokratins seger vid millennieskiftet började
en uppvaknad Kabal av rituella psykonauter i Hamburg upptäcka
att historien höll på att förändras. Gruppens mentor,
Harabald Van-Hoorn som själv fötts på 1600-talet lyckades i
augusti -95 resa fysiskt tillbaka till sin barndomstid bara för
att förbluffas över att många av hans gamla vänner aldrig
tycktes ha fötts. Någon månad senare vaknade Harabald förtvivlad
upp en morgon och insåg att han själv glömt dem. Det
var bara början på en plågsam period som kulminerade i tidsmagikerns
försvinnande under vintern fyra år senare. Nu börjar
till och med anteckningarna blekna bort. Ingen vet hur
stora delar av historien som infekterats av nutiden, de mest
pessimistiska menar att sjukdomen nått så långt tillbaka som
mitten av 1200-talet.
Det är sällan två magiker har samma bild av den mytiska eran.
Lärda hermetiker visar på Platons Atlantis som ett magiskt
Utopia och hänvisar till de sällsynta krönikor som skildrar
Hermes Orderns storhetstid under den tidiga medeltiden.
Orientaliska magiker har ofta ett mer filosofiskt perspektiv,
men även i deras världsbild finns plats för en tid av gudomliga
kejsare och drakar. Hur dess exakta förutsättningar än såg
ut så var den mytiska eran en tid då magi accepterades av allmänheten
och den rådande paradigmen.
Traditionernas etablerade historiker skiljer på den högre och
den lägre mytiska åldern. Den förra av dessa inföll innan
Söndrandet, Floden, Fallet eller vad man nu vill kalla den
katastrof som utplånade magins gyllene era. Minnet av den
högre mytiska tidsåldern speglas i myterna om Atlantis, Mu,
Hyperboreen och Paradiset.
Något djupt inom oss längtar ständigt tillbaka till en sådan
mer civiliserad tid, då människan vävde magins krafter i harmoni
med världsalltet. Gnostiska tänkare inom den
Himmelska Kören och Hermes Ordern menar att människan
under den tidiga mytiska åldern var kroppslösa änglar och att
de först i och med Fallet bands till den fysiska verkligheten.
Dessa änglar och ursprungliga människor likställs med De
Rena eller De Gamla - de första magiker som nära nog alla
traditioner nämner. En lika vanlig uppfattning är att magins
konst är en gåva som gud eller gudarna gett till sina utvalda.
De härskade rättvist och delade frukten av sina krafter med
folkets stora massa. Dessa magikerkungars, som kallas Wyjck
16
av de Verbenska traditionalisterna, gåva har sedan ärvts ned
genom generationerna ända till våra dagar.
De extremaste förespråkarna av denna teori är en utbrytarfraktion
ur frimurarorden som menar att Gåvan ger rätt till
världslig makt. Deras slutgiltiga mål är att sätta en magisk
blodslinje på Frankrikes tron. De tycker sig ha bevis för att
magisk talang är genetiskt betingad, något som de allra flesta
anser fullständigt befängt. Under den högre mytiska åldern
var jorden inte avskuren från andevärlden och Arkadien,
drömmarnas och älvornas rike. Gränsen mellan liv och död,
natur och magi, människa och gud var inte absolut på det sätt
vi är vana vid. Älvor, drakar och gudar levde nära människan
och delade hennes sorger. Det var en tid bortom allt vi kan
föreställa oss. En gyllene tid. Sedan kom Fallet.
De flesta magiska historiker kopplar samman Fallet med
myten om syndafloden och placerar det någon gång mellan
det som mondäna historiker kallar stenåldern och järnålderns
början, en period som omfattar många tiotusentals år. Det
ligger nära till hands att sätta ett likhetstecken mellan fallet
och den stora istiden. Onekligen är bilden av väldiga ismurar
som långsamt krossar juvelglittrande städer med sin tyngd
och dödar magiska varelser med sin köld en lättfattlig representation
av Stasiskraftens plötsliga ökande.
En annan vanlig datering av Fallet är samtidigt med de första
stora urbana civilisationernas framväxt i mellanöstern. I städerna
vände människan det magiska ryggen och bländades av
drömmar om storslagna imperier. Anhängare av Verbenska
traditioner hävdar att det var den påstådda övergången till ett
mansdominerat och hierarkiskt samhälle under neolitisk tid
som söndrade den gyllene tidsåldern. Hur det än är med den
saken så lyckades fallet inte utplåna all världens magi. Älvorna
levde kvar i skogarnas djup, drakarna i sina djupa hålor och i
ensliga torn praktiserade Uppvaknade män och kvinnor
magins konst. Religion och magi var till en början ett.
En legend som idag är nästan helt glömd är Rosenkorsets
rötter, berättelsen om kung Thothmes och drottning
Hatshepsuts hov av magiker. Bara en handfull hermetiska
historiker med Nicodemus Mulhouse i spetsen känner till
berättelsen om teknokraternas och traditionernas gemensamma
ursprung som arvtagare till det ursprungliga
Rosenkorset - en samling magisk kunskap som sedermera
uttunnats och degenererats till dagens vetenskapliga dogmer
och magiska trossatser.
Bland Tothprästerna i Egypten, MithrasKultisterna i Rom,
Zoroastrierna i Persien, Buddhisterna i Indien och Taoiserna
i Kina verkade mäktiga trollkarlar. Deras målsättning var
kunskapen om skapelsen och stävan efter Upphöjelse, enhet
med Gud. De reste kung Sulimein (Salomo) den vises tempel,
transkriberade Kabalan och besökte den nyfödde
Frälsaren. Kristendomens intåg i det romerska riket splittrade
de magiska utövarna i två ömsesidigt fientliga läger; de ortodoxa
och kättarna. Visserligen var det endast en minoritet av
den Himmelska Kören, Hermes Ordern och Solificati som
c 2002 Statens Historiska Museum