Historiens portar - Alternaliv

tvungen att befalla Rataniel att lyda. Den gamla mordängeln
lydde, men hans vrede var väckt. Utan Demiurgen känner
Rataniel sig vilsen och ensam. Han tänker mer och mer på de
gamla goda tiderna då han svävade genom sten och jord för
att strypa de orättfärdigas spädbarn. Nu är han fångad i en
skröplig fysisk gestalt och underställd en dåre som hotar hela
historiens illusion med sin arrogans.
Det senaste bråket rör Hyrmidions inkarnation som
Lejonberg. Även andra chronoiter än Rataniel ser en fara i
Hyrmidions plan. Den som intresserar sig för historia, hur
falsk den än är, kan snubbla över sanningen. När Hyrmidion
väcker intresset för historien med sina böcker föder han upp
hundratusentals potentiella fiender till illusionen. Det är bättre
att se till att historien förblir ett ogenomträngligt mörker
för allmänheten. Så resonerar Rataniel då han försöker vara
museets ständiga bromskloss. Alla försök att förnya, förtydliga
eller förändra möts av hans motstånd. I gestalt av den samlingsansvarige
Inga-Lill Persson har han lyckats hindra att
museet förändrats radikalt i snart tjugo år. Rataniel har gåvan
att skapa och fostra de väldiga chronosymbioter som kallas
”Livets hjul” och har installerat en sådan i Museet för historia.
Många på museet höjde på ögonbrynen då den stockkonservativa
fru Persson föreslog att man skulle montera upp ett
avantgardistiskt konstverk i en av trapphallarna. Livets hjul är
idag en viktig del av de skydd som hindrar den sanna historien
från att läcka ut från museet.
Utseende:
I mänsklig gestalt är Rataniel en person i femtioårsåldern av
svårbestämbart kön. Stora vattniga ögon täcks av tjocka förstoringsglas
med tunna stålramar. Läpparna är torra men
överdimensionerade i ett ansikte utsatt för långt framskridet
förfall. Sjok av rynkor skapar intrycket av att huden håller på
att rinna av. Några illa placerade fläckar av turkos ögonskuggga
och bärnstensfärgat läppstift markerar att könet skall tolkas
som kvinnligt. Kläderna är bylsiga, blommönstrade schabrak
av syntettyg översållade med guldbijouterier. Hon bär en
ny handväska varje vecka.
Den som ser Rataniel bortom illusionerna märker att förändringarna
är subtila. Kläderna är borta och man ser den valkiga
kroppens hela androgyna prakt. Könsorganet är ett
gapande sår, tydligt självförvållat, och inga spår av bröst syns
till. Glasögonen är fästade direkt i köttet med ståltråd och
nubb. Ryggen är en sörja av brosk, var och sönderslitna
muskler. Benstumpar petar lojt upp som stubbar ur det halvt
torkade kötträsket. Om Rataniel är på krigsstigen kan han
slita loss sina två understa revben - sylvassa benpikar han
använt för att spetsa oräkneliga spädbarn.
Rör:21 Upp:16 Ego: 19 Tål:35 Sty: 33 Kar: 11 Modifikation
till skräckslaget (endast i sann skepnad): +-0
Förflyttning 10m/SR
Handlingar:4
Initiativbonus+9
Skadebonus+6
Uthållighet:205
Rustning:2
Historiens Portar
Skadekapacitet: 8skråmor=1lätt 7lätta=1allvarligt 5allvarliga=1dödligt
Färdigheter: Hantverk: Läderarbeten 12,
Informationssökning 19, Alla språk 20, Kontaktnät (utstötta
mordänglar) 12, Vältalighet 13, Skriftlig framställning 13,
Slagsmål 19, Dolkar 25, Astrologi 15, Humaniora (Historia) 25.
Anfallsätt: Slagsmål (SKR 1-7, LS 8-13, AS 14-18, DS 19+),
Bendolkar (SKR 1-9, LS 10-11 , AS 12-13, DS 13+) Tiden
och rummets skola 22.
Sanna artefakter
När mänskligheten kastades in i illusionen manifesterades
delar av hennes gudomliga krafter, kunskaper och
önskningar som fysiska föremål. Vissa fanns innan
Fallet, men de flesta fick form i det ögonblick vi fjättrades.
I urtiden använde vi dem som vapen mot våra
fångvaktare eller för att återerövra förlorade kunskaper,
men efter de stora krigen mot Demiurgens tjänare
glömde vi deras funktion och de sjönk ned i jordens
mörker tillsammans med fångvaktarnas dödsbringande
maskiner. Alla dessa uråldriga föremål, med ursprung
bortom illusionerna, kallas sanna artefakter och är några
av de tydligaste bevisen på vår gudomlighet historien
bjuder på. Chronoiterna har utan framgång försökt finna
ett sätt att förstöra sanna artefakter men det verkar som
de är en lika oförstörbar del av skapelsen som den
mänskliga själen.
Att föra artefakterna tillbaka till Metropolis är inte heller
det ett alternativ eftersom de då skulle återfå sin
sanna makt och utnyttjas i maktkampen mellan arkonterna.
Varje sann artefakt har unika egenskaper som kan
väckas genom kritiska vetenskapliga studier eller
magiska riter. En person med förmågan att se bortom
illusionerna ser de sanna artefakternas slöjor som krackelerade
och slitna. Ett oljigt mörker tycks tränga genom
den uråldriga ytan, som om dess nuvarande skepnad bara
var ett lager av rost. Sanna artefakter är oftast tillverkade
i oidentifierbara mörka legeringar och är inte sällan till
hälften levande. Deras yta täcks av mikroskopiska graveringar
och geometriska mönster som driver betraktaren
till vansinne om de studeras noga. Artefaktvapen är
mäktiga skapelser som inte sällan ingår symbios med sin
användare och förändrar henne till en rasande urkraft.
Även i sitt försvagade tillstånd här i illusionen är sanna
artefakter mycket mäktiga.
En sann artefakt är värd att vara centrum för ett äventyr
och skall på inga villkor reduceras till magiska vapen
som spelarna springer omkring med under överrocken.
På Museet för historia finns en av europas största samlingar
av sanna artefakter. Några har beslöjats med hjälp
av tids och rumsmagi och visas för allmänheten medan
andra vilar i de djupa magasinsförråden. Vissa har inte
ens chronoiterna kunnat hitta. Den mäktigaste är
Balkåkratrumman som används av illusionens tjänare för
att befästa bilden av bronsåldern och beslöja hundratals
andra artefakter.
c 2002 Statens Historiska Museum 29