Historiens portar - Alternaliv

Kapitel 3: Bortom Historien
Bakgrund till KULT
Inledning
Historien är en lögn, en slöja som dragits ned över våra ögon
för att vi inte skall minnas vårt Fall och vad vi egentligen är.
De tio Arkonterna och deras principer formade ett perfekt
fängelse och tvingade oss till okunnighet. Men när deras
Herre började tyna bort började vi tvivla på de gamla sannningarna.
Vi trängde djupare tillbaka i historien och hotade
avslöja Fallets hemlighet. En särskild änglakör, Chronoiterna,
fick sättas att vaka över historiens lögn och hindra oss från att
se sanningen. Med hjälp av torra dogmer och absolut kronologi
hoppas de hindra oss från att hitta nyckeln till sanningen.
Det paradoxala är att nyckeln och låset är detsamma. De
fyndserier De använder för att visa att vi utvecklats gradvis
från primitiva till civiliserade är samtidigt bevis för vårt
himmelska ursprung om man vågar se på dem med nya ögon.
Museet för historia är det viktigaste låset och den mäktigaste
nyckeln. Här finns bevis för den sanna historien i tusental,
inspärrade eller förändrade för att passa fångvaktarnas uppdiktade
teorier. Tidens änglar är stolta över sina falsarier och
skrattar åt våra teorier som bara spelar dem i händerna. Men
de underskattar oss. Genom att samla historiens rester på en
enda plats har de gett oss vapnet som en dag skall besegra
dem och öppna den sanna historiens portar.
Museet sköts som en väloljad maskin av Chronoiterna och
deras tjänare. Men det finns råttor i maskineriet. Paranoida
fritänkare och utbrända forskare har börjat ana det knappt
återhållna mörker som gror i de klimatreglerade montrarna.
Den sanna historiens blodiga trasor, halvlevande konstverk
och svartbrända offerdolkar börjar tränga fram ur förfalskningarnas
porer. Verkligheten får näring av museipersonalens
ångest och osäkerhet inför framtiden. Chronoiternas
hierarki bryts långsamt sönder. Men vi är inte redo för sannningen.
I vårt sjuka samhälle är porten till den ljusa vägen stängd för
de allra flesta. Asketer och altruister går under i mediabrusets
vrål och kan inte finna den frid de behöver. De blir fångade
halvvägs och förvrids till sjuka fanatiker som bara tjänar våra
fångvaktare. Den mörka vägen går genom förnedring och
lidande. När vi öppnar dörren till historien släpper vi ut okontrollerbara
krafter. Minnen av krig mot himlen förvandlar oss
till samvetslösa demoner och insikten att ingenting är sant
förintar vår empati. Utan den struktur och kausalitet som är
illusionens grundstenar blir vi galna. Förnuftets röst är en
boja, men samtidigt gör den oss till det vi kallar människor.
Bara de allra starkaste kommer ut på andra sidan vansinnet
som Uppvaknade med makten över skapelsen.
Historiens Portar
Men är det värt det? Är det värt att förlora det vi älskar för att
bryta oss fria? Vill vi verkligen veta att moral, tro, hopp och
kärlek är lögner? Att Gud är död och hans änglar demoner?
Att ingenting är sant och döden bara är början?
Tid och historia bortom illusionen
Tiden är en illusion. I den sanna verkligheten existerar allt i
ett enda oändligt nu - fallets ögonblick. Medan vi ännu var
gudomliga upplevde vi tiden på ett sätt vi omöjligen kan föreställa
oss, som en klar glaskropp full av möjliga förlopp och
icke-kausala samband. Vi var fria. När Demiurgen kastade oss
från vårt mörka paradis i Metropolis och fängslade oss i kötttet
fråntogs vi alla möjligheter att välja vår egen kronologi.
Ett väldigt urverk konstruerades i Metropolis och en hel kör
av änglar, Chronoiterna, sattes att sköta den. På Fallets dag
stod själva Tiden färdig att tas i bruk. Kilometer av väloljade
pistonger och pendelkedjor började långsamt röra sig då
tusentals slavänglar spände den väldiga fjädern i Tidens hjärta.
Tusentals Chronoiter höjde sina stämmor unisont och steg
på glittrande stålvingar genom urverkets vindlingar. Med en
väldig knall släpptes fjäderns anspänning loss och de första
kugghjulen började snurra. Oändliga serier av utväxling rasslade
igång i en allt mer öronbedövande kakafoni. Visaren på
den stora urtavlan skälvde långsamt. Skapelsen blev till. Fallet
ett faktum. Tick. Tick. Tick.
En enda oändlig tidslinje fixerades i skapelseögonblicket och
blev sanning. Historien tog sin början. Från den första skälvande
sekunden formades den steg för steg av arkonterna och
deras liktorer. Även de, våra fångvaktare, förslavades av tiden
medan de vistades i eller åsåg illusionen. Alla sinnesintryck
sorteras linjärt. Till och med de som ser igenom illusionerna
är slavar under tiden. Utanför fängelset tolkar vi den obundna
tiden som plötsliga hopp fram och tillbaka i tiden, eller
genom att människor och händelser från det förflutna plötsligt
invaderar nuet. Bara de Uppvaknade ser tiden som den
verkligen är - en ögonblicklig evighet.
Då lögnen ännu var nyfödd var den formbar och kaotisk. De
nyfjättrade människorna bar ännu på minnen om sin gudomlighet
som långsamt suddats ut genom hundratals generationers
död och återfödelse. Liktorerna och deras monstruösa
tjänare vandrade som gudar bland människorna och var ofta
tvungna att bekämpa den ännu styvnackade mänskligheten.
c 2002 Statens Historiska Museum 23