Historiens portar - Alternaliv

Sanningen om alla fynd på museet står att finna i Skärvornas
virrvarr. Magikerna på museet kallar Skärvorna för ”det tredje
magasinet” och använder det för att få svar på frågor som inte
står att finna någon annanstans.
Utan förvarning kan man befinna sig i en ockuperad kåk på
Söder. Söt rök ringlar upp från köket och Jim Morrisons lena
stämma kan anas i bakgrunden. På golvet ligger en ung flicka
och gråter. Det är ett av Heleés minnen. Hon är 22 och har
just blivit övergiven av sin första pojkvän. Hon tvingar spelarna
att lyssna på ändlösa klagovisor som ibland är knappt
begripliga. När de försöker lämna henne blir hon vansinnig
och slår huvudet mot betongväggen tills blodet tvättar bort
scenen och de är tillbaka på heden.
Här och där kan de hitta brottsycken av Stagneliusdikter
ristade på fornminnen, tecken på att hermetikern Harry
Sandlin fortfarande irrar omkring bland Skärvorna.
Rollpersonernas egna minnen kan dyka upp från ingenstans,
mitt i historiens gytter.
De varelser som verkar vara historiska gestalter är antingen
andar eller svaga Vålnader - egentligen inte mer än avtryck i
tiden - som är fjättrade vid museets föremål. De vet ofta
mycket om den tid de kommer från men måste blidkas med
gåvor eller betvingas med magi. Vissa av dem kommer från
framtiden.
De är museebesökare som förirrat sig in i Skärvorna eller forskare
vars sinnen ger avtryck i det förgångna. Av dem kan
man få dunkla antydningar om en kommande katastrof, en
räkenskapens tid som ännu ligger många år i framtiden. Vare
sig de kommer från forntiden eller framtiden är alla fyllda av
sorg och vrede.
Vilsna soldater söker sina stupade vänner och kan missta
rollpersonerna för sina fiender, glömda kungar kräver underkastelse
och trälar söker desperat efter en väg ut ur ett
helvete de inte begriper.
Men även helt obegripliga fasor från Umbrans oåtkomliga
regioner kan gömma sig bland Skärvorna.
Langinios Skärvor bör användas sparsamt, som en sista desperat
åtgärd för att lösa ett historiskt problem. Hit färdas man
när alla andra möjligheter är uttömda och man kommer aldrig
tillbaka oförändrad.
Tunnlarna
Historiens Portar
Under andra världskriget och 1950-talet konstruerades ett
system av transporttunnlar, skyddsrum, kommandocentraler,
vattenledningar och kulvertar under Stockholm. Dessa länkades
samman med äldre tunnelbuggen som kloakerna, tunnelbanan
och vissa statliga källarvalv. Med tiden utökades
delar av gångarna medan andra glömdes bort. Ett nätverk av
tusentals kilometer tunnlar urholkar idag marken under
Stockholm.
När man under 60-talet utökade museets centralmagasin med
fem nya klimatreglerade rum byggdes också ett kulvertsystem
för att nå stallbyggnaderna och dess lager utan att behöva
krångla sig upp för trappor och över gården. Under det arbetet
råkade en kulvertgång tränga in i en övergiven militärtunnel.
Hålet murades igen och idag ser den delen av kulvertarna
ut som en besynnerlig återvändsgränd. Det är uppenbart
att gången inte leder någonstans och ingen känner längre
till dess ursprungliga syfte.
Väggen in till militärtunnlarna är bara en tunn tegelvägg som
kan raseras på ett par minuter med ett spett. Men man
behöver inte ens ta till sådana medel för att nå ut till tunnlarna,
två andra vägar leder relativt smärtfritt ut i Stockholms
väldiga undre värld. Ett par avrinningsbrunnar på ett annat
ställe i museets kulvertar leder till ett trångt kryputrymme
som de delar med den förfallna transporttunneln. Det är
dammigt. Trångt och mörkt. Man kan höra en maskin bulta
någonstans djupt under marken. En gallerlucka leder upp i
mitten av en bred tunnel med välvt tak, direkt sprängd ur berget.
Den sluttar nedåt och försvinner. Den andra vägen är den
som används aktivt av museets ljusskyggare element. Från ett
litet skyddsrum leder en låst pansardörr till ett förvirrat trappphus
som uppåt slutar i ett myller av nedrasade stålbalkar. Vid
trappans fot finns ytterligare en pansardörr som leder direkt
ut i transporttunneln.
Den som ger sig av på upptäcktsfärd i Stockholms undre värld
möter ett besynnerligt landskap av torr betong, råa bergytor,
breda autostrador, krypgångar i krossat kakel, ekande vattenreservoarer,
svartrostade kloakrör, glänsande ventilationsstationer,
värmepumpar och ett nedlagt kärnkraftverk. Det är
lätt att gå vilse och det skulle ta år att kartlägga alla prång och
sidotunnlar. Utforskandet av underjorden har mycket lite med
dramat innanför historiens portar att göra. Tunnlarna kan
användas som en flyktväg för spelarna eller deras fiender, eller
som en skrämmande plats att konfrontera något som brutit
sig ut ur sitt glasfängelse.
c 2002 Statens Historiska Museum 39