Historiens portar - Alternaliv

Historiens Portar
Det viskas till och med att Gustav II Adolf själv uppvisade
magiska talanger och att dessa var hemligheten bakom hans
stora militära segrar. Riksantikvarieämbetet tilldelades regelmässigt
Mimersbrödernas Pontifex, något som gav trollkarlarna
möjligheten att börja gräva ut Uppsala högar och resa
landet runt för att skriva av runstenar.
Hermetikerna och deras åsiktsfränder inom historieforskningen
antog 1666 det officiella namnet ”antikvitetskollegiet”
och gavs kronans välsignelse. Förnuftets ordern försökte desperat
hålla jämna steg och lyckades faktiskt förstöra många
viktiga platser och texter. Försöken att infiltrera och splittra
kollegiet inifrån mötte större framgång, men inte förrän vid
1700-talets början började antikvitetskollegiet ta verklig
skada. Framför allt koncentrerade Daedaleanerna sig på att
bekämpa folkliga Verbenister och samiska Drömtalare.
Förnuftets ordern såg stolta på medan Europa lystes upp av
häxbålens stinkande flammor. Som så ofta är fallet led de
obildade och fattiga medan de rika levde i trygghet.
Hermetikerna brydde sig föga om sina lantliga systrars och
nordliga bröders lidande. Deras stolthet och överlägsenhet
blev till sist deras fall.
När 1700-talet inträdde och häxprocesserna avslutats hade
folktron börjat hotas av kyrkans och vetenskaparnas ansträngningar.
Örtakärringarnas visdom ersattes av Linnné och hans
världsomvälvande klassificeringssystem. De ursprungligen
hermetiska tankarna om världen som Guds väldiga gåta
omtolkades av de tidiga Teknokraterna. I stället för att söka
visdom i naturens mysterier skulle de nu avslöjas en gång för
alla och förnuftets ljus skina i det oförklarligas mörka skrymslen.
Samma gud som åberopades vid nattvardens transubstation
och Lazarus återuppståndelse fick nu symbolisera den oomkullrunkeliga
ordningen och de absoluta naturlagarna. Med
naturvetenskapens intåg i det allmänna medvetandet firade
Förnuftets ordern sin största triumf. Historievetenskapen
framstod plötsligt som gammalmodig och bakåtstävande.
Den filosofiska faKulteten, riksantikvarieämbetet och antikvitetskollegiet,
korrumperades genom infiltration och svek.
Häxprocessernas resultat blev smärtsamt tydligt. Den levande
folktrons försvinnande gjorde att paradigmen stelnade
drastiskt. Örtmagi och urgamla besvärjelser slutade fungera
och föll i glömska. På universiteten möttes de tidigare accepterade
studierna av kabala, alkemi och astrologi med hånfullla
skratt och tomma föreläsningssalar. Hermetikernas tid i
offentligheten var till sist över.
Den ordern som grundades av den italienske magikern
Bonisagus år 767 med syftet att sprida magins konst över
världen hade slutligen tvingats ned på knä och in i hemlighetsmakeriets
mörker. Sedan den dagen har Teknokratins
Sanningsagenter kämpat för att utrota varje spår av magins
existens. De har nästan lyckats.
18
Mage:
De Paracelsiska lärjungarna
När den hermetiska magikern Aureolus Philippus
Theophrastus Paracelsus Bombastus von Hohenheim -
mer känd som Paracelscus - besökte Sverige vid tiden för
Stockholms blodbad tränade han två lovande lärjungar.
Den maniskt energiske och fullkomligt egocentriske
magikern vägrade inordna sig i Hermes Orderns rigida
politiska system och tog inget ansvar för sina hastigt tränade
adepter när tvingades lämna landet. Med sig
smugglade han det svärd som skiljt så många svenska
huvuden från sina kroppar. Senare påstod han att bödelsklingan
var hemvist för Azaot, ett illasinnat andeväsen
som bara han kunde kontrollera.
Historisk belagt är i alla fall att han hade ett märkligt
svärd i sin ägo, enligt skrönor förvarade han opiumpiller
i dess ihåliga fäste. Hur det än var med den saken fick
aldrig Johannes Bureus och den nervöse notarien August
Ingelmann aldrig en fullständig Hermetisk skolning av
sin legendariske mästare. Ingelmann drevs efter några år
till vansinne av de magiska krafter han upptäckt men
inte kunde kontrollera och spärrades in i en sluten cell i
Vadstena kloster där han hölls vid liv ända fram till början
av 1600-talet.
Den unge Bureus reste utomlands och studerade under
hela 1500-talet magins konst på olika platser i Europa
och deltog i det tysta kriget mot Förnuftets Ordern.
Magiska elixir höll honom onaturligt ung och han förfalskade
1593 sina papper i Bure kyrka. När han grundade
Mimersbröderna i början av 1600-talet verkade
han inte äldre än femtio. Effekterna av Bureus ofullständiga
skolning syns i hans ibland helt osammanhängande
texter och hans övergång till den Himmelska Kören sent
i livet.
Antikvitetskollegiet och dess förfall
Mellan 1630 och 1666 verkade Bureus och hans efterföljare i
Mimersbröderna utan någon egentliga statliga sanktioner.
Titeln som Riksantikvarie var främst en hedersbetygelse och
gav varken lön eller politiskt inflytande. Man höll en relativt
låg profil och undvek så långt som möjligt konfrontationer
med de medicinska och filosofiska faKulteterna. Bureus ansåg
att det bästa sättet att besegra Förnuftets förkämpar var att
påverka de mäktigas tankevärld men själv hålla sig i skuggan,
en metod som Teknokraterna senare fulländade och vände
mot sina fiender. Själv lyckades Bureus tämligen väl i sin
stundom verkligt vänskapliga relation med Gustav II Adolf,
som utnämnde honom till riksantikvarie 1630. De hermetiska
magikerna var en kännbar makt bakom tronen under 1600talets
mitt.
c 2002 Statens Historiska Museum