Historiens portar - Alternaliv

De tunna linjerna tycks ge liv åt mansfiguren och runorna de
täcker, skuggorna spelar över senor och muslektrådar då den
skiftar från naivistisk till hypernaturalistisk. För ett ögonblick
tycker forskaren att det väldiga ögat öppnar sig och stirrar
kolsvart mot honom. Men mening och motiv undflyr alla
rationella tolkningsförsök. Gyttret av ristningar hemsöker till
slut forskaren dag och natt. Efter en vecka börjar drömmarna
komma. Till en början är de bara skiftande skuggor och geometriska
mönster. Om man avbryter studiet av brakteaten nu
kommer man leva resten av livet med mönstret fastetsat i
medvetandet utan att förstå det. Svaga själar drivs till vansinne
efter något år, starkare plågas av huvudvärk och störda
relationer. Men på många sätt är ett sådant liv att föredra
framför det som väntar den som fördjupar sina studier.
Det börjar med drömmar och en växande oförmåga att förstå
andra människor. Man känner sig ensam även bland vänner
och blir lätt irriterad på känslomässiga argument och slutar
lyssna på andras problem. Om nätterna kommer drömmar
om krig och ära. Den mildaste antikvarie börjar fantisera om
att vada i sina fienders blod och stapla deras ben till en väldig
tron. Långsamt skavs civilisationens fernissa bort av det virvlande
mönstret i huvudet. Minnen av tidigare liv börjar krypa
fram. Alltid som slaktare och härförare. Man upplever sig
själv som utvald, höjd över skapelsen och alla moraliska regler.
Människor av annan hudfärg än den egna känns särskilt vämjeliga
- de är slavar under sin smutsiga Kultur och inte lika
rena. Hungern efter kött blir allt starkare och efter en månad
duger inget utom rå gris och nöt. Man börjar längta efter tvåbent
föda. Kroppen följer så småningom själens resa och seniga
muskler börjar bulta under huden, könsorganen sväller och
sexualdriften blir sjuklig. Humöret blir okontrollerbart och
till slut är kontakten med andra människor ointressant. Bara
den egna varelsen och de orenas död upplevs som verkliga.
Den mentala balansen sjunker med fem varje vecka man studerar
brakteaten. Mot slutet räcker det med att äga den.
Under förvandlingen börjar museets föremål anta sina sanna
former. Särskilt bronsålderns kultföremål utövar en sällsam
lockelse på den drabbade. Brustna lurar tycks blåsa till strid
och hällristningarnas figurer pulserar av blod och kättja.
Efter ungefär ett halvårs stegrande vansinne har forskaren
förvandlats till en av Magogs söner, en nästan uppvaknad
men gravt förvriden urmänniska, fylld av hat mot demiurgen,
illusionen och andra människor. Med förvandlingen kommer
minnen av en tid då barbariska stammar bedrev krig mot illusionens
tjänare i hopp om att bygga en bro till det förlorade
paradiset av sina fienders kroppar. Man blir till sist övertygad
om att blodet och våldet leder till Uppvaknande och frihet.
Många handlingar och ritualer kan leda en människa in på
det spåret men bara brakteaten kan tvinga en människa in på
Magogs väg mot hennes vilja. Upprorsmakarnas raseri spelar
alltid den mörke tvillingen i händerna och Magogs horder är
dömda att tjäna Astaroth i kampen om vårt fängelse.
Antisemitism, etniska rensningar, nazism och våldsförhärligande
är sentida ekon av våra ursprungliga och blodtörstiga
Historiens Portar
försök att göra oss kvitt illusionen. I dagens söndervittrade
verklighet kan sådana tankar och handlingar öppna sprickor
till Inferno som mångfaldigar ödeläggelsen och smärtan. Bara
en handfull har verkligen nått Uppvaknandet genom intolerans
och etniska rensningar - självdestruktiva utsvävningar är
för de flesta en enklare och tryggare väg att gå.
Magogs söner och andra på samma väg kan nästan aldrig
acceptera sin bättre sida och går under då deras samvete
vaknar vid mötet med ljuset. Den Magogs son som beskrivs
här har nått så långt att den har svårt att vistas bland andra
människor men har ännu långt kvar till ett eventuellt
Uppvaknande.
Man kan fortfarande kommunicera med varelsen, men dess
tankar är helt centrerade kring våld, sex och självförhärligande.
En Magogs son spelas med fördel med ett extremt
maskulint kroppsspråk och den grövsta psykotiska rasistjargong
du kan prestera.
RÖR:31, STY:21, TÅL:21, UTS:8, EGO:6, KAR:6,
UPP:21. Skräckmodifikation:-5 (om den ses naken).
Längd: 200cm. Vikt: 110kg.
Sinnen: skarpa men normala, ser tidvis genom illusionen.
Genomskådar alltid historiens lögner och ser artefakters
sanna skepnad.
Förflyttning: 16m/SR.
Handlingar:5.
Initiativbonus: +19.
Skadebonus +6.
Skadekapacitet: 6 skråmor=1 lätt sår, 5 lätta sår=1 allvarligt
sår, 3 allvarliga sår=1 dödligt sår.
Uthållighet: 135.
Förmågor: Bärsärk - grips av raseri i strid som gör att de inte
får några avdrag från FV, oavsett hur skadade de blir. Gör
aldrig några försök att skydda sig.
Färdigheter: Smyga 15, Slåss utan vapen 18, Dolkar,
svärd och andra artefaktvapen 15, Tillhyggen 10, Överlevnadskonst
12.
Anfallsätt: Enligt vapen. Använder artefaktvapen eller tillfällliga
tillhyggen som verktyg, stenar eller flaskor.
c 2002 Statens Historiska Museum 49