27.07.2013 Views

TRO OCH VETANDE - Fri tanke

TRO OCH VETANDE - Fri tanke

TRO OCH VETANDE - Fri tanke

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

som fasthållandet vid definitionerna på cirkel och gas rubbas av<br />

betraktandet av aldrig så många dåliga cirklar och fysikaliskt<br />

onöjaktiga gaser.<br />

Gränsen uppåt för en försanthållande tros tilltagande utgörs<br />

av den absolut orubbliga vissheten, och gränsen nedåt för dess<br />

avtagande ligger i den fullkomliga likgiltigheten för trons sanning.<br />

Exempel på fullkomlig likgiltighet finner vi lättast bland<br />

läsare av roliga böcker med historiska motiv. Vid Karl I:s<br />

avrättning i London den 30 januari 1649 befann sig under och<br />

inuti schavotten tre män, kallade Athos, Aramis och Portrios,<br />

alla franska musketörer, samt en fransk adelsman med namnet<br />

d’Artagnan, även han musketör, och de var in i det sista lidelsefullt<br />

upptagna av planen att rädda konungen genom att föra<br />

bort honom genom en underjordisk gång, som i hemlighet hade<br />

iordningställts av dem. Att bara begripa detta är en sak för sig.<br />

Att acceptera det så som det är ”menat” är något annat och<br />

mera krävande. Men detta andra och mera innefattar inte att<br />

hålla historien för sann, utan det räcker med att känna sig road<br />

och en aning uppbyggd av den. Läsare som går ett steg längre<br />

och dessutom tar det hela för sanning kan med skäl betecknas<br />

som romantiska svärmeandar. Visserligen kan vi inte beskylla<br />

dem för att inte acceptera Dumas’ framställning, men vi måste<br />

säga att de är på avvägar genom sitt alltför stora och i grunden<br />

missförstådda nit.<br />

Metoden att undersöka hur det förhåller sig med sådant är<br />

enkel. För att konstatera, om vi i ett fall som detta skall lägga<br />

in attityden att tro det lästa vara sant i begreppet ”acceptera<br />

framställningen”, kan vi vända oss till författaren och fråga, om<br />

han för sin del har avsett detta. Utan tvivel får vi då ett gapskratt<br />

till svar. Kan detta experiment inte utföras eller har vi anledning<br />

att misstänka, att författaren inte själv förstår arten av sitt författarskap,<br />

bör vi vända oss till läsarna, som måste tillerkännas<br />

sista ordet.<br />

Vi bildar först ett vagt idealbegrepp om den absolut hängivne<br />

och lidelsefullt intresserade läsaren av rövarromaner i historisk<br />

miljö, ett begrepp alltså om personer som tycks få ut det mesta<br />

möjliga av sådana romaner och samtidigt läser dem på ett någorlunda<br />

”normalt” sätt. Därefter utväljer vi en rad otvivelaktiga<br />

156

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!