TRO OCH VETANDE - Fri tanke

Eller har han medgivit, att de på grund av naturliga orsaker blev
sådana.
Nu måste jag återgå till vad jag förut med stöd av mitt språkteoretiska
postulat funnit vara ett minimalt negativt kriterium
på Guds oändliga kärleksvilja enligt den kristna tron: att Gud
åtminstone inte beter sig på ett sätt som alla någorlunda upplysta
och känsliga människor genast skulle uppfatta som grymt eller
grovt kärlekslöst, om det var en jordisk varelse, som gjorde något
liknande. Låt oss anställa ett tankeexperiment och se vad som
blir följden.
Antag att i våra dagar en mäktig härskare, i Europas mitt,
betraktade alla människor av en viss ras som ytterst grova brottslingar,
och antag att han behandlade dem därefter, därvid ledd
av numera helt och hållet föråldrade föreställningar om att kännbara
straff skall vara den rättmätiga vedergällningen för varje
brott. Om brott i vanlig mening verkligen blivit begångna av
samtliga människor av denna stora ras, behöver vi inte bekymra
oss så mycket om. Vi kan mycket väl medge att så varit fallet.
Men detta har inte någon avgörande betydelse för dessa människors
ställning till sin härskare, ty vad han menar med brottslighet
och skuld hos denna ras är bara detta, att dessa människor regelbundet
vill något annat än han själv. Att de inte vill medverka i
hans planer för Europas framtida gestaltning till en stat under
hans ledning eller ens bryr sig om att försöka vinna hans bevågenhet.
Vad dessa människor huvudsakligen bekymrar sig om är
bara den egna välfärden, att hjälpa varandra, att arbeta för vissa
ekonomiska, humanitära och kulturella ideal, som ligger helt vid
sidan om härskarens egna intressen. Detta är tillräckligt för härskarens
dom. Den som icke är med mig, han är emot mig, så lyder
hans maxim, och det ligger en fruktansvärd hotelse däri.
Vi skall också anta, att det är härskaren själv och ingen annan,
som genom hemliga rasbiologiska och eugeniska åtgöranden har
utrustat dessa i jämförelse med honom lågtstående varelser med
de anlag och egenskaper, som givit dem så helt andra intressen
än han. Det är han själv som låtit dem bli sådana, att de kunnat
framstå som upproriska undersåtar – med det begrepp om
upproriskhet, denne i totalitära åskådningar fångne man nu en
gång har.
70