TRO OCH VETANDE - Fri tanke

PROBLEMETS INNEBÖRD
Om man vill klargöra för sig vad frågan om tro och vetande
gäller, så är det klokt att uppmärksamma hur kristendomen kan
te sig för personer, som inte är kristna. För att undvika långa
utläggningar anför jag ett enda uttalande av en dylik person.
Nietzsche, den utmärkte religionsfilosofen, sammanfattade
en gång sin syn på kristendomen i en liten liknelse, betitlad
”Fångarna”, som lyder sålunda.
En morgon gick fångarna ut i arbetsgården: väktaren
saknades. Några av dem gick, som deras sätt var, genast till
arbetet, andra stod sysslolösa och såg sig trotsigt omkring.
Då trädde en fram och sade högt:
–”Arbeta så mycket ni vill eller gör ingenting: det gör
detsamma. Era hemliga stämplingar har kommit i dagen,
fångvaktaren har nyligen avlyssnat er och ämnar inom de
närmaste dagarna låta en fruktansvärd dom gå ut över
er. Ni känner honom, han är hård och har en långsint
läggning. Men hör nu på: ni har hittills misstagit er på mig:
jag är inte den jag synes. Tvärtom: jag är fångvaktarens
son och har fullständigt hans öra. Jag kan rädda er, och
jag ämnar rädda er. Men märk väl, endast dem av er som
tror mina ord, att jag är fångvaktarens son. De andra må
gärna skörda frukterna av sin otro.”
– ”Ja men”, sade efter någon tystnad en äldre fånge, ”vad
kan det spela för roll för dig, om vi tror eller inte tror på
dig i detta? Är du verkligen hans son och förmår du vad
du säger, så lägg ett gott ord för oss alla: det vore verkligen
riktigt hyggligt av dig. Men talet om tro och otro, lägg det
åt sidan!”
– ”Och”, föll en yngre man in, – ”jag tror honom inte
heller: det är bara något han har fått för sig. Jag slår vad
om att om åtta dagar befinner vi oss här på precis samma
sätt som i dag, och fångvaktaren vet ingenting.”
33