TRO OCH VETANDE - Fri tanke

och därmed hela vår kultur, om den maximen allmänt följdes i
praktiken. Det framgår redan av en fördomsfri iakttagelse av
den offentliga debatten i moraliska och politiska frågor. I en
ofantlig utsträckning stöder sig våra kämpande moralister och
politiska talare, just när de är som ivrigast, på påståenden om
den mänskliga naturen och samhällets beskaffenhet, som ingen
vetenskaplig psykologi eller samhällsforskning kan ge skäl för.
Mycket av det som människor slåss för är i själva verket hjärnspöken,
och en oanad frid skulle troligen sänka sig över vårt
klot, om den vetenskapliga andans skepticism finge insteg i sinnena.
5
Och minst lika mycket gäller detta den religiösa propaganda
som omger oss. Nästan all denna agitation skulle förlora sin
marknad, ja, förefalla ytterligt meningslös, om det inte bara i
teorien utan också i praktiken vore vår maxim att aldrig tro
på sådana påståenden, som vi inte har några förnuftiga skäl att
anse vara sanna. Gud vill att du gör så och så; Gud ger dig nåd,
men blott om du älskar Jesus; Jesus Kristus, vår frälsare, skall
uppväcka dig på den yttersta dagen – alla dessa påståenden och
en mängd andra av liknande slag skulle bara väcka ett förstrött
kuriositetsintresse. Ty såvitt jag har kunnat finna, förhåller det
sig verkligen så, att det inte finns några förnuftiga skäl för antagandet
att det finns en Gud eller att någon människa får liv efter
döden.
På grund av att konsekvenserna är omöjliga att överskåda,
vågar jag inte utan vidare göra gällande, att den intellektuella
moralens maxim bör vinna allmän efterföljd. Men jag tror,
att alla bildningssökande människor, alla som har förmånen
att inte vara inblandade i moralisk upprustning eller hålla på
med politik, skulle vinna på att försöka göra allvar av denna
maxim. Detta är ju en fråga om att ta på allvar en moral, som
vi redan har i teorien. Man kan också säga, att här gäller det ett
rätte snöre, varpå vår existens som konsekventa kulturvarelser
hänger. Det finns hos oss ett överflöd av tanklös hållning och
itutad andlig kampberedskap och en stor brist på intellektuellt
mod och andlig uppriktighet. Det har riktigt påpekats, att vi
5 Jfr Bertrand Russell, Sceptical Essays (1935), s 11 ff.
25