TRO OCH VETANDE - Fri tanke

annan lära. Vi har här att göra med en teori, som säger att det
finns ett slags tro, den religiösa, vars sanning inte kan anfäktas
av förståndets prövning. Teologerna kan inte med fog begära,
att vi skall acceptera denna teori utan vetenskaplig prövning,
bara därför att de behöver den som skydd för sin religion.
Teorien kan inte heller undandra sig vetenskapens granskning
med den motiveringen, att den själv är en del av den religiösa
tron. I så fall förutsätter man just vad som behövde styrkas,
nämligen att det finns religiösa sanningar, som är undantagna
från förståndets prövningsrätt. Det är det ingen glädje med, om
syftet är att få en verklig uppgörelse till stånd med det förnuftiga
tänkandets krav. Teologernas teori, att vi måste skilja så starkt
mellan religiös tro och profant tänkande, kan inte bara betraktas
som en trossanning, ty teorien skulle sakna allt ändamål, om
den inte avsåg att framställa förnuftets anspråk att teoretiskt
granska de religiösa föreställningarnas sanningsvärde som så att
säga oförnuftiga ur förnuftets egen synpunkt. Läran om förhållandet
mellan tro och vetande är en vädjan till förnuftets egen
självbesinning, för att använda en välkänd fras.
En annan sak är, att de kristna alltid föreställer sig, att tron
också har vissa speciella egenskaper, som man måste vara troende
för att få syn på. Den kristna tron kan t ex inte undvara
den föreställningen, att tron själv är en gåva från Gud. Hur det
förhåller sig med trovärdigheten hos dessa föreställningar, som
alltså är rent religiösa, blir en senare fråga. Nu gäller det ett
mera abstrakt problem: har verkligen den kristna tron i största
allmänhet några för förnuftet självt konstaterbara egenskaper,
som gör att dess trossanningar inte med rätta kan underkännas
av vetenskapen? Vi måste hålla fast vid att dessa två frågor är
helt olika och att förnuftet fordrar, att den senare besvaras före
den förra.
Paulus tänkte inte på detta, såsom framgår av de nyss citerade
uttalandena. Men även nyare teologer brukar bete sig som
om inte denna distinktion existerade, varpå dock allt hänger.
Betrakta följande skiss till en teori av banalaste typ om förhållandet
mellan tro och vetande. ”Det profana vetandet stöder sig
uteslutande på en lång erfarenhet av naturen. Därifrån har det
hämtat hela sin logik och alla de principer efter vilka det ordnar
sitt eget forskningsarbete och tar ställning till sanningsvärdet
39