TRO OCH VETANDE - Fri tanke
TRO OCH VETANDE - Fri tanke
TRO OCH VETANDE - Fri tanke
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
frågeställningar. Den ena frågan är: Måste folk i allmänhet,<br />
alltså större delen av mänskligheten, tro på odödligheten för att<br />
ha någon moral? Det vill säga: kan andra människor inte foga<br />
sig i den konventionella hygglighetsmoralens bud utan föreställningen<br />
om belöningar och straff i evigheten, eller inte vara goda<br />
på ett heroiskt sätt utan hopp om en evig salighet hos Gud, eller<br />
inte sträva efter egen fullkomning eller mänsklighetens förkovran<br />
utan tron, att resultaten av all sådan strävan bärgas in i<br />
evigheten? Den andra frågan är: Måste jag tro på min egen och<br />
mina medmänniskors odödlighet för att själv kunna vara moralisk<br />
i dessa avseenden?<br />
Det är tydligt, att den första frågan inte kan påräkna något<br />
större intresse i detta sammanhang. Inte måste väl jag känna<br />
mig tvungen att tro på odödligheten för att inte andra skall<br />
tappa sin moral? Överhuvudtaget torde det vara svårt att anse<br />
sig böra tro något vara sant, bara därför att det är bra för andra<br />
eller för mänskligheten, att man har denna tro. Ett sådant sätt<br />
att resonera skulle betyda en socialisering av tron, och dess stimulans<br />
för företagsamheten på det i grunden mycket privata<br />
område, som tron är, torde vara ringa. På sin höjd kan en motivering<br />
av detta slag spela en roll för moraliska upprustare och<br />
predikanter. Men man vill gärna tänka sig, att även de har andra<br />
skäl för sin odödlighetstro än bara den föreställningen, att folket<br />
har nytta av att just de omfattar denna tro.<br />
Den andra frågan: måste jag tro på min och andras odödlighet<br />
för att själv kunna vara moralisk? är den enda som kan antas<br />
ha verklig betydelse för uppkomsten av ett känsloskäl. Likväl<br />
tycks inte denna fråga stå i förgrunden för de biskopar och teologiska<br />
professorer som så starkt betonar, att moralen fordrar<br />
odödlighetstron. Svaret på den frågan måste ju få karaktären av<br />
en självbekännelse. Jag, biskop Brilioth, eller jag, professor von<br />
Engeström, åtnjuter visserligen anseende i det borgerliga samhället<br />
för skötsamhet, hygglighet och ideell strävsamhet, men<br />
min moral sitter så löst, att jag måste tro på min egen och andra<br />
människors odödlighet för att inte förlora den och sålunda bli<br />
raka motsatsen till vad jag nu är, nämligen omoralisk. Och fastän<br />
jag vet, att jag inte kan iaktta den konventionella moralens<br />
fordringar eller vara verksam till mänsklighetens och kulturens<br />
206
Change language