Hållbara arbetsplatser - Ekonomisk-historiska institutionen

växt och till en svagare produkt- och processutveckling”. 28
Utdelningarna har, som en ledande representant för näringslivet sa “stort signalvärde”.
Företagen gör allt för att hålla aktieägarna på gott humör, även i kristider. Det
märktes inte minst under krisåren 1991–1993. Då fick aktieägarna i de elva största verkstads-,
gruv- och stålföretagen dela på 16 miljarder i utdelning, samtidigt som produktionen
föll tre år i rad och ett par hundra tusen industrijobb gick förlorade. Kort före krisen
hade skattesystemet lagts om och det blev billigare att belöna aktieägarna.
Det gamla skattesystemet syftade till att låsa in pengarna i företagen i hopp om att
företagen skulle investera. Den idén höll fram till 1980-talet. Storföretagen badade i
pengar efter alla devalveringar. Men jättevinsterna gick inte till investeringar i den grad
politikerna hade trott. I stället gick de svenska företagen ut på shoppingrond i omvärlden
och köpte upp konkurrenter och fastigheter.
Sedan kom finanskraschen. Och politikerna tänkte om. Skattesystemet gjordes om så
att det blev billigare att dela ut pengar till aktieägarna. Samtidigt hamnade en växande del
av börsvärdet i utländska händer. Och utländska placerare är vana vid höga utdelningsnivåer,
annars flyttar de sitt kapital. Detta pressade utdelningarna uppåt ytterligare.
Betoningen av aktieägarvärdet går hand i hand med den renodlingsfilosofi som stora
delar av näringslivet anslutit sig till. Fokusering på ”kärnverksamhet”, det som man är
bra på och ger mest pengar, har bäddat för magra organisationer.
Ny arbetsmarknad
Samtidigt som organisationerna avmagrats och bemanningen minskat inom såväl industri
som offentlig sektor har arbetsmarknaden ändrat karaktär: kunskapskraven har skärpts
och andelen visstidsanställda ökat. Arbetets marknad har blivit mer krävande och mer
otrygg.
Andelen jobb där det krävs minst treårig utbildning har stigit kraftigt. Från drygt 30
procent till cirka 50 procent tio år senare. Arbetsgivarnas kvalifikationskrav kan avläsas i
krav på utbildning eller erfarenhet bland nyanmälda lediga platser.
Enligt AMS krävdes ingen utbildning eller erfarenhet för knappt hälften av alla lediga
platser i slutet av 1970-talet – i mittten av 1990-talet inte ens var tionde. Tillgången på
jobb med låga kompetenskrav har i stort sett raderats ut. Arbetskraft med låg utbildning
får allt färre jobb att konkurrera om. Den som i utgångsläget saknar tillräcklig utbildning
eller inte kompletterar sin utbildning står inte särskilt stark på arbetsmarknaden.
Samtidigt är personalutbildningen eftersatt. Visserligen ökar personalutbildningen, men
bara långsamt och den är ojämnt fördelad. Hälften av alla anställda hade 2000 deltagit –
men det genomsnittliga antalet utbildningsdagar hade ökat bara blygsamt, från 6 till 7
dagar.
Personalutbildningens andel av den totala arbetstiden har sedan 1994 för SACOmedlemmar
ökat från 5 till nästan 7 procent av arbetstiden och för TCO-medlemmarna
från drygt 3 till knappt 5 procent. För LO-kollektivet har den däremot minskat till strax
över 2 procent, enligt en LO-rapport om personalutbildningen. 29
Anställningsotrygghet
Forskarna talar om anställningsotrygghet och har funnit samband mellan anställningsotrygghet
och såväl fysisk som mental ohälsa. Känslan av att ha en otrygg anställning kan
HÅLLBARA ARBETSPLATSER 23