Hållbara arbetsplatser - Ekonomisk-historiska institutionen

Marknaden har flyttat in i oss
Gamla smärtor finns kvar. Nya plågor har tillkommit. 1990-talets arbetsliv var tufft. De
arbetsplatser som klarade 1990-talets utslagning blev ofta underbemannade, sönderstressade
och – kortsiktigt måhända – högproduktiva arbetsplatser. Personalens engagemang
har blivit en allt viktigare tillgång inte bara på Saab. Det behövs, som sagt, inga ackord
längre. Mål uppfylls ändå.
Få ord har fått sådan genomslagskraft de senaste åren som ”globalisering”. Globalisering
är den gamla internationaliseringen, det internationella beroendet, men i fördjupad
form. Marknaden, med dess nyckfulla, ryckiga efterfrågemönster, har under det
senaste decenniet internationaliserats. Men marknaden har också internaliserats – marknaden
har ”flyttat in i oss”.
Det händer när vi tar på oss mer ansvar, när det är vi som står i direktkontakt med
kunderna och ska hålla leveranstider. Arbetet regleras utifrån, av efterfrågan, på ett
mycket mer tydligt sätt än tidigare. Det gäller både för den bankanställda att ställa upp
med privatrådgivning och för bilmontören att sätta ihop de bilar som bilköparen väntar
på. Bankkontoret och bilfabriken formulerar sin mål- och resultatstyrning som bryts ner
på detaljerad styrningsnivå. Följden blir att ”individen skall internalisera företagets värderingar
och öka sin identifiering med företagets mål”. 2
Många drivs hårt av det egna engagemanget, viljan att göra ett bra jobb och känna
tillfredsställelsen av att uppfylla dagens eller månadens mål. Gränser har monterats ner
och människor getts ökat ansvar. Men kanske inte de resurser som behövs. Tid har blivit
en bristvara, bemanningen minskas. Tid för lärande, kompetensutveckling och återhämtning
kommer alltför ofta i andra hand. Och vem sätter gränsen när vi engageras i
krävande jobb? Vem säger: Nej, nu får du inte jobba mer. Jag skrev en gång om en ung,
duktig motorbyggare på en Volvofabrik.
Hans arbetskamrater kunde vittna om hans motivation, hans vilja att göra sitt bästa
för arbetslaget och hans benägenhet att ställa upp när företaget krävde det. En morgon
när han skulle gå av nattskiftet upptäckte arbetsledningen att det fattades folk på förmiddagsskiftet.
Det fanns en som självklart tog på sig ansvaret att jobba ett extra skift. Inte så
mycket för pengarna som för att ställa upp och se till att leveranserna klarades.
På vägen hem somnade han vid ratten. Han kom aldrig hem till sin unga, gravida
hustru.
Det gränslösa arbetet
Arbetet blir alltmer ”gränslöst”. De byråkratiska strukturer och rutiner som fanns i det
gamla arbetslivet monteras ner och ersätts av – ingenting. Den enskilde får själv försöka
bestämma var gränsen ska gå. Varför mäta övertid när alltfler fackliga organisationer förhandlat
bort övertidsersättningen?
Och vem sätter gränserna för frilansande ”kunskapsarbetare” som inte tillhör någon
organisation, något företag? Vem sätter gränser för distansarbetarna? 24-timmarssamhället
kräver att fler ska vara tillgängliga på obekväma arbetstider. Butiker utökar sina öppettider,
supporttjänster byggs upp kring den nyaste hemelektroniken. I servicesamhället
utökas skiftgången.
Det nya, intensiva arbetslivet skapar ohälsa. Oron över utvecklingen är utbredd och
diskussionen om arbetslivets ansvar för den ökade ohälsan har bara börjat och åter satt
6
HÅLLBARA ARBETSPLATSER