Hållbara arbetsplatser - Ekonomisk-historiska institutionen

1: Ett modernt arbetsliv?
Carin Nilsson anställdes till en nyöppnad bank i Kalix. Hon och två andra var nya i
yrket. Bara chefen och privatrådgivaren hade erfarenhet av arbete i bank. Kraven var
tuffa från första dagen. Det gällde att ragga nya kunder för att banken skulle få en stark
marknadsposition i området. Efter bara en månad bytte banken datasystem.
”Mitt i allt annat tvingades vi lära oss ett nytt datasystem och jobba med två samtidigt.”
På kvällarna efter jobbet gick Carin på datakurser för att kunna hänga med bättre i
arbetet. Efter fem månader sjukskrevs hon för första gången. Hon led av värk i ryggen och
nacken, musklerna var anspända. Men hon förstod inte att det hörde ihop med jobbet.
Hon upplevde tvärtom jobbet som roligt och utmanande. Det var ju det här hon
ville arbeta med. Och tempot var nästan stimulerande. Chefens arbetstakt smittade av sig.
Carin ville också ge järnet. På högskolan i Luleå läste hon ekonomi och juridik och
senare vidareutbildade hon sig till privatrådgivare i Stockholm. När hon kom tillbaka till
kontoret i Kalix stod kunderna i kö till den nyutexaminerade privatrådgivaren.
”Min egen målsättning var hög. Men bankens var ännu högre – och dessutom
annorlunda än min. Det gick inte ihop. Jag ville ta hand om kunderna på mitt sätt. Men
banken ville att jag skulle springa på fortare och fortare för att hinna mer och mer.”
En februaridag år 2000 hände det, just när hon fick avlastning av en tjej som utbildades
till privatrådgivare, och som skulle jobba parallellt med Carin. Det var då – när hon
tillät sig att slappna av – som huvudvärken och illamåendet kom. Carin gick hem och
var borta från jobbet länge.
”Det tog flera månader innan hjärnan stannade. Musklerna var spända som en pilbåge.”
Efter ett halvår fick hon hjälp av en samtalsterapeut och sedan en sjukgymnast
som gav hennes huvud och kropp en chans till återhämtning. Efter ett och ett halvt år
som sjukskriven tog hon chansen att göra praktik på gymnasiets särskola. Banken var det
inte tal om.
”Jag fick bara ont i huvudet av att tänka på banken.”
Nu ska Carin utbilda sig till undersköterska med inriktning på funktionshindrade
utvecklingsstörda.
”Banken var i grunden ett roligt arbete och jag trivdes bra med mina arbetskamrater
och kunder. Det var bra villkor, hyfsat betalt, vinstdelning och möjlighet att ta lån till låg
ränta. Vårdyrket är däremot förknippat med obekväma arbetstider och lägre lön, men
det är min chans att komma tillbaka till arbetslivet.”
Carin gick ut i arbetslivet, stöttes ut av det och blev en del av en explosion i långtidssjukfrånvaro.
Golvet rör sig. En annan del av Sverige, en annan typ av arbetsplats. Det är
bara något år sedan. Plötsligt, precis när jag stängt dörren till toaletten, slog det mig att
allt gungade.
Golvet rörde sig
Det var som att befinna sig på en båt i vild sjögång. I själva verket befann jag mig på en
av de mest välinvesterade och moderniserade arbetsplatserna i Sverige: tätningshallen vid
Saab Automobile i Trollhättan.
Där rör sig golvet. Inte på toaletten, men ute vid det löpande bandet. Två band, eller
4
HÅLLBARA ARBETSPLATSER