Det saknade miljömålet - Jordens Vänner

stor räkodling stoppad i tanzania
I Afrika har räkodlingen inte fått samma omfattning som i
Asien och Latinamerika. Investerare kastar sina blickar på
Afrika, eftersom de här ser en potential att utveckla näringen.
Samtidigt har folkliga protester stoppat planerade räkodlingar i
både Kenya och Tanzania.
I Tanzania var det en irländsk vapenhandlare som i slutet av
1990-talet hade tänkt sig att anlägga världens största räkodling
i Rufijiflodens delta. Projektet skulle ta i anspråk 100 km2 för odlingen och 90 km2 för kläckningsanläggning, foderfabrik
med mera av deltats 530 km2 stora mangroveskog, den
största i Östafrika. Projektet godkändes av landets regering
1998. En genomgång av den miljökonsekvensbeskrivning
(MKB) som gjorts visade dock att den innehöll allvarliga
felaktigheter. I deltat lever till exempel 33 000 människor i 19
registrerade byar och i spridda bosättningar, men i MKB:n
stod att området var i stort sett obebott. Omfattande protester
från lokalbefolkning, miljöorganisationer och forskare, där de
protesterande också tog hjälp av det juridiska systemet, ledde
till att projektansökan slutgiltigt avslogs i augusti 2001.
Ett moratorium infördes samtidigt mot allt kommersiellt vattenbruk
i Tanzania, i avvaktan på att regeringen lägger fast
riktlinjer för sådan verksamhet. Det sades också att vattenbruk
inte bör bedrivas i ekologiskt känsliga områden, som
mangroveskogar.
Källa: Trent m.fl. (2004).
Räkodling är förbunden med förorening på en mångfald
olika sätt. Först och främst gäller det fosfor och kväve som
tillförs med fodret i intensiva och halvintensiva odlingar.
Endast en mindre del av näringen omvandlas till vävnader
hos räkorna, medan en del av överskottet följer med det
utpumpade vattnet ut i närliggande kanaler, floder och
kustvatten. Utloppsvatten med hög organisk halt kan
kräva stora mängder syrgas vid nedbrytningen av det
organiska materialet, med åtföljande syrebrist i vattnet.
Räkodling har lett till fiskdöd, övergödning av kustvatten
och skadliga algblomningar.
En omfattande användning av antibiotika förekommer
vid intensiv och halvintensiv räkodling. Medicinerna ges
både vid faktiska sjukdomsutbrott och i förebyggande
syfte. Många av de antibiotika som används i räkodlingar
bryts ner långsamt i naturen, där de kan påverka naturliga
bakteriestammar och även vara akut giftiga för växter och
djur i vattnet. En källa till särskild oro är att antibiotikaanvändningen
kan leda till uppkomst av resistens hos
sjukdomsframkallande bakterier. Amerikanska mikrobiologiska
sällskapet skrev 1995 i en rapport att användning
av antibiotika i vattenbruk (alltså inte bara i räkodling)
kan vara en av de viktigaste faktorerna bakom uppkomsten
av antibiotikaresistenta bakterier.
En lång rad andra ämnen och kemikalier används
också. Genom tillsättning av gödsel befrämjas tillväxt
av alger, som blir föda åt räkorna. Bekämpningsmedel
används mot oönskade fiskar, mot sniglar och parasiter.
Vatten renas och utrustning rengörs med desinfektionsmedel.
Om medlen innehåller klor kan det i naturen senare
bildas giftiga klorerade kolväten.
Vid intensiv och halvintensiv räkodling kan det krävas
stora mängder sötvatten, för att kompensera för hög avdunstning
eller uppnå lagom salthalt i odlingsdammarna.
En effekt kan bli sjunkande grundvatten och att saltvatten
tränger in från havet. Höjd salthalt i dricks- och bevattningsvatten
har orsakat problem i många länder.
sociala konflikter och orkaner i orissa
I delstaten Orissa i östra Indien har den expanderande räkodlingen
orsakat svåra konflikter mellan räkodlingsindustrin och
fattiga bönder och fiskare. Åtskilliga dödsfall har rapporterats.
Indiens högsta domstol förbjöd 1996 all industriell räkodling
i Orissa inom 500 meter från kusten och inom 1 000 meter
från två lagunliknande sjöar intill havet, Chilika och Pulicat.
Ett år senare mildrades reglerna, och ett system med krav
på licens för räkodling infördes. Men många räkodlingar har
fortsatt utan licens. År 2003 utfärdades 26 arresteringsorder
med anledning av att odlingsdammar som tidigare rivits av
myndigheterna blivit återuppbyggda, med skador på jordbruksmark
som följd.
Mangroveskogar utgör ett skydd mot de förödande orkaner
som brukar dra in över vissa låglänta områden, till exempel
längs Bengaliska viken. I Orissa, som berövats merparten av
sina mangroveskogar, dödades omkring 10 000 människor
sedan en orkan drabbat delstaten 1999. Men områden med
intakta mangroveskogar rapporterades vara i huvudsak opåverkade.
De lågvuxna, stormhärdiga mangroveskogarna tar
upp en stor del av energin i de väldiga havsvågor som sköljer
in över land i samband med orkaner, vilket skonar landområdena
innanför.
Källor: Pearce (1999) och Trent m.fl. (2004).
I Malaysia är mangroveskogarna viktiga för åtminstone
65 procent av de fisk- och skaldjursarter som är föremål
för fiske. Och över 30 procent av det kommersiella fiskets
fångster utgörs av mangroveberoende arter. Likartade
förhållanden råder i hela Sydostasien. När mangroveskogarna
skövlas, för att bland annat lämna plats åt räkodlingar,
innebär det reducerade fångster inom fisket. I ett
område i Bangladesh minskade fiskfångsterna med 80
procent sedan storskalig mangroveförstörelse kopplad till
räkodling tagit fart.
De räkor som tillförs räkodlingar utgörs av insamlade
yngel eller av yngel från kläckningsanläggningar. Den
mycket omfattande insamlingen av räkyngel till odlingar-
79