LTU-EX--98/165--SE - Luleå tekniska universitet

Flyttning av flerfamiljshus Bengt Ragnarsson
Fallstudie: Husflyttning från Skellefteå till Umeå
hamnen i Skelleftehamn vilket innebar en körsträcka på ca 30 km. Den andra
dispensen avsåg den förhållandevis korta transporten av Skelleftehamnshuset från
tomten i Skelleftehamn till hamnen som låg någon kilometer ifrån tomten. I Åbyn
skulle man dela ett av husen på mitten och frakta halvorna på en lastbilssläpvagn. De
andra två husen skulle transporteras hela med den stora trailern. Den 39 km långa
transporten av de tre husen från Åbyn upp till hamnen på Haraholmen krävde alltså två
dispenser, en per fordonstyp. Av samma anledning krävdes också två dispenser för den
20 km långa transporten från hamnen i Holmsund till tomten i Röbäck. Sex av husen
skulle köras med den stora trailern och det delade huset skulle fraktas i två omgångar
med den mindre släpvagnen. Man var tvungen att kontrollera alla transportvägar för att
se vilka hinder som fanns. Sedan transportvägen kontrollerats tog man kontakt med
alla som hade hinder såsom skyltar, trafiksignaler, gatubelysning och ledningar, längs
färdvägen. Det innebar i detta fall Skelleftekraft, Umeå Energi, SJ, Telia, Vägverket,
Gatukontoren i Skellefteå respektive Umeå. Till Skelleftekraft och Umeå Energi angav
man den högsta höjden som transporten skulle ha. Dessa skötte sedan själva om att
anpassa ledningarna så att erforderligt säkerhetsavstånd mellan ledningarna och den
högsta punkten på de transporterade husen erhölls. En ledning skulle dock ha blivit så
dyr att flytta att man fick anpassa transporthöjden på Gummarkshusen efter den
ledningen. Mer om detta under avsnittet 0 Begränsning av storleken på de flyttade
enheterna. Piteå Husflyttning gick igenom med var och en av de övriga som ägde
hinder längs transportvägen, vilka hinder som skulle tas bort. På en 30-sträcka längs
Obbolavägen utanför Östtegs skola i Umeå stod en trafiksignal i vägen för transporten
av husen. Eftersom så många barn passerade denna hårt trafikerade väg varje dag var
man ålades man att demontera och återmontera trafiksignalen vid varje transport d v s
vid sex tillfällen. En del hinder skulle man kunna undvika genom tidsödande
precisionsmanövrering med trailern. Vid dessa genomgångar fick man alltså väga
högre kostnad för borttagande av hinder mot längre transporttid. Alla kostnader för
borttagande av hinder fakturerades i efterhand av respektive hinderägare. Man kunde
därför inte vara exakt säker på vad slutkostnaden för dessa arbeten skulle bli. När
arbetena inleddes upptäcktes att Skelleftehamnshuset var bredare än vad
anbudshandlingarna angav. Detta faktum föranledde att färdvägen fick justeras och att
fler hinder inverkade på transporten vilket i sin tur ledde till att kostnaderna ökade.
Piteå Husflyttning fick ersättning för denna merkostnad vilket framgår av
redovisningen i avsnittet 0 Ändrings- och tilläggskostnader.
För transporterna på land hyrde man in firman Sellgren från Sala. Deras trailer
kunde höjas och sänkas på hydrauliskt sätt. Hjulen hade en sådan upphängning så att
trailern kunde lutas genom att de olika hjulraderna höjdes olika mycket. Dessutom
kunde de bakre hjulaxlarna styras separat vilket var en förutsättning för att man ska
kunna manövrera den på ett smidigt sätt. Sellgren tog betalt per timme och den tid man
debiterade för var endast effektiv använd tid vilket i detta fall innebar körtid, lastning
och lossning. I detta pris ingick totalt tre man som bland annat manövrerade trailern
och körde följebil till transporten. Vid varje trailertransport skulle polis eskortera
husen. Detta behövdes dock inte för transporten av hushalvorna från Åbyn.
För sjötransporten inhyrdes en stor timmerpråm av Viréns Rederi i Piteå, vars
lastyta hade bredden 24 m och längden 75 m. Lastkapaciteten på pråmen var 8 000 ton.
17